Orka originalitet

Det finns, på det stora hela, färre sätt att utforma en berättelse än en tror. Vilket är fenomenalt för den som måste hitta på en sådan illa kvickt - det är bara att ta de generella byggstenarna och bygga därifrån, improviserandes under berättandes gång.

Ni ser, det var en gång en riddare som var ute och gick i den förtrollade skogen, och på vägen till slottet där draken hade fängslat prinsessan så träffade hen en...

Och redan där har vi inlett en berättelse där eventuella lyssnare redan fyllt i tusen bakgrundsdetaljer på egen hand. Utan att du egentligen behövt göra mer än att nämna att det finns slott, prinsessor, riddare, drakar och en Bauerskog. Det är inte överdrivet mycket jobb att hitta på saker som händer på vägen till det där slottet, och en kan fortsätta att slänga in semiintressanta bifigurer tills det är dags för berättandet att sluta.

Rysk formalism är din vän. Även om genreteorin också vinkar från sitt hörn.

Now, ni som någonsin sett fler än tre romantiska komedier vet att de tenderar att vara allt annat än originella i upplägget. Kön1 möter kön2, intresse uppstår, någon slags förhinder inträffar, de försöker ta sig förbi detta och lyckas lagom till eftertexterna börjar. Detta brukar vanligtvis inte göra någonting, eftersom det viktiga för oss som tittare är variationer på tematiken snarare än originalitet i alla aspekter. Resan är målet, och konsten ligger i att variera och remixa huvudtemat precis så mycket att det blir intressant att följa med hela vägen.

Så å ena sidan så finns det ett begränsat antal sätt att utforma en berättelse innan den börjar påminna väldigt mycket om en annan berättelse. Å andra sidan gör detta mindre än en tror, eftersom så väldigt mycket av berättelsen ligger i berättandet as it happens.

Vilket onekligen ställer hela det här med originalitet i ett nytt ljus. Det är väldigt lockande att vara Nietzschefantast och vidhålla att nya värden på nya vägar är the way to go, alltid. Men samtidigt finns det vissa nackdelar i att alltid anse att ens nästa verk är och ska vara en fullständigt genomförd revolution inom ens fält - inte minst att en får så väldigt lite gjort. Det finns ju trots allt alltid någon som råkat hinna före med att göra just det en råkat få för sig är originellt, och så måste en börja om från början igen.

Möjligtvis skulle vi kunna säga att originalitet är fenomenalt överskattat. Men hur originellt vore det på en skala?