Klass, del IX: Ordning och reda

Om du känner en duktig organisatör, retoriker, heminredare, deklarerare eller småbarnsförälder så har du förmodligen hört uttrycket "var sak har sin plats". Det är en sån där standardformulering som fungerar i nästan alla sammanhang - inte minst eftersom den är så effektiv.

En sak den lyckas extra effektivt med att förmedla är tanken att det faktiskt finns en metafysisk Plats dit saker och ting hör hemma, och att de saker som råkar befinna sig någon annan stans omedelbart borde återbördas dit. Det finns en ordning, ett system, ett sätt som saker och ting borde vara på. Och därmed också ett sätt att förhålla sig till de saker som avviker och gör sin egen grej - såvida det inte rör sig om ett sanktionerat undantag, förstås.

Ställ tillbaka leksakerna när du inte använder dem!

Foucault är lurig på den här punkten. Det hen gör är att ta denna urgamla standardformulering och använder den som generellt verktyg för att tänka även på människor. Och om vi vill sammanfatta hens intellektuella gärning i all korthet så kan vi säga att det fungerar precis lika effektivt på människor som på saker.

Var sak har sin plats. Allt som inte är där det bör vara ska föras tillbaka till där det hör hemma. Eller, med andra ord: var människa har sin plats, och den som avviker från sin plats bör tillrättavisas.

Ett övertydligt exempel på detta är skolan. Det finns ett visst antal elever, och dessa har sina platser. De som inte är där behöver antingen giltiga skäl eller en disciplinering - antingen tilldelas ett sanktionerat undantag eller återbördas till sin plats.

Ni skolhatare blir förmodligen glada av att höra att exakt samma princip gäller även i fängelser, och att liknelsen mellan skolor och fängelser har en erkänd intellektuell grund.

Den här principen gäller för de allra flesta mänskliga institutioner. Deklarationer ska lämnas in, arbetstimmar ska stämplas, kvoter ska fyllas - ett otal saker ska infinna sig på sina platser, ty annars kommer du disciplineras. Vilket gör det till ditt problem om de inte infinner sig.

Var sak har sin plats, och det är ditt fel om de inte är där de ska vara.

Ni anar förmodligen redan nu hur detta kan användas för att hålla koll på, kontrollera och i förlängningen kuva folk. Genom att införa fler och fler moment i "var sak på sin plats"-systemet, kan en stat kontrollera sina medborgare i allt större och större detalj. Det spelar ingen roll vad momenten råkar handla om rent konkret - blotta förekomsten och mängden moment i det hela blir efter hand en kontrollfunktion.

I extremfallet eftersom en medborgare omöjligen kan hinna göra någonting annat än att föra saker till sina rätta ställen. I vanligare fall eftersom varje extra moment ger staten en extra möjlighet att gå in och vara disciplinerande. Och, än mer, full koll på vilka som följer direktiv och vilka som inte gör det.

Det är av den här anledningen "den som inte har något att dölja har inte heller något att frukta"-argumentationen är så irrelevant. Det spelar ingen roll om en är den mest skötsamma individ världen någonsin skådat - varje sak som ska vara på sin plats är en möjlig sak som inte är på sin plats.

Eller, i klartext, en giltig ursäkt för att sätta dit denne vid behov.

Vanligtvis tenderar det i konkreta fall att handla om små saker som är lätta att åtgärda. Deklarera i tid, ha cykellyse om det är mörkt ute, gå inte omkring utan kläder, ha biljett när du åker kollektivt - inte överdrivet spännande saker. I Göteborg pågår just nu en debatt om/var klotter får förekomma, vilket är mindre av en konststrid än en allokering av korrekta platser.

I rent konkreta fall är det rätt oglamorösa frågor det handlar om.

Men det är också vår vardag det handlar om, i all oglamorös obönhörlighet. Och övergången från ett fritt och demokratiskt samhälle kommer inte att ske genom ett tvärt uppsättande av övervakningskameror överallt, utan av ytterst oglamorösa små detaljer som tillsammans kommer att ge en ytterst precis bild av dig. Inte för att de är så oglamorösa, utan för att de är så många.

Helheten är större än delarna. Och varje litet extra moment gör helheten desto större.

Var sak har sin plats. Och i statens ögon är du en mycket detaljerad sak, med en hel uppsjö av platser, register och tabeller att infinna dig i.

Frågan är vilket som är värst. Att avvikare straffas, eller att de registreras.

Detta är del nio i en serie om hur det perspektiv Piratpartiet driver inverkar på och påverkas av klass i det digitala samhället. Tidigare delar går igenom klassbegreppet och Bourdieu; det här är första delen i en miniserie om Foucault. Du finner alla tidigare inlägg här.