Det svar jag brukar ge brukar inte gå helt hem. Det följer samma princip som jag använder i den stora blogguiden (spoiler alert): det går väldigt mycket bättre om du tar ett steg tillbaka och funderar på exakt vad det är du håller på med, och vad det är du vill göra. Jag skulle kunna säga dig att du beger dig in på ansiktsboken på egen risk, men det skulle inte föra dig närmare en förståelse av situationen.
Det skulle, med Wittgensteins ord, inte ge en bild av hur en tar sig vidare.
Now, det finns förstås lägen där det en behöver för att komma vidare är att veta om x är y. Men oftare än inte så är det sammanhanget som är viktigast, och eventuella detaljer kommer att bli aktuella när de blir aktuella. Att bara känna till att ansiktsboken är ett bekymmer när det gäller personlig information hjälper en inte att förhålla sig till andra sidor - och än mindre när ens första impuls av att se ett mail från Swed Bank är att fylla i alla uppgifter de ber om.
Det krävs en viss grundkompetens för att kunna ta sig vidare, och specifika frågor om enstaka detaljer kommer inte riktigt ta en dit.
Hur skyddar en sig från övervakning? Tja, steg ett är att inte göra livet enkelt för sina övervakare i onödan. Om du konstant checkar in på Foursquare, twittrar om hur du köper lösgodis i affär x, lägger upp bilder av dagens outfitpå bloggen, delar ut inlägget med nämnda bilder på ansiktsboken följt av förhoppningen "vi ses vid x!", och därefter lägger in dagens schema i en öppen googlekalender -
Börja i den änden, så tar vi samtalet om kryptering, säkra anslutningar och generell anonymisering lite senare. Ett steg i taget.
Posts
No comments:
Post a Comment