Det nya, goda livet på Wall Street

Om du lever strax utanför den avfart av informationsmotorvägen vars asfalt mitt öra ligger mot, så finns det en viss risk att du du inte hört talas om #occupywallstreet. Som namnet antyder så handlar det om en ockupation av Wall Street, utförd av vanliga människor för att protestera mot, tja, Wall Street. Till skillnad från vanliga protester så har den här pågått i lite drygt två veckor nu, och visar inga tecken på att skingras inom den närmaste tiden.

En skulle kunna fråga sig ifall demonstranterna inte har några jobb att befinna sig på under dagarna. Svaret är att nä, och att det är lite därför de är där. Och att de därför kan vara där dygnet runt, med tält, sovsäckar och allt som hör till när en behöver leva utomhus i några veckors tid. Stämningen varierar mellan festival, upprördhet, polisbrutalitet och politisk agitation. En ny tid ligger i luften.

Antalet deltagare varierar en smula beroende på dagsformen, men vad jag förstått så ligger antalet frivilligt hemlösa kring tusentalet vid varje given tidpunkt, plus/minus.

Detta medför en hel del konsekvenser för lokalbefolkningen. En av de inte helt oväntade effekterna var att alla pizzerior, restauranger och falafelfilialer i närheten helt plötsligt upptäckte att de hade kunder non stop för de närmaste veckorna, och att det blev närmast omöjligt att få en falafel i närheten.

Jag blir påmind om uttrycket "tänk att vara falafelförsäljare på Tahirtorget dagen då revolutionen började".

En mindre väntad effekt av att det numera bor ett fyrsiffrigt antal personer utomhus är att ett antal driftiga restauranger i närheten börjat sälja ockupationsluncher. Dvs att vem som helst kan köpa mat för en viss summa över nätet, som sedan bärs ut till ockupanterna för lokal förtäring. Jag vet inte vem som började, men jag måste tillstå att det var ett akut genidrag - svärmekonomi at it's finest. Köken lagar mat för fullt, alla får betalt och ockupanterna kan fortsätta göra sin grej ett tag till. Och om det skulle råka bli för mycket mat - hey, det finns alltid någon som är hungrig, så som mer traditionellt hemlösa personligheter.

Ni som sliter era hår över frågan hur artister ska få betalt - tag lärdom, ty de som köper dylika luncher är över lag piratiga personer. I anden, om än inte i partimedlemskapet.

Mer väntat är att det också är en hel del polisnärvaro på platsen, och rapporter om okynnesvåld har redan hunnit bli vardagsmat. Allt ifrån demonstranter som får tårgas sprejat i ansiktet. till personer som blir insydda bara för att de ser fel ut. till det senaste, en massarrest på över 700 personer på Brooklyn Bridge. PR-avdelningen för New Yorks poliskår har inte direkt de soligaste av dagar just nu.

Som alltid med event av den här skalan - det är redan en global manifestation med bokstavligen miljontals sympatisörer världen över - så har ett otal spinoffs och sidospårsdiskussioner uppstått. Min favorit hittills är uppmaningen att demonstranterna ska dumpa dreadsen och alternativhipsterkläderna till förmån för medelklassoutfits. Polotröjor och khakis, Average Rich Joe style. Detta med anledning av tanken att bilder på personer som ser ut som medelklasstyper får spö av polisen över lag får mer reaktioner än bilder av vegananarkisttyper som får spö av polisen.

Ett politiskt fashion statement, om något.

Now, anledningen till att du läser detta är för att jag anar att du förmodligen inte hört talas om det än. Vilket är synd, eftersom det är ett fenomenalt intressant fenomen att kunna studera i realtid, och inspirerande på så många plan. Och det vore synd om du missade det hela bara för att din vardag sker i ett parallellt universum där saker och ting är som de alltid har varit.

Välkommen till framtiden. Expect us.