Tuesday, November 15, 2011

Varför är skolan en traumatisk upplevelse?

Vi har alla gått i skolan en gång i tiden. Det spelar ingen roll vilken del av samhället vi råkar tillhöra. Arbetarklass, överklass eller lagom framgångsrik medelklass - vi var där.

Och vi har alla berättelser därifrån. Goda, onda eller bara rent allmänna.

Den stora anledningen till att det finns en fri och allmän skola sägs ofta vara att det behövs en gemensam värdegrund för att samhället ska kunna hålla samman. Vilket förvisso är sant, men det får en onekligen att undra vad det är de stackars eleverna egentligen lär sig som är så sammanhållande - särskilt som varje försök att tillskansa sig eget lärande aktivt motarbetas av sammanhållningsarbetet.

Men en lär sig annat, som inte står i läroplanen. Inte genom att studera flitigt och ta till sig innehållet i eventuella skolböcker, utan genom att skolan är utformad som den är. Så som att det är det naturligaste i världen att gå upp tidigt på morgonen och komma i tid till jobbet.

Now, det finns inget i själva skolverksamheten som sådan som säger att elevernas arbetsdag absolut måste börja 08.00. Det skulle lika gärna kunna börja vid 12 utan att någonting går förlorat. Men hur skulle samhället se ut om barnen lärde sig att det är fullt okej att vara allt annat än disciplinerade i sina sovvanor?

Barnen måste också finna sig i att ständigt bli avbrutna. Inte minst genom lektionssystemet, där dagen indelas i förutbestämda block med godtyckligt innehåll. Så fort en kommit igång med det en sysslar med så är det dags att packa ihop och göra någonting annat, som kanske eller kanske inte har med det en redan gjort att göra. Och när en väl kommit igång med det så är det dags att packa ihop igen för att göra någonting annat - som kanske eller kanske inte har med någonting annat att göra. Vilket är förödande för både intresserade och ointresserade elever - de intresserade blir avbrutna i sitt lärande, och de ointresserade hinner inte bli intresserade ens om de försöker.

De lär sig att röra sig planlöst mellan olika aktivteter och lika planlöst lyda de instruktioner som ges på plats. Utan vidare intresse för deras intressen.

Än mer så måste de finna sig i att ständigt vara övervakade. Inte bara av läraren, vars jobb är att vara närvarande och uppmärksam, utan även av närvaroplikten - alla som inte är på plats dokumenteras och sanktioneras, Och på så vis befinner sig eleverna i ett ständigt förhållande till systemet - ingen kommer undan, inte ens när de försöker komma undan.

Särskilt inte i grundskolan, där frånvaro lagras digitalt in i minsta minut. Vad lär en sig av sådan ständigt pågående, dokumenterande kontroll?

Definitionen av att vara disciplinerad är att kunna bli betraktad. I en så ständigt kontrollerande miljö som skolan så blir det nödvändigt att ständigt vara disciplinerad - inte bara i relation till lärarna och det allsmäktiga schemat, utan även i relation till de andra eleverna. Det finns ytterst få utrymmen i skolan där det är möjligt att andas ut och vara sitt mer odisciplinerade jag.

På tal om de andra eleverna - ett av de hårdast inarbetade budskapen i skolmiljön är att samarbete och gemensamma ansträngningar är fusk, fel och förödande. Och bestraffas således i proportion till detta. För att en individuell bedömning/disciplinering ska vara möjlig så är det nödvändigt att eleven gör sitt bästa på egen hand, och ve den som vågar göra ett bättre jobb genom att mobilisera de närvarande sociala resurserna.

Så vad lär sig eleverna i och av skolan?

Att vakna tidigt, att komma i tid, att ständigt bli avbrutna, att ständigt gå från det ena till det andra, att alltid följa ett godtyckligt schemas obönhörliga vilja, att ständigt befinna sig i blickfånget, att ständigt bli bedömda, att samarbete är fusk och att det är omöjligt att komma undan.

