Bloggmaximering

Jag läser en artikel av allas vår Unni om hur det enda som räknas i bloggvärlden är sådant som kan räknas. Antalet besökare, klick, flattringar, länkar, the usual suspects. Vilket förvisso kan bekräftas av en rent anekdotisk rundvandring i bloggosfären - det går väldigt fort att hitta folk vars främsta motivering är att skriva snabbt, fort, länkvänligt och obesvärligt. Maximerad output från ett minimum av input.

Tänk motsatsen till fragmenten. Eller när Anna skriver om konst. För att ta lokala motexempel.

Å ena sidan är detta korrekt. Världen (som generellt subjekt) belönar den som lyckas sprida sina ord bäst. Det ligger i sakens natur - fler läsare är fler läsare är mer av det mesta. Vad det än handlar om.

Å andra sidan kan även de mest genomtänkta och genomarbetade bloggarna (och deras inlägg) behöva bli lite bättre på att marknadsföra sig. Den gamla myten om att folk flockas kring vad som är bra är bevisligen en myt - de flockas kring det som lyckas göra sig intressant.

Om detta något råkar vara en Blondinbella, so be it.

Jag tror jag nöjer mig med att säga att de av er som vet med er att ni är direkt besöksmaximerande i era ambitioner tar er tid att göra någonting klokt av uppmärksamheten lite då och då. När ni ändå har den.

Och, omvänt, att de av er som inte bryr er nämnvärt om era läsarantal gör åtminstone en halvdan ansträngning lite då och då för att locka folk. De blir gladare av att läsa dina klokheter, trots allt.

Det bästa vore förstås att kunna se bägge sidor av myntet samtidigt, men tills dess får vi nöja oss med att konvergera. Eller vad säger ni?