En sådan sak är ett enkelt sätt att exportera moodlets från Sims 3 till verkligheten. Eller, rättare, ett enkelt sätt att ge sina medmänniskor visuella ledtrådar till vilket humör en är på, och varför. Trött pga sömnbrist, hungrig, upprymd, förväntansfull, ångestfylld över nästa tenta - what have you. Även om det yttre ger vissa ledtrådar, så är det ibland svårt att veta varför, och många gånger uppstår missförstånd på grund av att vi inte riktigt förstår varför folk är som de är just där och då.Vi skulle kunna göra en app av det hela, där varje person blir uppdaterad om de andra användarnas humör när de är närvarande. Det kan göras redan i morgon, utan att ens behöva uppfinna någonting. We have the technology.
Men jag tänker mig någonting lite mer passivt. Hur naturlig en iphone eller liknande än kan kännas, så är den ändå något av en omväg. Nej, jag tänker mig snarare någonting i stil med ikoner inbyggda i ens kläder - när en är glad visar de ett symoliskt leende, vid trötthet en passande symbol, osv. Omedelbara ledtrådar att ta del av för alla som är i närheten, oberoende av om de orkar nörda sig eller inte.
Lite mer medierad telepati, med andra ord. Eller väldigt mycket socialare medier.
Posts
Det du efterfrågar finns redan naturligt! Ansiktsmusklerna bl.a. gör synliga förändringar i utseendet beroende på känslotillstånd, och många av dessa uttryck är mycket svåra att fejka. Med lite träning ser man lätt skillnad på ett äkta och tillgjort leende. Och vet om en person är ledsen, äcklad, föraktfull eller likgiltig.
ReplyDeleteDet tas upp i många böcker, t.ex. "Använd Huvudet Rätt"(Hansson/Tuvesson), "Så funkar du"(Klassisk barnbok, Kaufmann) eller "Konsten att läsa tankar" (Fexéus).
Vad man inte kan se direkt är ju varför en människa känner som hon gör, det får man gissa utifrån situationen.
Lite post-publiceringsresearch (en aktivitet som är ett postscript för sig) visar också att det redan finns prototyper av det jag beskriver. Om än i någon form av alfa. Samtiden hinner ikapp dagdrömmandet om framtiden.
ReplyDeleteLikväl. I all dess nyansrikedom är ansiktsmuskulaturen inte helt precis av sig. Extrema känslor är lätta att avkoda, men de där svårfångade mellanlägena som Proust tar ack så många sidor på sig att beskriva tenderar att se ganska likadana ut. Och vardagen består mer av sådana ögonblick än av extrema sådana.
Jag tror många skulle må bra av att kunna bära Proust på ärmen. I all komplicerad enkelhet.