Textförfattaren från helvetet

Det sägs ofta att internet aldrig glömmer. Det sägs mindre sällan att detta är på både gott och ont; på gott i och med att det finns många guldkorn där ute som bara väntar på att hittas, på ont i och med att det finns lika många sidor som en önskar att ingen, någonsin, över huvud taget lägger sina ögon på igen.

Men det som har setts kan aldrig göras osett.

Det värsta med att saker inte försvinner är att de ligger kvar och kan försura ens tankar om sina medmänniskor. För exakt ett år sedan idag publicerade jag en hyllning till en viss någon, som jag till fullo stod för - tills alldeles nyss, då jag såg någonting som kommer att för evigt förgifta mina tankar om densamme. Hur kan denne någon, som vanligtvis verkar vara så hyvens och reko, ha skrivit någonting så genomgående vedervärdigt?

Det är som om universum vänts ut och in, förvandlats från ett ganska okej ställe till ett svart hål av oändligt hat, avsky, onda tankar och ännu värre handlingar. Allt ljus har försvunnit, och allt hopp går nu till att en dag, eventuellt, kunna återgälda den uppvisning av usel stilistik, dåliga argument och direkt undermålig känsla för hur en text ska se ut som uppvisas här.

All läsning sker på egen risk. Jag tar inget ansvar för den där styggelsen.

Det värsta är att författaren inte ens tycks medveten om vad hen har gjort. Hen använder begrepp utan att veta vad de betyder, anför idéer utan att förstå dem och tror dessutom att hen framstår som ärevördig genom att göra det. Som om inte det vore nog, så verkar det som att hen själv tror på sina ord, i all deras smutsiga, felaktiga meningslöshet.

Det är en hemsk text. Den är ond, och den får mig att tänka onda saker. Ondskans blommor har inget att sätta upp mot detta.

Jag önskar att internet glömde. Så att jag inte behövde göra det.

Eller, tja, egentligen inte. Men en septemberdag nådens år 2010 bad den gode Gajditza mig att skriva en sågning av ett inlägg, och efter det så råkade det hamna på "att göra sen"-listan i omotiverat länge. Men nu är den här! 

De av er som är nykomna kanske inte vet om det, men jag skriver sågningar på beställning. Och tycker fortfarande, precis som i hyllningsinlägget jag skrev för ett år sedan, att författaren är en god bloggare och en (vad jag kan se härifrån) god människa. No hard feelings, med andra ord.

Även om jag kanske blev lite carried away ovan. Lite.

(Beställningsgrejen fungerar så här: du länkar upp ett eget inlägg i kommentarerna, säger "såga, plz" och väntar tills sågning [med hjälp av vilka fulknep och vinklingar som helst] händer. Mitt tips är att inte välja ett inlägg som har emotionellt värde.)

Nåväl. Med det sagt - tänk på att ord har makt, och att det alltid är värt att dubbelkolla så att du inte är elak mot någon utan att tänka på det.

Och missa för all del inte att läsa Gajditzas blogg, om du inte redan gör det!