Dessa två sätt är att medborgaren är en potentiell konsument och en potentiell terrorist. Som konsument så bör hen lämnas ensam, så att hen efter bästa förmåga kan äventyra runt på marknadens gator och torg i sin jakt på det nya nya. Som terrorist bör hen lämnas allt annat än ensam, av förståeliga skäl.
Vanligtvis brukar dessa två sfärer lyckas hålla sig på var sin kant, men ibland möts de tu. Som i kollektivtrafiken - både konsumenter och terrorister behöver ibland ta sig från punkt a till punkt b, trots allt.
Min tes är att det är därför motståndet mot att skattefinansiera kollektivtrafiken är så stor. Trots att den skattehöjning som skulle krävas är så marginell att den i många fall understiger både kostnaden och besväret det innebär att förnya månadskortet.
Det handlar helt enkelt om att folk tänker att terrorister använder kollektivtrafiken för att ta sig dit de behöver för att utföra sina onda illdåd. Och eftersom det inte är praktiskt möjligt att lägga ner kollektivtrafiken helt och hållet, så måste en kompromiss till. Enter biljettsystemet.
Ty brottslingar, ungdomar och andra terrorister ska banne mig inte kunna leva ut sina ondsinta impulser utan att göra rätt för sig!
Ni ser hur konsumenten och terroristen krockar med varandra här.
Jag har försökt finna andra förklaringar till varför motståndet mot gratis kollektivtrafik är så brutalt kompakt. men inte lyckats finna någon annan som är vare sig enklare eller mer förklarare. Särskilt inte när det gäller just kompaktheten - det är ju trots allt ett retoriskt faktum att vissa personers tänkande låses fast så fort de hör vissa ord, och brottslingar/plankare är precis ett sådant ord.
Och vi vill ju inte ha ett samhälle beståendes av gratisåkande brottslingar, eller hur?
Posts
No comments:
Post a Comment