Det är en oundviklig del av bloggandets väsen att fråga sig - varför?
Som läsare är det lätt att titta på vissa bloggar och utstöta ett förundrat - varför finns detta? Vem har ett intresse av att läsa detta? Varför har någon bevisligen lagt ner så mycket energi på den blogg jag nu ser? Är inte det fenomenalt onödigt? Vem bryr sig?
Som bloggare är det lika lätt att falla in i tankar av typen - vem läser det jag skriver? Säger jag någonting nytt med det här inlägget? Har inte någon annan redan gjort det här så mycket bättre än jag ens kan försöka göra? Är inte det jag gör fenomenalt onödigt? Vem bryr sig?
Det är, på det stora hela, samma frågeställning, och den är precis lika felställd som dess svar är givet.
Ingen bryr sig, och det är inte heller meningen.
Semiotikerna bland er tänker förmodligen att mening är någonting som tillskrivs godtyckliga föremål genom social praxis. Ni med mer normalt funtade hjärnor tänker nog snarare någonting i stil med - okay, vad tänker den där Drott komma fram till denna gång?
Detta: att det inte spelar någon roll ifall det spelar någon roll eller inte. Om hundra år är vi alla stjärndamm igen.
Men innan dess går vi omkring och försöker förstå vad det är vi gör. Och om det hjälper att skriva ner sina preliminära anteckningar och dela dem med andra - om det så bara är en enda person - så är det värt att göra.
I slutändan är allt vi gör meningslöst i allas ögon utom valfri dömande gud, och innan dess får vi ta och skapa oss vår egen mening.
Därför.
Uppsamlings-heat: Rekommenderade texter och videos
-
Några av mina aktuella texter i Bulletin:
*• Det byråkratiska maskineriet måste oljas med frihet »*
*• ”Om du vill ha en ryss’ uppmärksamhet måste du slå...
4 days ago
No comments:
Post a Comment