Det hela utgår från ett par enkla frågeställningar, och de ser ut ungefär så här: hur ofta kan vi se feminismens natur, definition och grunder debatteras på tidningarnas debattsidor?
Inte helt ofta.
Hur ofta ser vi vanliga människor lyfta sina nävar i luften och kräva reell jämställdhet, och det nu?
Inte helt ofta.
Hur ofta kan vi se livliga, animerade och patosfyllda krav på att störta den rådande könsmaktsordningen från i övrigt helt apolitiska personer?
Inte helt ofta.
Det vi ser nu är, med andra ord, ett oerhört tillfälle. Helt plötsligt är feminism, könsmaktsrubbningar och krav på förändring inne. Helt plötsligt kommer även vanliga människor undan med att prata om sådant, till skillnad från den gamla onda tiden då det krävdes diskreta möten och glest befolkade konferenser för att orda om saken.
Helt plötsligt är tiden för mobilisering så väldigt mycket närmare än den var förr.
Vi skulle kunna basha Ström för att hen använder Illustrerad Vetenskap som källmateriel, men det vore lite bredvid poängen. Lite närmare ligger att de mer ambitiösa kritikerna av statsfeminismen förr eller senare kommer att läsa feministisk grundlitteratur (Beauvoir, Wollstonecraft, Butler, Haraway, hooks) i syfte att kritisera den ordentligt, och under läsningens gång inse att - shit, det här är ju vad jag redan sysslar med, jag håller ju för tusan med! Jag måste berätta för världen!
Den som kan stava till feminism kan också stava till folkbildning.
Så - heja Ström! Fortsätt göra det du gör! Innan någon vet ordet av så har du föst ut den tredje vågens feminism ur sin trötta akademifiering och tillbaka ut till verklighetens män och kvinnor. Du vet, de som behöver det bäst.
Posts
"Så - heja Ström! Fortsätt göra det du gör! Innan någon vet ordet av så har du föst ut den tredje vågens feminism ur sin trötta akademifiering och tillbaka ut till verklighetens män och kvinnor. Du vet, de som behöver det bäst."
ReplyDeletePär ström står ju däremot för jämställdism. Jämställdhet- inte den feminism, som alltid varit en grupp intresserad endast av kvinnliga rättigheter- inte mäns.
Faktum är att feminsterna endast vurmade för kvinnlig rösträtt, t o m då inte ens männen hade allmän rösträtt!
Ordet jämställdism är två saker: 1) fult, och 2) onödigt. Det första märks när en försöker säga det, och det andra drabbas av existensen av ord med samma innebörd. Ordet "egalitär" finns, trots allt.
ReplyDeleteUtöver det - vilka feminister, vilken rösträtt, vilken tidsperiod, vilket land? Historien är alltid kontextbunden; det är aldrig så att den hände någonstans, rent generellt, och sedan är giltig som universalreferens.
Bara uppdiktade historier ser ut så. Månne är de effektivare än sina mer källförtäckta motsvarigheter just därför.
Här är en enkel, grundläggande lektion i rösträtt, Andreas.
ReplyDeletehttp://sv.wikipedia.org/wiki/R%C3%B6str%C3%A4tt#R.C3.B6str.C3.A4ttens_utveckling_i_Sverige
Så att du inte bara tror, utan vet.
Angående tidigare kommentarer: Man behöver inte snöa in på rösträttens historia för att se en tendens hos många feminister till att kämpa enbart för kvinnors rättigheter, även då det sker på bekostnad av likafördelning av X (plikter, rättigheter, resurser...) mellan könen. Men det beror som sagt på vilken feminism och vilka feminister. Och egentligen spelar det ingen större roll vilken term man använder, bara man kommer överens om vad det betyder, vilket tycks vara lättare sagt än gjort. Jämställdism är inte fulare eller mer onödigt än feminism, det är ett estetiskt och subjektivt ställningstagande, däremot tycker jag att själva ordet feminism har nackdelen att det lätt för tankarna till just den sortens ovannämnda "jämställdhet" som sätter kvinnor i första rummet, oavsett kontext och livsvillkor. Och som även ofta kan sägas infantilisera kvinnor.
ReplyDeleteFör övrigt tycker jag att inlägget var bra, även om jag vänder mig lite mot uttryck som könsmaktsordning, eftersom begreppet står för något som jag inte tror på, en teoretisk konstruktion nästan helt i avsaknad av empiriskt stöd, en tolkning som jag anser är just en sådan överförenkling av verkligheten som man gör för att det passar, inte för att det är sant.
Om vi ska tala om vettiga förkämpar för en ny våg av "feminism" föredrar jag dock Pelle Billing, som jag skulle vilja kalla en tänkande människas Pär Ström. Läs hans blogg och avgör själva vad ni tycker.