När en diskuterar frågan om piratkopiering så ligger det alltid en latent motfråga på lur och väntar på ett tillfälle att göra entré. Det är inte frågan om vad det betyder för ett samhälle att övergå från fysisk till digital distribution, och om detta har några konsekvenser för vår uppfattning om hur kultur går till, utan den mer prosaiska frågan om hur artisterna ska få betalt.
Varken jag eller Piratpartiet är överdrivet intresserade av den frågan. Varje affärsmodell måste ställa sig den, och de som lyckas svara på den är också de som blir lönsamma i längden. Månne lärde vi oss under IT-bubblan att det går att vara lönsam även utan att svara på den frågan, men då enbart på väldigt kort sikt. För den som vill vara kvar om tio år så gäller det att analysera, konkretisera och utföra - vad det än handlar om.
Vad vi däremot är mer intresserade av är att inte åtala femtonåringar för någonting de och deras vänner gör i vardagen. Det kommer förvisso att ske ytterligare förändringar av ungdomars beteenden, men hur mycket annat som kommer förändras så är fildelningen här för att stanna, på gott och ont. Och när någonting är här för att stanna så fungerar det inte att lagstifta bort det - som med tidvattnet, lågkonjunkturer eller den berövliga jazzmusiken.
Det som händer när piratkopiering kriminaliseras och drakoniska åtgärder för att upprätthålla lagen sätts in är inte att folk tänker "oh, shit, bäst att sluta". Snarare uppstår det helt plötsligt incitament att bli desto bättre på att kryptera och på det stora hela lära sig knepen för att undvika statens vakande öga. Det börjar falla sig naturligt att staten är ute efter att sätta dit en, vilket är förödande för en ung människas tilltroende till samhället och det politiska.
Polisen blir inte en beskyddare, utan en fiende.
Du anar hur detta sedan sprider sig till andra aspekter av vardagen. Den som redan har brutit mot en lag en gång har ett mindre mentalt avstånd till tanken att bryta en till än den som aldrig brutit ens hastighetsgränsen. Och eftersom myndigheterna bevisligen redan är på jakt efter en, så blir det ju inte direkt värre om de får ännu en anledning att göra det. I ett binärt system är ett plus ett är fortfarande ett.
Hur artisterna ska få betalt känns onekligen som något av ett sidospår.
Det som stör mig mest med den frågan är inte blindheten inför hur rättsmedvetandet fungerar. Nej, det som stör mig mest är att den utan vidare förutsätter att artister är ekonomiskt handikappade och inte kan utforma en affärsstrategi på den nya marknaden. Avståndet mellan köpare och säljare har aldrig varit kortare, och det finns ingen brist på nya affärsmodeller som framgångsrikt lyckas tjäna både pengar och nya fans för artister som bara lagt ner en smula energi på att anamma dem. Någonstans i den där frågan förutsätts det att artister är ontologiskt oförmögna att analysera, konkretisera och utföra.
Det är respektlöst inte bara mot de ungdomar som sätts i fängelse för ickebrott, utan även mot de artister i vars namn de skickas dit.
Rekommenderade texter och videos
-
Läs mina senaste alster i *Bulletin*:
• *Är den demokratiska rättsstaten islamofobisk? »*
*• Den ohållbara gröna bidragskapitalismen »*
Mina senaste tex...
6 days ago
Som musiker blir jag ledsen när jag läser sådant här. Ni som lobbar för olaglig fildelning framhåller gärna att ni gör det "för artisternas skull". På något sätt tycks ni mena att ni vet bättre än vi hur vi borde ta betalt, hur vi borde sköta våra jobb och hur vi borde leva våra liv.
ReplyDeleteVi har inte fattat de nya förutsättningarna. Vi har inte fattat hur vi ska anpassa vårt arbetsliv efter detta. Vi har inte fattat att vi inte ska betrakta vårt yrkesval som ett yrkesval, utan mer som något vid sidan av något annat som ska ge oss pengar. Må det vara t-shirts, turnerande, extrajobb eller mecenater.
Kanske är det så. Kanske har vi inte fattat.
Desto tråkigare när det kommer en bloggpost som din. Du skriver att det stör dig att man förutsätter att artister är ekonomiskt handikappade, och länkar i samma andetag till en annan piratbloggare som ger "tips" på "nya affärsmodeller" (som för övrigt inte heller visade sig vara affärsmodeller, utan samma gamla tips om hur man kan sprida sin musik på webben och som en gatumusiker sträcka ut mössan medelest flattr be om betalt). Snacka om att förutsätta att vi är ekonomiskt handikappade!
Jag har varit gatumusikant. Jag älskade det livet. Men jag vill inte leva det hela livet. Jag förstår inte varför det skulle vara fel att leva yrkesmässigt som musiker. Och jag förstår inte varför sådana som du hela tiden utgår från att du vet bättre än jag hur jag ska ta betalt - till och med när du kritiserar andra som säger samma sak som du.
En affärsmodell som baserar sig på att det emellanåt måste sättas en mer eller mindre godtyckligt utvald ungdom i fängelse för att upprätthållas är inte en hållbar sådan i längden. Och att med lagens hjälp införa ett massivt övervakningssamhälle bara för att tekniken utvecklat nya former av distribution som gör de gamla obsoleta - är inte heller ett hållbart sätt att förhålla sig till förändring. Eller, för den delen, ett hållbart sätt att förhålla sig till sina medborgare.
