Jag tror jag avrundat bort någonting i min sammanfattning, men det är nog the gist of it.
Now, definitionen av en konspirationsteori är en beskrivning av världen som innehåller minst en entitet för mycket. (Begreppet "entitet" är en filosofisk omskrivning för "någonting, vad som helst, sluta fråga mig om exakt vad".) I det här fallet är det dock mer en miss i tilldelningen av ansvar än en konspirationsteori proper, dock. En subtil men ändå viktig skillnad.
Ni ser, den stora beefen föreläsaren har är inte med onda genusvetare, även om de får bära hundhuvudet och vara generellt onda för en stund. Nej, beefen är snarare med en mer ämnesövergripande återkomst av postmodernt sinnade akademiska praktiker, i förödande kombination med dålig läsförmåga hos myndigheter och företag. Lata akademiker som plockar upp enkla dekonstruerande (för att inte kalla dem retoriska) fulknep, applicerar dem rakt upp och ner och sedan litar på att textens själva existens ska göra det socialt nödvändiga arbetet åt dem - det är inte riktigt det mest konspiratoriska av beskrivningar, och det är definitivt inte någonting som enbart genusvetare frestas göra ibland.
Postmodernism och dålig läsförmåga är som bibeln och matte. De har ömsesidigt besöksförbud sedan några år tillbaka, men attraktionens kraft är både blind och explosiv.
Det hela manar mindre till folkstorm mot den femte kolonnen, och mer till en satsning på att öka människors läsvana och förmåga till kritiskt tänkande. Om något.
Det som oroar mig är att folk tar denna snedriktade konspirationstanke på allvar. Att det, ute i verkliga världen hos verkliga människor, gror tankar om en egensinnad genuslobby vars främsta mål är att genuscertifiera allt enligt outgrundliga tolkningar av verkligheten. Som en slags akademifierade schablonmuslimer, fast med märkligare brytning.
Om jag vore konspirationsteoretiskt lagd skulle jag bäva inför den kontragenusvetarsammansvärjning som börjar ta form, med Pär Ström och hens likar som inte helt smidiga frontfigurer. Men det vore bara dumt. Inte skulle väl smarta, belästa och informerade personer gå omkring och konspirera mot någonting som inte finns annat än i deras egna huvuden?
Det vore ju en postmodern konspiration av samma kaliber som Pynchon eller Auster lyckades beskriva. Fast med mer tragik.
Posts
En självklar avfärdande reaktion från din sida, men så är du ju tydligen själv en av de genustroende.
ReplyDeleteSeså, bättre kan du! ^^
ReplyDeleteDet finns vissa drag av postmodernism i den kopimistiska rörelsen också. Dess ursprung är ett avståndstagande från den positivistiska attityd som rått i immaterialrätsfrågor. Att kopimismen i en av sina många former har tagit formen av ett samfund bör ses som en motreaktion till de reaktionära krafter hos immaterialrättslobbyn som upprätthåller immaterialrättens sanna och eviga vara, och avfärdar immaterialrättskritik som trams. Det handlar om att bryta dogmer och paradigm.
ReplyDeletePå vanligt feministiskt sätt använder du maktspråk för att förminska meningsmotståndare. Det funkade nog ett tag, men vi går inte längre på denna feministiska fint. Att kritisera den ideologi som idag är styrande för all samhällsdebatt och lagstiftning är ingen konspirationsteori. Det kallas samhällskritik och är ett nyttigt inslag i varje demokrati. Som feminist gillar du väl egentligen inte demokratiska principer och därför väljer du att inte sakligt bemöta Tanjas kritik. Sverige är i sanning feminismens Saudi Arabien!
ReplyDeleteIsak: ikonoklasmen lever!
ReplyDeletecoopcor: feministiskt maktspråk? Betyder ordet "feminist" ens någonting för dig längre, eller använder du det som generell handviftningssynonym för "folk jag inte gillar"?
På tal om definitioner - en konspirationsteori är en teori som blandar in en entitet för mycket. I det här fallet en ond genusvetarkonspiration för att systematiskt infiltrera maktens korridorer där det räcker med att förutsätta existensen av gammal hederlig intellektuell lathet.
Ockham, du vet. ;)
I en värld där kvinnor är underbetalda, har mindre makt och utsätts för kränkningar dagligen är det de som har den egentliga makten. Låt mig gissa, de spelar underordnade för att få mer makt än ... 80% av genomsnittslönen. Rimligt.
ReplyDelete@Isak: "I en värld där kvinnor är underbetalda, har mindre makt och utsätts för kränkningar dagligen är det de som har den egentliga makten. Låt mig gissa, de spelar underordnade för att få mer makt än ... 80% av genomsnittslönen. Rimligt."
ReplyDeleteOm du kikar på detta, ser du inga problem med att argumentera enligt ovanstående?
Principen att härska genom att söndra är nog lika gammal som konceptet makt. Kort och gott, lyckas man få sina motståndare att splittras och slåss sinsemellan behöver man inte slåss så mycket själv. En jämlikhetsträvan som i alltför stor utsträckning är eller bara uppfattas som förd med ett könsfokus med slagsida har problem. Det här går tyvärr igen även inom andra områden som rör jämlikhet och den ständiga förloraren är just möjligheten att uppnå verklig jämlikhet.