Ständigt aktuell, för evigt tidlös

En sak som är oerhört svår att formulera angående internet är dess tidsperspektiv. Det är nämligen någonting så självmotsägande som hypersnabbt OCH tidlöst samtidigt.

Å ena sidan finns det ett ständigt NU, som bäst representeras av twitters ständiga uppdateringar - det är alltid någonting nytt nytt nytt, och om du inte hänger med så har du helt plötsligt missat halva handlingen. För att inte tala om bloggosfärens maniska efterhängande efter nyhetscykelns överflödiga medielogik; om du lyckas publicera dig i den där magiska tidsperioden medan någonting är "nytt" så får du oerhört många fler länkar än om du tar tid på dig att faktiskt skriva någonting bra.

Å andra sidan finns det också en oändlig tidlöshet. När nuet väl är passerat så ligger det still, mer eller mindre för evigt - så länge ingen mixtrar med DNS-inställningarna och/eller strömkablarna så ser saker likadana ut oavsett när en tittar in. Vilket gör tid till en ickefaktor när saker väl är publicerade - lagt kort ligger, och till skillnad från tidningspapper så har HTML en tendens att tåla upprepade läsningar.

Den andra dimensionen är svår att förmedla, men desto lättare att underskatta. Om det är någonting vi kan tacka internet för så är det att den demokratiserar denna andra dimension. Tidigare var den en mycket exklusiv domän, reserverad enbart för specialister och överutbildade humanister. Vilket kanske låter smått hyperboliskt, men betänk - i de längsta av tider gick det inte att snabbt kolla upp vad x är genom en snabbtitt på Wikipedia, och att känna till de där obskyra författarna eller begreppen var någonting som i sig självt gav massiva pluspoäng när det gäller kulturellt kapital.

Att säga att de flesta levde i ett långt, utdraget och evigt nu är inte helt rätt, men nära nog.

Den där tidlösheten för med sig en hel del intressanta fenomen. Ett band kan bildas, misslyckas med att lyckas med någonting alls i fem år, lägga ner, fortsätta med sina liv - och tio år senare göra dundersuccé efter att någon random bloggare upptäckt dem på Youtube och skrivit ett inlägg som utvrålar: WOW!

För att inte tala om att unga författare inte längre måste vara lönsamma de där sex veckorna deras senaste alster befinner sig på bokhyllorna - när distribution av både nyheter och böckerna själva underlättas, försvinner nuets järngrepp över boklådorna. (Att dessa, ironiskt nog, satsar på att minimera sina utbud för att marknadsanpassa sig är ett oroande tecken på akut missanpassning till den nya tidlösheten. Men det är ett annat inlägg.)

Det sägs att den samtida uppfattningen om samtiden alltid ligger ungefär tio år efter själva samtiden, med lokala variationer hos enskilda individer. Vilket onekligen placerar oss i spännande tider, då många av oss kan börja blicka tillbaka på vår nätvaro och inse att vi var rätt unga på den tiden. Yngre, mer oborstade och i besittning av märkliga föreställningar om saker och ting.

Om ändå vi visste då vad vi vet nu.

Att säga att världen blivit mindre och snabbare genom internet är nästan sant. Nästan, i och med att all den där snabbheten tenderar att stanna kvar långt efter att dess anledning blivit bortglömd. Om tio år kommer vi att kunna blicka tillbaka på snabbhetens avlagringar och se att de förmodligen var oerhört daterade redan när de hände. Och att de där lite långsammare avsnitten fortfarande fungerar, om än med ett visst behov av att uppdateras i marginalerna.

Eller, som Platon sade: tiden är en rörlig bild av evigheten.  Vem hade anat att hen skulle råka bli nätverksteoretiker?