Den som kan, skall, och den som bevisligen kan skall bevisligen.
Under en av mina förebyggande bävningar kom jag att tänka att, hey, om bloggande kan räknas som aktivitet så innebär det att bloggande kan räknas som aktivitet. Vilket innebär att de där ickejobbsaktiviteterna som Arbetsförmedlingen tilldelar folk helt utan större problem skulle kunna ersättas med, you guessed it, bloggande!
Vilket månne är en märklig tanke, tills en funderar på vad bloggande egentligen är. Dvs ett ständigt uppövande av förmågan att formulera sig, förhålla sig och, över tid, förbättra sig. Dessutom är en välskriven blogg ett långt bättre CV än ett välformulerat men intetsägande CV, och som synes så är de dygder ett gediget blogghantverke skapar helt i linje med arbetslinjens dygder: flitighet, produktivitet och resultatinriktan.
Eller, för att citera Moderaternas ytterst poetiska beskrivning av bloggmediets natur: "en individuell bedömning, ett socialt sammanhang, erfarenheter och en väg tillbaka till ett nytt arbete".
Med detta i bakhuvudet kom jag fram till ett antingen/eller. Antingen börjar bloggande ses som en aktivitet, vilket kommer innebära en blomstrande bloggmarknad (samt en hel del undervegetation) inom kort, eller så fortsätter bloggande att ses som sex, dvs någonting som folk gör men som inte räknas åt vare sig det ena eller det andra hållet. Och bägge är faktiskt rätt win, eftersom det ena skulle göra mig (och indeed vilken bloggare som helst) immun mot arbetsmarknadspolitiska åtgärder, och det andra skulle garantera att det fria ordet inte blir villkorat för de som inte är immuna mot det.
Frågan om huruvida bloggande är en aktivitet eller inte är en fråga som bara kan ha bra svar, med andra ord.
Now, problemet med det här sättet att tänka är förstås att det är smått skruvat och inte riktigt har någonting med verkligheten att göra. Problemet med problemet är att lagstiftning och byråkratiska processer inte nödvändigtvis behöver ha med verkligheten att göra; de skapar sina egna verkligheter, och anpassar sig sedan därefter. Och sålunda skulle frågan om bloggande räknas som en aktivitet att kunna ställas när vi som minst anar det.
Men det finns förstås viktigare frågor. Och den viktigaste av dem alla ser ut ungefär så här:
Är du arbetsför, lille vän?
Posts
Tror jag hört om en del fall där folk fått avslag av försäkringskassan för att de orkat hålla igång en blogg. Eller så var det bara en elak dröm.
ReplyDeleteEn elak dröm indeed. Jag inträder i förnekelsestadie. :O
ReplyDeleteFK kan inte avslå ersättning på grund av att en individ bloggar. Det krävs att de kan bevisa juridiskt att individen har förmåga att försörja sig på verksamheten i sig. Det framgår i socialförsäkringsbalken och övrig lag och förordningar.
ReplyDeleteRåkar man ut för en handläggare eller flera vilket användet det som argument, då föreslår jag att man upprättar en polisanmälan mot handläggare för trakasserier och grovt tjänstefel.
Det fanns tider då Försäkringskassan gjorde hembesök hos sjukskrivna för att kolla om de lagade sin egen mat. Kunde man koka potatis kunde man jobba. Det är inget nytt.
ReplyDeleteJag tror faktiskt att jag är lite klädsamt arbetsmot.
ReplyDeleteOm man ska försöka sig på att både vara seriös tolka saker och ting, så förefaller bloggande åtminstone anses en lämplig sysselsättning för människor i fas 3.
Dvs det är inte riktigt arbete, bara lite.