När generationsklyftorna anfaller

Ibland märker jag att generationsklyftorna är lite större än de behöver vara. De kan inte överbryggas av någonting annat än ett omfattande projekt av ömsesidigt systematiskt ärliga hermeneutiska ansträngningar, men de kan däremot mildras av generösa gester som erkänner skillnaden. Så let's göra en sådan, i form av tre (inte) självklara punkter.

1. Närhelst någonting dyker upp som inte är omedelbart uppenbart - googla det. Ett begrepp, ett ord, ett fenomen - vad det än är så finns det ingen anledning att gå omkring och ha en halv aning om vad det är. Svaret - eller åtminstone ett svar som ger ett ungefärligt sammanhang - ligger alltid ungefär fem sekunder bort, och om du gör ett reflexsökande till en vana så är vardagen helt plötsligt så mycket enklare.

2. Det borde ha en tagg. Pronto. Det spelar ingen roll vad "det" är - en förening, ett party, en tillställning, ett café, ett grannskap, ett spontanbildat band som spelar uzbekisk etnofunk - det borde ha en tagg. Det är inte bara en god idé, det är ett minimum.

3. Pröva och se vad som händer. Oftare än inte så är rätt steg framåt när det gäller datorer att försöka, misslyckas och lära sig under tidens gång. När någonting inte fungerar - leta omkring och se vad som kan göras. Vanligtvis finns det en inställning för det, som bara väntar på att bli hittad och aktiverad. Och den som inte rotar omkring kommer inte att hitta detm utan stå kvar på ruta ett till tids ände.

Huvudtemat i dessa tre punkter? Det är du som är den aktiva parten. Du behöver inte vänta på att någon berättar för dig om x, du behöver inte be om lov för att skapa dina egna sammanhang, och när felmeddelanden händer så ligger inte lösningen i någon annans händer.

Om det är någon generationsklyfta som ibland gör sig mer påmind än annars, så är det förhållningssättet till dessa våra datorer. Och månne även till världen i stort.

Generationsklyftor indeed.