Den största politiska utmaningen de närmaste åren kommer att ligga i skapandet av fler arbetstimmar.
Det är en närmast vedertagen sanning att den främsta produktionen på moderna platser är arbetstid. Detta syns inte minst i den politiska retoriken, där arbetets fördelar beskrivs i termer av att ha utfört ett välgjort dagsverke som förser köksbordet med mat. Att detta går stick i stäv med en utveckling där allt färre kan utföra allt mer under allt kortare tid behöver nog inte sägas. Däremot blir det ett bekymmer i ett system som baserar sig på lönearbetet som främsta fördelningsmekanism för varor, status och privilegier. När det totala antalet nödvändiga arbetstimmar sjunker, så innebär det också att det totala antalet medborgare som kan arbeta heltid sjunker.
Till skillnad från så många andra varor, så skapar inte efterfrågan på arbetstimmar tillgång på sådana. Snarare blir det allt mindre utbud som faktiskt finns desto värdefullare, vilket paradoxalt nog innebär att de kan säljas för lägre löner. Faller en står tusen åter.
Det är i det här ljuset som den politiska utmaningen att skapa fler arbetstimmar ska förstås. Den allt friare marknaden har redan sagt sitt på temat - dess nyckelord är effektiviseringar, rationaliseringar och outsourcningar. Arbetslösheten är inte marknadens problem, utan politikens. Och politiken svarar genom att ömsom lova, ömsom lovsjunga den fulla sysselsättningens goda sidor.
Men marknaden har ingen efterfrågan på full sysselsättning. Och om marknaden inte kan skapa efterfrågan, så måste den simuleras artificiellt.
Vi kan se detta i form av Fas 3, utökade omfattningar på diverse sysselsättningsåtgärder, den felmotiverade expansionen av högre utbildning och den svårbegripliga etableringen av jobbsökande som ett yrke i sin egen rätt - olika sätt att skapa arbetstimmar där det egentligen inte behövs några.
Det här kommer fortsätta vara en utmaning under den överskådliga politiska framtiden. Det kommer bli allt svårare och svårare att hitta på nya sätt att hålla folk sysselsatta, och de gamla sätten kommer att knaka allt mer i fogarna. Den politiska retoriken kommer bli allt mer lovande och lovsjungande, alltmedan effektiviseringarna och rationaliseringarna i bakgrunden gör sitt bästa för att se till att allt färre kan göra allt mer.
I slutänden kommer det bli nödvändigt att göra någonting drastiskt. Å ena sidan har jordbruket genom historien sett varit en väldigt stor arbetsgivare, och med tillräckligt många ineffektiviseringar och irrationaliseringar så kan det säkerligen säkerställa behovet av både mat och arbetstimmar för hela befolkningen.
Å andra sidan kanske vi kan börja snegla på tanken att det skulle kunna finnas alternativa politiska vägar. Vägar som inte har som högsta, enda och dominerande målsättning att maximera antalet arbetstimmar på bekostnad av allt annat, och som tar till vara på kombinationen av övereffektiv produktion och undervärderad fritid.
Det kan göras.
Helgens texter och spellista
-
Mina senaste texter:
*• Undantagstillstånd i den svenska övervakningsstaten »*
*• Nya EU-kommissionen och internet »*
*• Chat Control 2 – vad händer nu?...
1 day ago