Sociala medier, socialare strategier

Ni kanske eller kanske inte börjat höra buzzet om det hela, men Google utropade ungefär nyss att de öppnat upp pages för allmänheten på Google+. Vilket är någonting som får mig att tänka att företag, organisationer och populära personligheter febrilt kastat sig över sina strategier för sociala medier i akt och mening att anpassa sig till denna nya omständighet.

Vilket onekligen får en att fråga sig - vad fanken är en strategi för sociala medier?

Det låter onekligen som något av ett buzzword. Sånt där som säljare av olika slag säger för att få någonting att verka mer intressant och avancerat än det egentligen är. Särskilt om en lägger till andra, liknande ord, som så här: "Vi erbjuder en heltäckande strategisk lösning för sociala medier, utformad för att maximera impact och etablera företagets varumärke som en självklar del av kundernas digitala vardag".

Det skulle kunna användas så. Men orka. En ros är en ros är en ros, ord ord ord till trots.

Det enklare svaret på frågan om vad en strategi för sociala medier är,  är samtidigt svaret på annan en fråga, nämligen "vad händer när någon skriver till oss på twitter/facebook/whatever?".

Ryggmärgsreflexen är att säga att någon svarar på det folk skriver. Det verkar vara ett rimligt förfarande - hela grejen med att finnas online är ju för att folk ska kunna ställa frågor och få svar på dem, trots allt. Ibland uppmuntrande svar som bekräftar att en bryr sig, ibland tekniska svar som löser praktiska problem som uppstått.

Strategidelen kommer in när en bestämmer vem som ska svara. Eller vad en ska göra när det kommer in en fråga som en inte riktigt har svaret på. Eller vad en ska göra för att väcka folks intresse så att de över huvud taget bryr sig om att fråga om saker. Eller vad en ska göra när folk är skitförbannade och skriver att de vill dränka ens barn i kokande olja. Eller -

Om en har svar på dessa frågor och vet på tre ungefär vad en ska göra när saker händer, så har ens organisation en strategi. Simple as that.

Nu finns det förstås aspekter och nyanser och varianter, men the general gist of it är att ha en plan och hålla sig till den. Vilket är långt mindre avancerat än det låter - särskilt om en gör bra saker även utanför de sociala mediernas värld och kan ha som plan att berätta om dem med lagom jämna mellanrum.

Låt inte allt det där säljsnacket med alla dess många svåra ord lura dig. Det är - precis som med antropologernas språkbruk - bara ett sätt för de redan frälsta att känna igen varandra ute i det vilda. Och att ha en strategi för vem som svarar hur på ansiktsboken är inte mer komplicerat än att ha en för vem som svarar hur på gammal hederlig kuvertspost.

Men låt inte heller kritikerna övertyga dig om att det inte behövs någon strategi, och att allt blir fenomenalt av sig självt. Det blir så jobbigt när en upptäcker att de inte gör det, och att ens sida på ansiktsboken är full av obesvarad kritik mot företaget - eftersom alla anställda anser att det är någon annans jobb att försöka besvara den. Eller, ännu värre, att som nödlösning ge praktikanten den omöjliga uppgiften att besvara en massa frågor - utan att ge denne tillgång till den info som behövs för att kunna besvara dem.

Det finns både strategiska och taktiska skäl att försöka undvika detta. Särskilt för de kunder som får intetsägande svar på sina frågeställningar.

Now, jag vet inte riktigt hur jag ska använda min sida på Google+ än, men om du råkar befinna dig i närheten av den så får du gärna ge den ett +1 om du vill. Så får vi se vad som utvecklas ur det hela - förhoppningsvis en lika dynamisk backstagezon som på ansiktsboken.

Den som lever får se.

(.~~~~~~