På tal om trollfrågan

Kommer ni ihåg Althussers interpellationsbegrepp? Om, så kommer här en uppfriskande påminnelse. Om inte, så kommer här en kort introduktion.

Det klassiska exemplet på en interpellation är när en polisman ropar "ey, du!" mot en på gatan. I sekunden en vänder sig om för att se vad som är i görningen så har du blivit interpellerad till rollen som den som svarar på frågorna - och hela det ideologiska komplexet med att polismän är sådana som ställer frågor och medborgare är sådana som svarar på dem. Genom att reagera på tilltalet så blir du en viss slags subjekt, tilldelas en viss roll. En althusserisk interpellation är just detta tilltal som placerar en i denna roll.

Det går att använda detta begrepp på tusen olika områden. Om du känner dig trött och oinspirerad så är en lågt hängande frukt att skriva om hur Arbetsförmedlingen interpellerar arbetssökande till en viss roll - AF ställer frågor, du svarar, plus eventuella ideologiska överbyggnader. Så som Fas 3.

För min del har jag tänkt närmare på hur begreppet kan användas för att förstå - och, indeed, hantera - troll. Ni vet, den sortens människor som ser varje öppet kommentarsfält som en ursäkt för att säga ungefär vad som helst. Jag har en lös tanke om att hanterandet av troll blir lite enklare av att tänka sig att de inte bara dyker upp, utan även dyker upp med en avsikt att interpellera. Och att det hjälper något oerhört att inte vara den som omedelbart vänder sig om och accepterar den roll kommentören skriver in en i.

Det här är förstås lurigare än det låter, och det låter lurigt redan nu. Men ett första steg är att erkänna att ens kommentörer kan ha fel - antingen genom att reagera på någonting de uppfattar ligga i inlägget snarare än inlägget som sådant (dvs ett så kallat missförstånd), eller genom att mer medvetet trolla in sig på någonting specifikt. I det förra fallet är det hjälpsamt att inta en inställning liknande Emmas (när hen inte är hackad), och försöka förklara vad som är sagt och vad som inte är det. I det senare, däremot, är det motsatsen till hjälpsamt, ty det är precis vad trollet vill.

Inte bara eftersom det är kul att trolla in diskussionen på vissa spår, utan även för att det förhindrar diskussionen att organiskt rulla in på andra sådana. Varje inlägg är, när det är nypublicerat, ett enormt antal potentiella diskussioner som skulle kunna hända, och genom att krypskytta in sig på de där första kommentarerna så kan ett skickligt troll abortera dessa möjligheter innan de inträffar. Vilket är ett smidigt sätt att oskadliggöra jobbiga diskussioner, och irriterande för den som till äventyrs inte vill prata om samma särintresse som sina troll.

Det gäller att inte svälja betet, och inte omedelbart springa iväg åt ett visst håll bara för att den första kommenteraren interpellerar någonting om någonting. Att hålla ögonen på bollen och inte mata trollen.

Jag anar att den enklaste formen går ut på att helt enkelt säga "ey, håll dig till ämnet". Jag anar också att ni sitter på effektivare metoder för att få ordning på kommentarstorpet. Dela gärna med er!