I bloggosfärens hage

Habermas och Derrida hade många och långa diskussioner om saker och ting. Inte minst via sina lärjungar. För att göra en lång historia kort så anser Habbe att förmågan att förstå varandra är det som gör människor till människor, medan Derra invänder att det är förmågan att missförstå som utgör kärnan i det mänskliga villkoret.

Empati vs kreativitet, typ.

Jag drabbades av bäggedera efter mitt (aningen halvfärdiga) inlägg om hur den svenska politiska bloggosfären är aningen för förutsägbar för sitt eget bästa. Vissa kände igen sig och tyckte jag fångade essensen på ett snyggt men elakt vis, medan andra blev arga på mig genom att på något vis läsa det som ett förbud att skriva om saker som står i tidningar.

Jag är inte helt säker på om de senare vet om att de teamat upp med Derrida i sin ilska. Inte heller att de blir mindre arga genom att buntas ihop med henom. Men men, what can you do?

Now, som ni som läst den stora bloggarguiden vet så är jag väldigt vag på hela "vad ska jag skriva om"-fronten. Jag går in på massor av aspekter och nyanser som en förmodligen skulle tänkt på ändå, men just frågan om vad en ska skriva om är radikalt frånvarande. Jag utgår lite fräckt från att du som bloggare har egna intressen sedan tidigare, och är i full färd med att spinna vidare på dessa i din vardagliga gärning. Och, än mer, att du har någon slags inneboende drift att försöka formulera någon slags tanke, ideologi eller personlig aspekt av världen, som vägleder ditt skrivande på ett mer övergripande plan. Och att det vore aningen förmätet av mig att lägga mig i vad detta råkade vara - det är liksom ditt livsmål, trots allt.

Tilltro är vägen till framgång. Särskilt i den egna förmågan.

Det jag säger är inte att du inte får skriva om den senaste debattartikeln i DN. Om den är välskriven, intressant och relevant för dina intressen - hey, go for it. Det jag vänder mig mot, däremot, är den strukturella och genremässiga tendensen hos den politiska delen av den svenska bloggosfären att bilda navelkluster kring gammelmediernas rapportering. Det känns lite andefattigt att kunna titta på ett inlägg och veta precis vad det kommer att säga redan efter att ha identifierat huvudteamat.

Inte minst som jag tror att du egentligen är mer än bara en genremässig kugge i en autogenererad diskurs.

Jag tror jag har med mig både Habermas och Derrida i den tron. Men jag kan ha fel.