Om det låter väldigt likt en fängelsevistelse - tja, Foucault sade trots allt att skolan, fängelset, fabriken och det militära baserar sig på samma principer. Övervakning och straff.

Är det verkligen så märkligt att så många anser att skolan var (och fortfarande är) en traumatisk upplevelse? Och är det verkligen nödvändigt att systematisk utsätta barnen för traumatiska upplevelser för att samhället ska fortsätta hålla samman?

Rektormajor Björklund säger ja.

Flattr this

8 comments:

  1. Väldigt bra inlägg. Dock måste jag påpeka att sista biten är fel, du har helt enkelt fel om att "allt ska göras på egen hand".

    Som en 21:åring har jag färska minnen av att majoriteten av allt arbete var grupparbete. I princip alla lektioner utom Matte och de praktiska ämnena hade någon form av grupparbete. Jag minns tydligt att vi uppmuntrades att fråga kamrater innan vi gick till läraren om vi behövde hjälp.

    Det jag personligen har lärt mig är att grupparbete är värdelöst i skolan. Grupparbetet ran oundevikligen ut i att en eller två personer gjorde allt jobb medans de andra tittade på eller pratade.

    ReplyDelete
  2. Allt kanske inte ska göras helt på egen hand, men så länge betygssättningen är individuell så ligger det ett väldigt stort ansvar på individen att göra bra ifrån sig. Även om det förvisso finns gott om möjligheter att slappa i dysfunktionella samarbetsövningar.

    Och vad lär en sig av sådana, egentligen? ;)

    ReplyDelete
  3. Focault är upplysande, men se upp så att ni inte fängslas av hans lyskraft..."man behöver inte vara efterföljare för att man är en fortsättare"... sade Jose Luis Ramirez... än annan retorisk lyckta jag rekommenderar som översättare av både din egna livserfarenhet och Focauts vanmaktsdiskurs...förövrigt är grupparbetsformen i skolan chefsutbildningens inledning...ledare och ledda är vi alla men inte chefer

    ReplyDelete
  4. Den allmänna grundskolan var nog en bra idé på 1800-talet för att sprida läskunnighet och lite annan kunskap som kanske inte förmedlades i hemmen. Den var ju då också bara i sex år och varannan dag. Sedan har den bara utökats och utökats så att det numera anses vara ett komplett individuellt skolmisslyckande att inte ha fullbordat gymnasium - något som man gärna skyller den höga ungdomsarbetslösheten på, trots att yngre i genomsnitt alltså har mer skolgång än äldre.

    Vad gäller dagens högaktuella kunskaper på IT-området är väl skolan extremt dålig på att lära ut sådant. Det är barnen som lär sig detta själva på den sk fritiden, om de har tur nog att ha föräldrar som kan förse dem med dessa saker.

    ReplyDelete
  5. Professor Ken Robinson har en intressant syn på hur skolan är utformad och hur det påverkar eleverna. Han ger en spännande bild av hur skolan skulle kunna utvecklas här:

    http://www.youtube.com/watch?v=zDZFcDGpL4U
    (Längre, mindre grafisk version, här: http://www.youtube.com/watch?v=iG9CE55wbtY )

    ReplyDelete
  6. (N)namnet: det är onekligen väldigt frestande att springa omkring i Foucaults (eller Fåkås, för att använda den lata stavningen) diskursiva labyrinter relativt non stop. Hen har dock en egenhet, och det är att varje försök att applicera henom på världen obönhörligen innebär att en måste lämna dessa - en gör så att säga fel per default om en stannar kvar i texten när en använder den.

    Vissa kallar det en brist i metodiken, men jag vill nog se det mer som en feature än som en bugg. ;)

    stefan h: de flesta kunde läsa redan innan folkskolan kom till byn. Mer samtida läroplansforskning säger att syftet mer hade att göra med att fostra svenskar i den tidiga nationalismens anda än någonting annat, och att resten - som du säger - byggts på efter hand.

