Hej!
Ibland tycker jag synd om er.
Ni har formulerat en väl definierad målbild, och skrider vardagligen till verket för att göra den till verklighet. De små artisternas rättigheter gentemot de större aktörer som dominerar den ekonomiska verklighet de kallar vardag - är inte helt optimala, och er självpåtagna och ytterst otacksamma uppgift är att verka som en enande kraft för förändring. Vilket är både nobelt och behövligt.
Om vi ska sammanfatta den samtida upphovsrättsliga situationen så behöver den närmast en smärre revolution. Rent logistiskt är det bara en brinnande högaffel som fattas, och det finns ingen brist på goda gärningar som kan utföras för att undvika att frågan exploderar i ett inferno av glödande revolutionärer.
Kort sagt - ni behövs.
Den stora anledningen till att jag tycker synd om er är att ni i er dagliga verksamhet framstår så väldigt mycket som en sverigedemokrat som förnekar sin rasism. Det spelar ingen roll vad som sägs, eftersom den metaforiska elefanten i rummet redan börjat komponera och genrepa hela symfonier när det väl börjat sägas. Vilket ni förmodligen märkt både en och femton gånger, så som när era diskussioner med allmänheten insisterar på att handla om helt andra saker än de ni egentligen vill diskutera.
Det bästa exemplet på er musikaliska och metaforiska elefant är förstås Netopia. I ett nyskrivet inlägg gör de sitt bästa för att klumpa ihop er med de krafter som står bakom det ökanda SOPA-förslaget. I ett svep går ni från att företräda den lilla artistens rättigheter till att vara (eller, vilket är samma sak, framstå som) en del av den direkt reaktionära rörelse som använder upphovsrätten som sitt främsta vapen i sina försök att stympa internet. Bokstavligen.
Att ni upprepade gånger (så som i det här kommentarsfältet) säger att ni inte delar deras åsikter, och inte heller är intresserade av att ta den diskussion som följer av att upphovsrätten används som ett vapen mot det sunda förnuftet, hjälper inte. Det gör om möjligt bara saken värre.
Eller, för att spinna vidare på metaforen ovan: ni är inte rasister, men elefanten har redan hunnit börja dominera scenen.
Det som gör det hela så tragiskt är att ni i er verksamhet gör så många bra saker och goda gärningar. Både när det gäller allmänbildandet av allmänheten, mobiliserandet av engagemang och formulerandet av målsättningar. Och det mer eller mindre dagligen. Bara för att sedan se detta omintetgöras av fanatiska upphovsrättselefanter som redan börjat copyrightmärka sina vinstmarginaler.
Det är inte en optimal situation. Det är inte en lyckosam situation. Det är inte ens en bra situation. Men det är den situation ni har att anpassa er till om ni i längden vill att det ska bli bättre för de små artister, kulturskapare och generellt kreativa människor ni säger er företräda.
Om ni verkligen vill driva frågan om en fungerande upphovsrätt, så måste ni först övertyga allmänheten om att ni inte samtidigt förespråkar upphovsrättens dysfunktionella delar. Något tredje gives ej - och om ni fortsätter insistera på att det finns en tredje väg så är det inte ni som blir de största förlorarna.
De största förlorarna kommer i stället att bli framtidens kreatörer, som aldrig kommer att få se resultatet av ert dagliga arbete.
Mvh
Johanna Drott
Fattig kulturskapare
Posts
Hej Johanna,
ReplyDeleteTack för ditt brev.
Vi tycker att du ska lyssna mer på oss än på Netopia om du vill bilda dig en uppfattning om vad vi tycker. Med ditt öppna brev gör du just det du uttrycker är ett problem - klumpar ihop oss med våra motparter.
Vi har sedan start varit tydliga med nätverkets uppdrag: att bidra till en stark upphovsrätt på de enskilda kulturskaparnas sida och att bidra till att kulturskapares arbete enklare kan tillgängliggöras genom nya tjänster, på ett sätt som ger dem rimlig ersättning. Vi har inte i uppdrag att arbeta med frågor som övervakningslagar. Därför har vi sedan start också varit tydliga med att Kulturskaparna inte gör det och att nätverket inte förespråkar sådana.
Viljan att misstänkliggöra Kulturskaparna är understundom stark. Sällan är det dock Netopia som vill göra det, oftare företrädare för ditt eget parti. Nyligen genom en i sammanhanget påklistrad passus i en inbjudan till näringsminister Annie Lööf, senast genom ditt öppna brev. För ett politiskt parti som säger sig stå på just enskilda kulturskapares sida är det ett märkligt agerande. Långt märkligare än Netopias.
