Om jag får för mig att jag vill se en film så kan jag med enkelhet få fram den med ett par musklick, och utan vidare beskåda mästerverket från början till slut.Om jag vill höra en viss låt så kan den också fås fram på liknande sätt. Och på samma sätt har jag tillgång till bilder, texter och så väldigt mycket annat - bara ett par klick bort. Varje dag. Utan att egentligen göra någonting annat än att ta det för givet.
Vilket torde vara den stående definitionen av välfärd - överflöd tagen för given.
Ändå verkar det vara ett oöverkomligt politiskt projekt att säkerställa att även våra barn kan garanteras en liknande välfärd. Den vardag jag idag utan vidare tar för given är en direkt omöjlig utopi när den föreslås gälla även för nästa generation. Eller, rättare, det bemötande varje sådant förslag drabbas av framställer det som en utopisk omöjlighet.
Vilket, onekligen, ställer saker i ett märkligt ljus. Det är bevisligen inte fysiskt omöjligt att åstadkomma denna nivå av överflöd - det finns idag, trots allt. Och om det är fysiskt möjligt idag så torde det vara möjligt i morgon också. Fysikens lagar tenderar att vara relativt konstanta, trots allt. Och om det inte beror på fysiska anledningar, så borde det snarare röra sig om kulturella och politiska sådana.
Kan det vara så att det finns en aktiv målsättning att se till så att morgondagens barn inte får ta del av samma välfärd som vi kan ta för given idag?
Varför skulle någon vilja en sådan sak? Och varför skulle de vilja det med en sådan intensitet att de framställer dagens välfärd som en brottslig omöjlighet?
Ibland undrar jag.
Posts
Vårt överflöd är ett resultat av snedfördelningen av resurser i världen. Vi har ett överflöd för att andra har ett underskott. I en värld med begränsade tillgångar så kan ökningen av energiuttaget (vilket allt materiellt överflöd egentligen är) ur planeten inte fortsätta för evigt.
ReplyDeleteOnekligen. Vilket om möjligt är en anledning att sluta lägga energi på att försöka hålla människor i ett immateriellt underskott. Inte bara för att det är onödigt att ransonera någonting som finns i oändlig upplaga, utan för att samma ransonering över tid kommer leda till att det inte utvecklas effektivare sätt att hushålla med saker som faktiskt är begränsade.
DeleteJa - varför ska man tacka nej till överflöd. Överflöd för alla världens människor - alla sju miljarder.
ReplyDeleteDet måste ses som ett moraliskt imperativ att det som kan delas oändligt är allas rätt. Att på konstlade sätt ställa delar av mänskligheten utanför är ren elakhet och missunnsamhet.
Vid äkta brist förlorar Kalle sin cykel om Anna tar den. Vid överflöd får Anna en cykel utan att Kalle förlorar sin.
Detta gäller självklart allt immateriellt. Men också beträffande den materiella, fysiska världen kan vi gå mot mindre brist. Det är det som är syftet med all sund ekonomi. Att gå från brist till överflöd.
Vägar mot fysiskt överflöd är fortsatt teknisk/vetenskaplig utveckling för högre produktivitet. Exempel: Sakskrivare där vem som helst i idealfallet kan skriva ut, kopiera, vilket föremål som helst. Eller erövring av rymden för obegränsad mineral- och energitillgång, om vi är lite visionära :-)
min kommentar til overfloden i den vestlige hverden at fordelingen er uretfärdigt,det har ihvertfal noget med kolonialiesering at göre.
ReplyDeletevie har det so got fordi andre har det dorligt mange mennesker lever med it existensminimum po person 2euro,og har et utroligt svärd liv.
ReplyDelete