Inkonsekventa konsekvenser

Alla system som lyckas bli tillräckligt komplicerade börjar uppvisa märkliga beteenden. Särskilt när pengar blir inblandade, och folk således får väldigt direkta uppmaningar att exploatera järnet ur dessa märkligheter.

Ett obskyrt exempel på detta är i Egypten, där skattesatserna är olika för byggarbetsplatser och färdiga byggnader, och ingen byggnad någonsin blir färdigbyggd just därför. Det kan tänkas att anledningen till att det ena är lägre än det andra ligger i någon slags ambition att uppmuntra byggande. Resultatet, däremot, blev att det finns ohemult många nästan färdiga byggen överallt, där ingen riktigt orkar ta tag i det där sista hörnet.

Ett lite mer omedelbart exempel på detta är tågbiljettsystem, där det ibland är billigare att köpa biljetter som går längre än en faktiskt tänkt åka. Särskilt när det är specialpriser, rabatter och sista minuten på gång - inte minst för oss som inte bor i Stockholm, Malmö eller Göteborg, och mer än gärna njuter av att hoppa på/av efter halva resan. Någonstans fanns det en ambition att få fler att åka mellan a och c, och invånare på mellanstation b utnyttjar detta för att komma hem billigare.

Ambitioner och resultat stämmer inte riktigt överens, som synes. Och detta eftersom folk har andra intressen än vad systemets utformare har, och utan vidare kommer att använda nya förändringar på de sätt som gynnar just dem. När saker väl är på plats så finns det väldigt många fler användningsområden för dem än vad manualen säger, och med rätt motivation så kommer folk lägga väldigt mycket mank till för att finna dessa användningsområden. Hur obskyra de än må vara.

Det finns två sätt att misslyckas med att hantera detta fenomen.

Det ena är att försöka bestraffa symptomen när de dyker upp, gärna med olika drakoniska åtgärder för att säkerställa att det inte händer igen. Det vill säga att bestraffa de individer som agerar rationellt utifrån systemets irrationella utformning, snarare än att försöka fixa systemet som sådant. Det löser inte problemet, och har en tendens att orsaka fler bekymmer under åtgärdens gång.

Mitt favoritexempel på ett sådant agerande är tågbolag som ger tilläggsavgifter till folk som går av tåget "för tidigt". Inte minst eftersom det ställer allt vad plankande heter på huvudet - "nej, du får INTE kliva av det här tåget! Nu åker du med till Grumsfjärd, vare sig du vill det eller inte!".

Det andra är att inte redan på förhand inse att dessa oavsedda konsekvenser kommer att inträffa. Utan någon som helst pardon. Någon, någonstans, kommer att sätta sig ner och gå igenom precis alla möjliga och omöjliga kombinationer och scenarier som finns, och utifrån detta hitta precis just det märkliga beteende som ger mest vinst. Hur urbota överkomplicerat och kontraintuitivt det än må vara.

Särskilt om det råkar vara pengar inblandade.

Now, alldeles precis när du läser det här så håller ett underbart komplicerat system av lagar, maskiner och institutioner för massövervakning att byggas upp. Om vi redan nu kan förutsäga att folk kommer att låta bli att bygga klart sina hörn för att vinna fördelar, och än mer köpa biljetter som leder långt längre än de egentligen vill åka - vore det då verkligen så långsökt att tänka sig att massövervakningen kommer att få fenomenalt märkliga effekter? Och att minst någon kommer att inse att det finns massor av pengar att tjäna på det hela om en bara missbrukar systemet en smula?

Människor gör ibland de mest märkliga saker. Och de gör dem av de mest omärkliga av anledningar.