När en är engagerad i en idé vill en gärna sprida den till världen, trots allt. Ni som känner en twittrare vet att sådana är smått besatta av att tagga sina meddelanden. Facebookare, däremot, är inte lika entusiastiska på att anamma idén. Trots att det har varit tekniskt möjligt att tagga saker så har det inte riktigt tagit fart att använda det som en social hävstång för latent kommunikation än. En talar fortfarande antingen mot världen, till någon eller hos någon - det där med mellanting mellan alla och en är en sällsynt fågel.
Dock. Det kan göras. Taggen #svpol har redan förts över, och den som i vanliga fall brukar skriva politiska kommentarer mot ingen särskild kan numera importera Twitters frivilliga och otvingande gemenskaper även till ansiktsboken. Och det med ett enkelt klick.
Jag anar att andra taggar kommer att dyka upp när en som minst anar det. #ib20 har redan gjort ett uppdykande, exempelvis.
Mediet är budskapet. Men det är ingen anledning med att nöja sig med mediet som det är, eller att låta bli att göra både nya, gamla och nygamla saker med det.
Ibland glömmer vi bort att internet är ett nytt medium, och att det är för tidigt för att falla in i ett avmätt vardagslunkstänkande med det. Möjligt, men för tidigt. Särskilt som hotet om att göra internet till en ny form av kabelteve lurar runt hörnet - en direkt återgång till en tid som flytt. En sämre tid.
Låt oss fortsätta göra någonting nytt av dessa nya tider, shall we?
Posts
No comments:
Post a Comment