Den stora bloggarguiden, del 5: Låt skrivandet ta tid

Det kanske verkar lite verkar lite märkligt att först säga att det går fort att hitta nya idéer, och sedan uppmana skrivandet att ta tid. Först gas, sedan broms. What gives?

Poängen är förstås att det handlar om olika slags tid. Tiden som går åt till att sitta fast i skrivandet är inte samma tid som används för att formulera, omformulera och redigera. Och det är det senare som bör få ta tid.

Det de flesta tänker på när de hör ordet "skriva" är formulerandet. Att ta ett tomt papper och fylla det med ord, tills en text har uppstått. Upprepa med rilltäckligt många tomma papper, och en bok uppstår - instant författarskap, så att säga. Det är ju trots allt så det ser ut på film, och ibland är det svårt att komma ihåg att filmer använder vissa konventioner för att antyda processer som inte riktigt kan fångas i visuella medier.

Så som, säg, textredigering. Och det är redigeringen som tenderar att ta mest tid i skrivprocessen, kontraintuitivt nog.

Närhelst folk frågar mig om hur de kan börja skriva fortare, så brukar jag säga - skjut upp redigeringen! Tysta den inre kritikern, och låt orden flöda ut utan att bry dig om rim, reson, sammanhang eller ens grammatik. Inte för att de inte är viktiga, utan för att det är bättre att ta sådana saker i redigeringsprocessen i stället för vid formulerandet. Det största hindret en författare möter är tanken "ser det här verkligen bra ut?".

När det där tvivlet sätter in, saktar saker och ting ner. Ibland stannar de upp helt och hållet. Och att stanna upp helt och hållet är motsatsen till att skriva. Om du känner tvivlet anfalla - skjut upp det! Ta fram det i redigeringen i stället, så att det blir mer inlägg än dåligt självförtroende.

Att skriva ett inlägg tar inte överdrivet lång tid. Egentligen. Om du övar upp din fingerfärdighet så kan du skriva ett lagom långt inlägg på en kvart. Mängden ord den mänskliga anslutningen till ett tangentbord kan producera är oroväckande högt - men skrivande är inte en industriell process. Mycket är inte detsamma som bra, och du kommer att vilja förädla dina ord en smula i efterhand.

Först genom att korrläsa. Se ifall saker är rättstavade, grammatiskt korrekta och inte råkar säga att du är en engagerad nynazist. Det blir en smula pinsamt annars.  Därefter genom att se ifall delarna sitter ihop, om inledningen leder till mittenpartiet och om slutet håller med resten av texten. Varje inlägg är en enhet, och om orden inom ett visst inlägg säger emot varandra så kommer dina läsare att bli aningen förvirrade av det de ser.

Och sist genom att leta länkar som skulle kunna passa i inlägget. Kanske bland vänner som skrivit nytt på sistone, kanske bland andra som skrivit om samma sak, kanske i nätets arkiv om du känner dig ambitiös. Oftare än inte brukar detta steg ta längre tid än både formulerandet och redigerandet, märkligt nog, eftersom jag läser vad andra har sagt och inser att - hmm, det här ställer det jag just ska säga i ett nytt ljus. Och vips så är jag tillbaka i redigerandet igen.

Att blogga är en social sport.

Ni som minns del tre kommer ihåg att det gäller att göra tid för bloggskrivandet i sin vardag. Det här spelar in något oerhört i detta - och om du inte är försiktig så kanske du finner att du skrivit på samma inlägg lite längre än du tänkt dig. Det kommer alltid att finnas någonting att förbättra, någonting som kan förädlas med en länk, någonting som kan förtydligas - någon aspekt eller nyans som kan uppgraderas. Detta ingår i texten som medium, och det är ytterst sällan vi skriver någonting som är Perfekt. Men vi har inte riktigt hela dagen på oss att skriva ett inlägg, och det finns alltid någonting annat som behöver göras.

Vad vi vill göra är att finna en balans mellan redigering och publicering. Läsarna vill inget hellre än att läsa nästa inlägg, och på något plan gäller det att komma till den punkt där en tycker på "publicera". Å ena sidan blir det sällan som vi tänkt oss om vi skriver ett inlägg rakt upp och ner, och vi lämnar läsaren med ett annat intryck än vi tänkt ge dem. Å andra sidan kan vi inte spendera ett halvår på att skriva ett enda perfekt inlägg - även om det skulle bli den bästa novellen på fem hundra ord som världens någonsin skådat. Vi har en rytm att följa, en vardag att leva och en ivrig läsarskara att förnöja.

Å ena sidan kan saker alltid bli bättre; å andra sidan finns det ett läge som är bra nog. Perfektion är det färdigas värsta fiende.

Låt skrivandet ta tid. Använd de knep som fungerar för dig för att ta dig förbi övergången mellan tomt dokument och textfullt dokument, och låt sedan din känsla för stil och grammatik vägleda dig i ditt redigerande. Och när du antingen känner dig klar eller måste hämta barnen och inte kan skriva mer - publicera.

Det viktigaste är trots allt att nästa inlägg händer. Allt annat är överkurs.