Fyra fel och ett rätt

Det finns ett garanterat sätt att få piraters uppmärksamhet. Med en kombinerad känsla för genre och kairos så kan en pricka in ett ögonblick då det däringa Piratpartiet inte dödsförklarats på relativt länge och sedan go for it. Om du någonsin, i ett ögonblick av ouppfylld bloggmaximering, känner att du behöver göra lite mer väsen av dig - se då bara till att hålla ögonen öppna efter rätt tillfälle.

De kommer lite då och då. Ungefär som debatter om monarkins vara eller icke vara.

Jag vill dock påstå att den gode Dexes text har rätt. Eller, mer precist, rätt, rätt, rätt och fel. Låt oss ta dem en i taget, för enkelhets skull.

1. Den har helt rätt i att det väldigt ofta dyker upp personer som helt plötsligt och helt spontant upptäcker att de (från och med just då) är väldigt principfasta om någonting de nyss stött på för första gången. Och, än mer, att det irriterade faktum att samma någonting många gånger är väldigt väl etablerad praxis hos andra partier - för att inte tala om större delen av världens organisationsformer över lag - många gånger viftas bort som totalt irrelevant när frågan väl är uppe. Och prompt glöms bort när den inte är det.

Att kalla det "strong opinions weakly held" vore en direkt travesti av uttrycket.

2. Den har helt rätt i att partiet har en oerhörd tendens att göra sig ovän med folk och organisationer i onödan. Det har funnits ett oerhört starkt revirtänkande, i kombination med tanken om att allt under en viss nivå är direkt oacceptabelt. Vilket, indeed, är en extremistisk inställning till saker och ting, och det största problemet med den är att den var befogad i partiets ungdomstid.

Tätt följt av dess tendens att överleva sin egen användbarhet.

3. Den har också rätt i att det mesta av partiets handlingar har varit av karaktären reaktion snarare än aktion. Det ligger lite i sakens natur - partiet bildades för att förhindra en viss utveckling, och som sådant var det redan från början placerat in media res. Och det har inte heller funnits någon brist på saker att reagera på.

Men att göra en dygd av nödvändigheten är sällan helt optimalt.

Now, om jag ville göra en enkel och billig poäng skulle jag säga någonting om att författaren var med och byggde upp det hela. Men då skulle vi börja prata om författaren, och hen är fenomenalt bredvid poängen.

Felet, så. Felet ligger i att texten andas sin kritik - den är trött, negativ, hopplös, tom på visioner och precis allt det den beskriver partiet som. Redan rubriken utstrålar motsatsen till framtidstro, tonen utesluter tanken på konstruktiv dialog med de omtalade, och om det någonstans finns en vilja att skapa välvilja hos eventuella piratläsare så har jag helt fel utbildning för att hitta den. Kritiken är en fraktal av det kritiserade, och som sådan formligen osar den av känslan av en läxa som inte riktigt blev lärd.

Det går att ha rätt. Men det går också att ha rätt på fel sätt, vilket många gånger är värre än att bara ha fel. Om vi ska ge texten ett fjärde rätt så är det precis det fel Piratpartiet envisats med att göra om och om och om igen.

Låt oss nu gå vidare, lära av de misstag som begåtts och lämna den bunker av trötthet som vi är så duktiga på att låta andra bygga kring oss.

Vi har trots allt arbete att utföra. Och den här gången hinner vi göra det rätt. På rätt sätt.