Diaspora

Jag har nyligen blivit övertygad om att hoppa in på Diaspora, och även lovat att skriva någonting om upplevelsen. Vilket är enklare gjort än sagt, eftersom upplevelsen är potentiell och buggig. (Dock inte potentiellt buggig, tyvärr.)

Den är potentiell, eftersom den utlovar ett enkelt sätt att utöva latent kommunikation med människor. Vilket är vad internet handlar om, trots allt, och om tillräckligt många hakar på så lär det bli en plats där diskussioner och kreativa impulser händer. Om.

Den är buggig, eftersom den är buggig. Vilket inte är den direkt användarvänligaste saken att vara, och det särskilt som vissa av buggarna kräver lite knowhow för att få bukt med. (Hur många kommer spontant på tanken att rensa sina kakor när saker går fel?)

Potentiell och buggig. Det är, med andra ord, en alpha. Och jag anar att det - om det överlever tillräckligt länge för att belöna de mer tålmodiga och/eller kunniga användarna med funktionalitet - kommer att bli någonting stort. Inte Facebookstort (ambitionerna till trots), men väl tillräckligt för att det ska bli ett defaultställe för den där dagliga dosen slumpmässig interaktion för ett stort antal personligheter.

Om det blir färdigt. Något år. Om.

Vilket då innebär att de av er som vill ha någonstans att hänga som inte är Facebook men som ändå bara fungerar utan större bekymmer - får vänta ett tag till, eller söka er någon annanstans. Men om ni gillar nybyggaranda, vill vara först med att ta ert favoritnamn eller bara gillar att vara en del av hypen rent generellt - by all means!

Men kom ihåg. Potentiell och buggig. Caveat emptor.

Eller, med andra ord: dra inte dina mindre nördiga vänner i armen riktigt, riktigt än.