Att lära av prins Daniel

Från någonstans har uppgiften om att prins Daniel lyckades få det avundsvärda resultatet 0,1 på högskoleprovet fått ett nytt liv, och i en sidodiskussion kring detta började vi fundera på den eviga frågan om hur en mäter kunskap. Och, än mer, hur en begripliggör de mätresultat som uppstår - en fråga som ack så många gånger kräver lite mer kreativitet än vad motivationen kanske ger.

Låt oss säga att vi vill testa någons generella internetkompetens, och det genom att be denne att hitta passande illustrationer till en hemsida. Redan från början kan vissa slutsatser dras - så som att de som omedelbart lämnar datorn för att planlöst leta i familjealbumet inte riktigt kommer få högsta poäng.

Därefter kan en rynka lite på näsan åt de som omedelbart kastar sig över Google och greppar tag i första bästa bild utan vidare eftertanke på tillstånd och licenser och dylikt. Men bortom det blir det lite knivigare.

För att ställa frågan på en spets: vem är bäst på att leverera resultat - den som har sökmotoroptimerat sitt eget beteende tillräckligt mycket för att både söka och finna, eller den som kan fråga sitt sociala nätverk och få svar på just de frågor som råkar vara relevanta för stunden?

Det kommer en punkt då saker och ting blir lurigare än de verkar. Till en viss gräns går det att dra vissa slutsatser beroende på ifall viss sakkunskap finns (vad är Google?), men när olika (och av allt att döma likvärdiga metoder) börjar ge fullvärdiga resultat blir kvantifiering smått onödig. För att inte tala om missvisande.

Tänk "du måste vara så här lång för att åka" - allt över "så här" är overkill.

Det här är förstås inga nya tankegångar, och om du anfaller bibliotekets pedagogiska eller filosofiska hyllor så kommer du stöta på dem rätt omgående. Det nya i sammanhanget är att alternativet "fråga en vän" är giltigt även utanför frågesporten värld, och vardag på så många olika sätt att det är lätt att glömma bort att det inte alltid var det.

Högskoleprovet mäter dock inte denna sociala dimension, och skolan under major Björklund är fortfarande lite för inriktad på kvantifierbar kunskap och standardiserade test. Mätbarheten får företräde framför det användbara - vilket prins Daniel kanske eller kanske inte visste om att hen skulle få utgöra exempel på när det där resultatet trillade in.