    Synd bara att mottot för IT-utbildning är det inte helt hjälpsamma "learn by doing" - i imperativform snarare än som pedagogisk modell.

    Stefan: ah, ett kärt återseende! Tack!

    ReplyDelete
  7. Sargoth: Hej förresten, har glömt bort att titta in hos Magnihasa en längre stund... blir inte påmind heller som förr vad det nu beror på... är inte säker på om jag hänger med i alla meddelanden i meddelandet... men tror tyckvärt lika om din respond... liksom sammanfattningsvis: Tecknens fängslande innebörd blir bara så fängslande för dem som inte vet att de är "innebördens" menande som kommer till uttryck genom handlingens osynliga intryck i närvarons frånvaro... ("som om" det var något begripligt beskrivet verbum i akt och mening?)

    ReplyDelete
  8. Såg länkat hit från live.pratpartiet.se och läste några saker jag tycker förtjänar en kommentar.

    Jag tror inte som du att det är skolan vi har att skylla/tacka att eleverna lär att gå upp till arbetet i tid. Särskilt inte då de flesta efter den obiligatoriska grundskolan läser på gymnasiet med friare tider och flera läser på högskola där det mesta är fritt och detta utan att de glömmer gå upp i tid till arbeten.

    Sedan har du ett par argument som kan bottnas i skolans obiligatorium, så som övervakning av deras närvaro. Detta är en intressant fråga som bör problematiseras mer än att bara avfärda övervakningen. Jag ser inte någon annan väg än att på något sätt dokumentera elevernas närvaro för att behålla skolans obiligatorium utan att det blir tandlöst. Om sedan obiligatoriet ska vara kvar är en mycket större fråga som tål att diskuteras mer.

    Sedan angående undervisningen som jag som högstadielärare har viss inblick i. Min erfarenhet är att elever generellt sett inte klarar så mycket längre lektioner än mellan 40 och 60 minuter. Detta givetvis beroende på vad man gör, vilka elever man har och när på dagen lektionen är. Om eleverna inte blir "avbrutna" kommer de bli uttråkade eller uttröttade. De behöver omväxling. Givetvis finns det elever som är mogna och motiverade nog att klara friare system, men de är tyvärr få och även på skolor med duktigare elever kommer många inte göra så lärorika saker utan mest sitta och prata med kompisar eller spela på mobil/dator, vilket de ändå gör mycket på fritiden. De flesta kommer försumma sin skolgång om de inte tvingas arbeta. Också denna fråga kan alltså påverkas av synen på skolans obiligatorium.

    Slutligen angående grupparbeten. Jag personligen lägger in så mycket grupparbeten jag kan, vilket tyvärr inte är så mycket då jag måste ha någon form av betygsunderlag. Med den läroplan vi har nu är vi lärare skyldiga att redan från 6:an sätta betyg i alla ämnen vilket tillsammans med vår konstanta tidsbrist gör att vi är tvingade att ta en lätt väg vilket ofta är individuella arbeten. För att komma undan detta måste betygssystemet revideras. Att ha betyg innan årskurs åtta har forskningen visat vara negativt för nästan alla barns lärande, flickor från låg socioekonomisk bakgrund var undantaget. Att över huvud taget ha ett så rigidt betygssystem som vi har kan också ifrågasättas då de flesta eleverna ändå kommer in på det program de vill (om än inte på den skola de vill) och då flera andra länder i sina system lägger större vikt vi intagningsprov, personlig lämplighet och andra kriterier. Även sådana kriterier har negativa sidor men det vore bra med en diskussion även här. Även om det är bra att elever ska kunna välja olika skolor vilket med betyg som urvalsgrund leder till segregation är värt att diskuteras.

    MVH Gustav

    ReplyDelete