Den stora bloggarguiden, del 7: Den stora hemligheten

Att blogga är en ständig balansgång mellan att formulera, redigera och publicera. Och det viktigaste inlägg du någonsin kommer att skriva är nästa inlägg.

Det är, på det stora hela, den stora hemligheten.

Att nästa inlägg är viktigt innebär att det är bättre att få det gjort förr än senare. Men inte så pass förr att en vill offra kvaliteten på inläggen - och där är vi tillbaka vid balansen igen. En vill att nästa inlägg ska hända, men också att det ska vara värt att läsa, och någonstans i mellanläget mellan fort och fenomenalt finns det där vi brukar kalla vardag.

Ty var annars händer bloggandet? Eller när?

Det går förvisso att behandla varje inlägg som ett undantag, varje text som en unik enhet, varje bloggtillfälle som en enstaka händelse som bara kommer att inträffa en gång i livet. Det stora problemet i det ligger i att nästa inlägg då tenderar att hända i morgon, eller i övermorgon, eller i nästa vecka - och att det (när det väl händer) kräver fem timmar av din tid för att formulera den bästa inledning ingen läser.

Nästa inlägg är alltid det viktigaste inlägget. Men varje inlägg måste inte revolutionera världen, och om dina ambitioner leder till att nästa inlägg tar ohemult långt tid på sig att skrivas - så vill du förmodligen ställa om förhållandet mellan formulerandet, redigerandet och publicerandet. Försöka finna lite mer balans i det hela, och översätta till någonting med kortare releasedatum.

Ett inlägg blir ju trots allt bara klart när det är publicerat.

Det finns ingen brist på bra bloggare. Vilket är en bra sak. Det finns inte heller någon brist på bloggare som låter bli att blogga på grund av uppskruvade förväntningar på nästa inlägg - där nästa inlägg verkligen gjorts till någonting utöver det vardagliga, och därför ständigt skjuts upp till en odefinierad framtid. Vilket är en dålig sak.

Zizek har en underbar metod för att komma förbi den där spärren. Hen skriver inte - hen bara antecknar några lösa idéer. Och efter en stunds antecknande så stannar en upp, tittar på det antecknade och börjar redigera de lösa tankarna till någonting läsbart. Det där Skrivandet händer aldrig, men väl antecknandet och redigerandet.

Innebörden i att nästa inlägg är det viktigaste av alla inlägg är inte att det måste vara perfekt. Det måste däremot vara, och än mer vara en integrerad del av ens vardag. Annars blir det ännu en av alla de där sakerna en tänker sig att en ska göra någon dag, men som ändå på något vis aldrig lyckas komma igång med att göra.

Det finns ingen brist på sådana saker heller.

Men det enda sättet att få igång skrivandet är att skriva. Om kreativiteten tryter - skriv okreativt. Om idéerna uteblir - kortslut hjärnan för att skapa nya sådana. Om självkritiken sätter in - skjut upp den till senare. Anteckna tills du känner dig redo att redigera, och redigera tills du känner dig redo att publicera -

Och om du inte fick med allt i ett och samma inlägg, så finns alltid nästa inlägg.

Dina läsare väntar alltid med spänning på detta. Vad det än innehåller. Så låt inte din iver att inte göra dem besvikna göra dem besvikna.

Gör i stället det du gör. Och det ett inlägg i taget.