Sunday, May 22, 2011

Den liberala multikultifeministHBTQvänster-lobbyn

Jag får reaktioner på det jag skriver. Det mesta sker behind the scenes (eller är tillräckligt svårt att återskapa/återfinna för att i praktiken vara det), men ibland händer det att folk vågar sig på att skriva såna däringa kommentarer. Varningstexten till trots.

Nu senast skrev jag om den onda genuskonspirationen, och fick en så genremässigt fulländad kommentar att jag inte kan göra annat än att återpublicera den för vidare spridning:
På vanligt feministiskt sätt använder du maktspråk för att förminska meningsmotståndare. Det funkade nog ett tag, men vi går inte längre på denna feministiska fint. Att kritisera den ideologi som idag är styrande för all samhällsdebatt och lagstiftning är ingen konspirationsteori. Det kallas samhällskritik och är ett nyttigt inslag i varje demokrati. Som feminist gillar du väl egentligen inte demokratiska principer och därför väljer du att inte sakligt bemöta Tanjas kritik. Sverige är i sanning feminismens Saudi Arabien! [min länknng]
Tag lärdom, troll, ty här finns lärdom att finna. Inte bara i och med att det här med att trolla numera är en väldigt genreanpassad sport, där varje ämne har en egen tradition och sina egna (o)uttalade regler för hur en ska gå till väga för att göra det ordentligt - inte bara för att den interpellerar rätt friskt, och inte heller bara för den obligatoriska särskrivningen på slutet. Utan även för att det sker på en så begränsad yta. Effektivitet i kommunikationen är en dygd, trots allt.

Övereffektivitet i kommunikationen är också textmediets förbannelse. En säger alltid mer än en säger, och för att packa upp allt en säger när en säger saker måste en fösa in ännu mer text i sammanhanget. Vilket poeter utnyttjar genom att aktivt strunta i det (till glädje för litteraturvetare och -kritiker), Vilket också innebär att vi skulle kunna spendera väldigt lång tid med att analysera den här kommentaren.

Jag nöjer mig med två saker. Det där andra ordet i kommentaren, "vanligt", är indeed en av klassiska härskarteknikerna, och skulle förmodligen kunna klassas som en "feministisk fint".

Det andra är en mer övergripande tendens att utmåla (håll i er nu) den liberala multikultifeministHBTQvänster-lobbyn som bärare av den dominerande samhällsideologin. (Kommunikativ effektivitet; stryk de delar som inte passar för just din vardag.) Det är förvisso ett effektivt sätt att skaffa vänner och påverka folk att kunna enas i en gemensam underdogposition, men det håller inte för närmare granskning. Inte för att det inte finns en liberal multikultifeministHBTQvänster-lobby (eller, rättare, en för varje inriktning), utan för att de över lag är mindre mäktiga än en tror.

Fienden - Fienden - tenderar att vara precis så stark som den egna gruppen behöver för att mobilisera sig. Det jag har svårt att komma över är att feminister, på något skruvat vis, lyckats inta rollen som den onde Andre. Särskilt som det räcker med att läsa ens förordet till en enda bok i ämnet för att inse hur fenomenalt bakvänt det hela är, - och än mer eftersom dagens antifeminister på så många sätt intar väldigt stora delar av den mentalitet som tidiga feminister intog en gång i tiden.

Den som inte kan sin historia är dömd att upprepa den, sägs den. Och den som inte kan sin gruppdynamik gör det dessutom på ack så ironiska vis.

Flattr this

5 comments:

  1. Måste inleda med att jag är mycket imponerad av den imponerande titel du imponerar med i det här inlägget!

    Själv har jag tidigare idag, så tidigt faktiskt att det var igår, lanserat detta ord: antimoralpanikaforismer.

    Jag tror i alla fall att jag lanserat det och jag funderar nu intensivt på om jag ska ta patent på det och bli miljonär, eller om jag helt enkelt ska skänka det till en värld som länge saknat detta begrepp? Frågan att ställa sig i det sammanhanget är om en värld kan sakna något den inte känt till?

    Känslan av att sakna något kan existera i det tomrummet och för alla som nu tagit del av ordet och känner att de inte längre saknar något, är sannolikheten att det är just detta ord de tidigare saknat, relativt hög.

    I alla fall kanske.

    Nu till min fråga, som jag tydligen burit på så länge nu att jag just upptäckte att den förökat sig alldeles på egen hand och numera inte är bara en fråga utan 100% mer, d.v.s två.

    Den första är följande: menar du att det finns en multikultifeministHBTQvänsterlobby som de facto är Liberal? Hur? Vilken liberalism talar vi om i så fall? Hur förkortas för övrigt rubriken på inlägget? Är detta verkligen två frågor? Sa jag adjö när jag kom och hur går det egentligen med massakern? Vill du kanske ha en ny artikel att massakrera? Var massaker det ord du ursprungligen använde? Hur många frågor blev det?

    Ha en riktigt glad natt! :-)

    ReplyDelete
  2. Jag brukar förkorta det LMKFHBTQV-lobbyn, i all enkelhet. Den är liberal på samma sätt som den är vänster - den är allt på en gång, du vet, beroende på omständigheter och det lokala behovet av någonting externt att gruppera mot. Vid behov är den även judisk, nazistisk, svart, vit, rasistisk, antirasistisk eller, i extrema fall, konservativ. ^^

    Massakern är i örvigt planerad och dispositionerad, och behöver bara genomgå formaliteten att faktiskt skrivas. När jag som minst anar det kommer den råka inträffa, var så säker.

    ReplyDelete
  3. ....men aldrig tråkig!! Fantastiskt! Ungefär som en djupt religiös manet. När man hejar på den, skriker man då; "Heja LMKFHBTQV-lobbyn"? Tänkte närmast på korpmatcher i fotboll o sånt?

    Fint att du bara har detaljer kvar av massakern. Man kan alltså inte förvänta sig utan mer försöka att intuitivt förstå vilken dag det är då du anar minst. Då händer det bara som en spontanförlossning efter elva års graviditet. Mäktigt!! ;-)

    ReplyDelete
  4. Om man inte, då och då, skådar lite navel så kommer man heller aldrig att se något navelludd. Detta skulle verka förminskande på den upplevelse vi benämner livet. Vilket tveklöst tål att tänkas på.

    ReplyDelete
  5. Now, jag tänker inte säga någonting, men väl antyda att det på lördag är precis ett år sedan jag skrev om dig sist.

    Not saying anything, though. ;)

    ReplyDelete