ReplyDeleteNär jag säger att frågan om hur artisterna ska få betalt är bredvid poängen så menar jag att den är bredvid poängen. Jag vill inte kriminalisera en hel ungdomsgeneration, inte leva med att ständigt behöva oroa mig för att polisen ska beslagta min arbetsplats på jakt efter fildelare, eller ens behöva förklara för döva öron att medborgerliga rättigheter gäller även när vissa parter råkar förlora pengar på dem.
Det handlar inte om artister, utan om sunt politiskt förnuft.
Vi lobbar inte för artisternas skull, utan för medborgarnas. Och såvida inte artister uppgraderas till medborgare+1, så har även de ett direkt intresse av att inte leva i en stat där innehavandet av en dator per automatik misstänkliggör en för piratkopiering.
Men om artister måste leva i ett sådant samhälle för att kunna göra sin grej - ja, då är de ekonomiskt handikappade. Utan vidare pardon.
Varför förutsätter pirater att konsumenter är oförmögna att betala för sin egen konsumtion av film och musik utan den drakoniska övervakningsapparat lagstiftaren tvingat på oss alla med illegal fildelning och dess förespråkare som ursäkt?
ReplyDeleteWe don't. Men Ipred och liknande lagar tvingar in oss i positionen att ställa medborgerliga rättigheter mot artisters traditionella affärsmodeller. Och gång på gång envisas vi med att komma fram till att det ena är mer värt att bevara än det andra - och att om något skivbolag går i konkurs eftersom det inte kan konkurrera under nya förutsättningar, so be it.
ReplyDeleteDet handlar inte om konsumenter, utan om medborgare. En subtil men viktig skillnad.
En metanotis - om du vill expandera det hela till en diskussion, please do välj någon slags pseudonym att diskutera under. Så att ingen annan Anon droppar in och kapar dig. ;)
Bra, Sargoth, klara besked, inga kompromisser i grundfrågan - medborgarrätt visavi upphovsrätt. Medborgarrätt är alltid överordnad. Förutom moraliskt också rent faktiskt (realpolitiskt).
ReplyDeleteFinns inte en chans att människor inte kopierar och sprider om det är tekniskt möjligt.
När lagringsmedia blir så kraftfulla att en person kan kopiera allt någon annan har lagrat - oavsett hur mycket - kommer den personen att göra det. Det är människans natur - vi vill veta allt, kunna allt och förstå allt. Inga straff kan stoppa detta. Istället blir det hat mot de som utdelar straffen...
@anonym musiker ... Det är ingen som säger att det är fel att leva som yrkesmässig musiker, tvärtom. Tekniken gav musiker möjligheten att tjäna pengar på att spela sina instrument "en" gång och sedan "sitta på soffan och håva in pengar"... nu har tekniken tagit ifrån er det. Nu får ni gå tillbaka till att behöva spela varje gång ni vill vara säkra på att få betalt. En yrkesmässig musiker har rätten att säga "om jag inte får betalt av alla i det här rummet så kommer jag inte att spela". Men där upphör rätten för en yrkesmässig musiker. (citationstecknen indikerar viss generalisering eller överdrift och är inte menat som förolämpningar)
ReplyDeleteVilka idiotiskt dåliga "argument" du svänger dig med, Magnihasa.
ReplyDeletehttp://maniacmedia.bloggspace.se/1594545/Piratkopiering/
Jeffer & morr: väl medhållet. *börjar fundera på hur svårt det är att hålla med folk, över lag*
ReplyDeleteSven: now, jag vill inte ta tillfället att vara oartig, men brukar du gå hem till folk, ringa på deras dörr och kalla dem idiotiskt dåliga när de öppnar?
Av ditt inlägg att döma så är det precis det du just har gjort, enligt din egen logik, och även om jag inte haft överdrivet många intryck av dig så tror jag nog att du ser dig som en bättre människa än så. Jag kan ha fel, men jag håller dörren öppen.
"Polisen blir inte en beskyddare, utan en fiende."
ReplyDeleteDe har aldrig varit folkets beskyddare, polisens uppgift har alltid varit att hålla folket under kontroll så att de inte gungar båten för staten.
Detta står i direkt strid med "all makt ska utgå från folket". Om man verkligen levde efter den devisen skulle polis varken behövas eller vara möjlig.
Sven, kommenterar på blogginlägget du länkade (postar det på bägge ställena, eftersom det är här diskussionen sker):
ReplyDeleteFör det första - hade piratkopiering varit stöld så hade brottsrubriceringen vid piratkopieringsbrott varit just det, stöld. Det är det inte; rubriceringen är "brott mot upphovsrätten".
För att gå in lite djupare på varför det är så; stöld handlar om materiella ting, om ändliga resurser. Stjäl jag en bil från dig har du inte kvar den; jag berövar dig på din egendom. Kopierar jag något från dig mot din vilja har du fortfarande kvar det; jag har på sin höjd berövat dig på möjligheten att tjäna pengar på min eventuella motivation att betala dig för att få tillgång till ditt verk - därmed inte sagt att jag förlorar all motivation att ge dig pengar för att jag uppskattar ditt verk. Det är olika saker.
Vidare. Jämförelsen mellan fildelning och fortkörning haltar något, eftersom (som det rättssociologiska forskningsprojektet Cybernormer vid Lunds Universitet kommit fram till) folk i gemen anser att fortkörning är fel även när de är skyldiga till det; de erkänner legitimiteten i bestämmelserna. Lagar har i demokratiska samhällen sitt yttersta rättfärdigande i att de överensstämmer med folkviljan (eftersom folket väljer lagstiftarna), och en lag som inte har stöd hos en majoritet av medborgarna är därmed, per definition, orättfärdig.