Vilket är en sån där fråga som en kan använda för att skilja utbildade från outbildade. Att känna till moderniteten och dess kännetecken hör nämligen inte till grundutbildningen, och om du ändå råkar känna till det så har du läst någonting onyttigt.
Det enda en kan använda modernitetsbegreppet till är kulturkritik, samhälls- och samtidsförståelse. En kan inte ens byta en glödlampa med det - även om det hjälper något oerhört när det gäller att förstå varför glödlampor finns.
Vi är modernitetens barn, och den politik som förs är på det hela långt mer modern än den vill erkänna.
Vad kännetecknar då moderniteten?
Med ett ord: självförtroende. Förtroende i att saker och ting alltid kommer att bli bättre, att det eviga framsteget kommer att fortsätta och att paradiset ligger inom ramen för både budget och planering om vi bara lägger manken till. Framtiden är förutbestämd att bli bättre, och det är vi som kommer att åstadkomma denna framtid. Vi och den eviga tillväxten.
Det är den sortens tänkande som fick 1950-talet att tro att det var den logiska slutpunkten på samhällets evolution, och det är samma tänkande som underligger arbetslinjen. Och Svenskt Näringsliv (formerly known as Arbetsgivarföreningen) har vissa kopplingar till denna.
Det stora problemet med moderniteten är dock inte dess självförtroende. Det är snarare att det är ett självförtroende utan tydlig målbild - saker ska bli bättre, större, magnifikare, ultimatare och perfektare, kosta vad det kosta vill. Gud är död, och alla medel är tillåtna i uppbyggandet av Hens ersättare.
Vi behöver alla känna att vi gör rätt sak, men det moderna projektet är inte rätt sak.
I det modernaste av alla projekt, arbetslinjen, är skolan till för ett visst antal mycket specifika saker: att lära barnen läsa, räkna och skriva, samt att normalisera dem till frågan "vad ska du göra efter skolan?". Med massiv betoning på det senare. Och om det är någonting betygssättningen gör så är det att banka in precis detta - framtiden driver de unga genom att dra dem i örat och aldrig släppa taget.
Det är sånt där som inte riktigt lärs ut under grundutbildningen. Och det vore något av ett misstag att inte lära ut det under vidareutbildningen. Särskilt som motsättningen nyttig/onyttig används uttryckligen för att beskriva utbildningens syfte.
Nyttig för vem, och varför? Och hur mycket är vi villiga att offra för att se till att utrota det onyttiga?
Fast vad vet jag? Jag är ju bara en överutbildad humanist, trots allt.
Posts
Jag håller nog inte med om att arbetslinjen ingår i "det moderna", i tron att allt ständigt skall bli bättre.
ReplyDeleteTvärtom är det en omedveten medvetenhet om att det där fula p.o.-ordet (o-toppen på svenska) skall visa sig betyda all downhill from here.
"Arbetslinjen" är någon sorts mental förberedelse för sämre tider. Dessvärre är den en förberedelse uppifrån, och därmed dömd att misslyckas. Och riskerar leda till anomiskt våld.
Jag hade förstås (säkert du också) sett en filosofins och poesins mentala förberedelse underifrån, med ett mera sammansvetsat samhällskontrakt och, well, solidaritet.
Hur många läser egentligen Dan Anderssons "Kolvaktarens visa" på allvar numera? Där finns "arbetslinjen", men inte som överhetspropaganda utan som seklers, inte utan bitterhet, nedärvda erfarenhet, "befriat" från allt modernt
"Svart smyger natten kring stenströdda land -
somna ej, somna icke in!
Om du somnar kan du väckas av en helvetesbrand
och den brödlöses sorg skall bli din. "
Jag ska erkänna en sak, och det är att jag är lite slarvig i definitionen av "modernitet". Vilket jag anar många av mina läsare tackar mig för - de där begreppsexcerciserna jag ör tenderar att få långt färre läsare än mina, ah, populistiska inlägg.
ReplyDeleteNåväl. En central, omistlig del av moderniteten är tanken att centralstyre är the way to go - ovanifrånstyrning, för att sammanfatta det. (Vilket är anledningen till att Sovjet och väst är två sidor av samma mynt, snarare än direkta motsater. Men det är ett annat inlägg.)
Så arbetslinjen, som den tar sig uttryck, är oerhört modern. Den är förmodligen inte formulerad i syfte att överensstämma med modernitetens sinnesstämning, men den gör det ändå. Den skulle kunna vara en del av ett mer lokalbaserat sinneslag - som hos de protestantistiska urkapitalisterna, exempelvis - men som centralstyrt kommando och kontrollfunktion är det något av det mest moderna vi har.
Den som inte arbetar, måste normaliseras.
De är luriga, de där begreppen. De tar en till ställen en inte visste att en ville tillbaka till. I det här fallet Bauman, som - hint hint - kanske eller kanske inte kommer att ingå i klasserien.
Du är väldigt grön. Fast jag gissar att du tror att du är lila (som vi alla vet ingår i det gröna färgspektrat). :-)
ReplyDelete