Kommer ni ihåg inlägget där jag frågade om bloggande skulle kunna tolkas som en aktivitet eller en yrkesfunktion av myndigheterna?Kommer ni ihåg inlägget där jag skrev att fackens funktion eventuellt skulle komma att förskjutas till twitter och andra sociala medier?
Bägge hände.
Den korta versionen: en bloggare blev läst (vilket är bra) och fick en kommentar (vilket också är bra) i form av ett brev som ville ha detaljerade svar om vad bloggaren haft för sig, under hot om "annars" (vilket är mindre bra).
Now, jag är inte den som tackar nej till ett par extra läsare. Jag är däremot mer skeptisk till den nivå av detaljkontroll som börjar tas lite väl mycket för given att medborgare ska ha över sin nätvaro, och än mer den som institutioner kan komma undan med att ha över medborgare. Det finns direkta nackdelar med att yttrandefrihet börjar villkoras med att aldrig, någonsin, ever antyda att en gör någonting som skulle kunna klassas som flitigt. Så som att, säg, det blir någonting annat än just yttrandefrihet.
Övervakning och självcensur. Hand i hand.
Jag anar att det inte är vad arbetslinjens förespråkare egentligen förespråkar.
Posts
Jag anar att det är precis vad abretslinjens förespråkare förespråkar. Frågan är om det ens är rimligt att anta att det är i brist på bättre vetande. Det är ju vad man vill tro men det blir allt mer svårmotiverat.
ReplyDelete/Den "ursinnige" kondensatorn som inte kunde logga in på Google för att kommentera
Det speciella med frihet är att den *alltid* kostar.
ReplyDeleteÄven om man blir upprörd över sånt här, måste man komma ihåg att yttrandefrihet har ett personligt pris och förbereda sig på att man för eller senare kommer till kassan och blir ombedd att ta fram plånboken (bildligt uttryckt)
Piet Hein: Problems worthy of attack, prove their worth by hitting back.
Att saker kostar innebär dock inte att priset alltid automagiskt är rätt. Det är alltid en gradfråga, trots allt.
ReplyDelete