Med vänlig hälsning
Alfons Karabuda
Talesperson Kulturskaparna
Det är tråkigt, men jag antar att det är symptomatiskt att Alfons Karabuda (om det nu verkligen är Alfons Karabuda - man kan aldrig vara säker) ännu en gång vägrar (eller visar sin oförmåga att) förstå.
ReplyDelete@alfons
ReplyDeleteMin svärmor brukar säga, "Visa mig vilka dina vänner är så kan jag säga dig vem du är". Hänger du med rasister är du troligtvist en själv, hänger du med upphovsrättslobbyn delar du troligtvist deras åsikter.
Eller, för att uttrycka det på ett annat sätt; ditt val av vänner visar på vilka dina åsikter är.
Alfons: jag gör inte mer än att analysera den nu rådande retoriska situationen. Mitt bidrag gör varken från eller till, annat än att klargöra läget. Skadan är så att säga redan skedd, och ditt svar hjälper inte riktigt.
ReplyDeleteOm du har någon kritik av min analys eller min metodik, så är kommentarsfältet öppet. Använd det väl.
Now, att ni har en uttalad ovilja att ta tag i frågan om övervakningslagar är en sak. Alla organisationer har målbilder, prioriteringar och begränsningar, och det är omöjligt att göra allt samtidigt. Det är give på förhand.
Problemet ligger i att det inte fungerar att både vara för stark upphovsrätt utan att samtidigt ta tag i dessa frågor. Tystnad är detsamma som ett tvångsanslutande till Netopia med anhang - genom den retoriska manöver som kallas kooptering. Upphovsrättens ena hand vet precis vad den andra gör, och om den ena håller i ett svärd är det inte helt en framgångsstrategi att påpeka att den andra gör ett fredstecken.
I all korthet är frågan numera så pass vinklad att det inte går att vara en oberoende upphovsrättsorganisation. En blir inkorporerad i samma diskurs som de vars mål är förhandsgranskning av allt som publiceras på nätet, och det eftersom de anför den starka och effektiva upphovsrätten som huvudargument. Och när ni säger att ni inte vill diskutera frågorna så säger ni, indirekt, att ni inte har några som helst bekymmer med de radikala krav av typen SOPA som framförs.
Problemet med elefanten i rummet är trots allt att en inte kan ignorera den. Den är lite för stor och i vägen för det.
Ni får gärna fortsätta att inte ta tag i den retoriska situationen och reda ut den ordenligt. Men var då medvetna om att ni då gravt missköter det uppdrag ni säger er vilja utföra. Diskursen och allmänhetens uppfattning om det ni gör förändras inte bara för att ni har goda intentioner, sorgligt nog.
Steg ett i varje förändringsarbete är att analysera den situation en befinner sig i. Ni agerar som om vi befinner oss i en långt bättre sådan än vi faktiskt gör - och ni åstadkommer därmed långt mindre än ni skulle kunna uppnå. Helt i onödan.
Om du vill se detta som en partipolitisk konspiration mot dig som person eller Kulturskaparna som organisation så är du fenomenalt välkommen att göra detta. Det vore dock vare sig professionellt eller konstruktivt, och den stora förloraren i sammanhanget skulle bli - åter igen - den vanlige kulturskaparen som inte får se frukterna av ert arbete.
Eller ens sitt eget. Men det vet du mer om än jag.
Jag är en liten kulturskapare,dv jag är inte medlem i kulturskaparna men jag älskar att ta bilder.Och jag är medlem i Caedes.Där kan du dela bilder med varandra,och därifrån kan du hämta bilder till ditt DT.Och om du frågar mej direkt,kan du få lov att använda mina bilder i ditt hemsida.Det finns en massa amatör fotografer,de flesta är inte med kulturskaparna.Och jag tror att Netopia och alla andra som säger vara i den lilla kulturskaparens sida har ingen aning att vi finns.Jag undrar vad som kommer hända med oss,med alla dessa lagar som skall"skydda"oss.
ReplyDelete"Talesperson Kulturskaparna" Alfons Karabuda - det "metonymiska begäret" tar sig alltid storvulet pretentiösa anspråk. Jmf LO, dvs LANDSorganisationen
ReplyDeleteAlla människor sitter på kulturtåget. Att tåget består av många vagnar betyder inte att det är många tåg i olika riktningar. Och den gemensamma följdriktningen av att mina "vänner" på detta tåg vistas i samma kupé gör inte övriga resenärer till "ovänner" bara mer eller mindre obekanta.
Trots @alfons pretentiösa anspråk som "talesman" för hela tåget, är talet först och främst det särintresse, som i uttryckets välvilja mellan stationerna, meddelar sig självt som det förnäma, likt första klass vagnens förmera och resten i släpet lika med efterblivet, utan mammons tillträdesbiljett.