Digital entropi

Kommer ni ihåg historien om #svpol? Om inte, så har ni nu ett fenomenalt tillfälle att läsa er in i det hela - innan det glöms bort i det konstanta bruset av saker och ting som bara händer i vardagen utan att någon egentligen tänker på det.

Det är en aspekt av den digitala entropin - hur saker och ting bara försvinner.

Ni som har hakat på efterföljaren #svpbs - läs gärna Emmas mission statement om detta - har förmodligen märkt att det skett något av en nymigration i användarskaran. I stället för bloggare som pingar sina inlägg där för allmän beskådan, så använder dessa nyberikare samma approach som till #svpol - dvs som en diskussionstagg. Vilket förvisso inte är fel i sig, men det förtar något av syftet med det hela: att kunna droppa in och se vad som är vad i den samtida politiska bloggosfären. Och det räcker med bara ett fåtal diskutörer för att det ska bli stört omöjligt att göra just detta - vad de än diskuterar.

Det är en annan aspekt av den digitala entropin - hur saker går sönder.

Ni som någonsin skrivit någonting till någon utan att veta om de fått er skrivelse - känner förmodligen till den där känslan av ovisshet som följer. Den där aningen om att saker kanske inte fungerat just den här gången, att någonting mellan "send" och n gått sönder. Ju viktigare ens meddelande är, desto större blir det där svarta hålet.

Det är en tredje aspekt av den digitala entropin - hur information går förlorad.

Allting är inte bara nätverksbyggande, optimism och framtidstro i dessa nya digitala tider. Varje ordning för med sig sin alldeles egna oordning, och varje försök att strukturera upp saker genererar sin lika oavsiktliga som ofrånkomliga entropiska reaktion.

Det är inte en aspekt av den digitala entropin. Det är bara livet, rent generellt.