Jag är trött på att vara en brottsling

Min hårddisk är bevismaterial. Om den kommer i fel händer så ligger jag ytterst risigt till. Det finns inga rimliga tvivel angående detta, alls.

"Fel händer" i det här fallet är polisens. Så jag kan inte riktigt vända mig till dem för att fråga om råd och stöd. Särskilt inte som de på sistone tycks vara mer inriktade på att fälla många snarare än rätt personer. På order ovanifrån.

Det här är något av ett bekymmer. Inte minst för min del. Förutom att jag behöver kryptera min hårddisk, hålla mig ajour med lagar som vanligtvis är till för specialiserade yrkeskårer, och på det stora hela hoppas på att jag aldrig behöver ringa polisen när någonting händer här hemma - så är jag väldigt van att tänka i termer av att jag är den kriminelle.

Med tanke på att det enda jag gjort är att fildela saker, så är det väldigt mycket nedlagd energi och försvunnet förtroende för rättsväsendet. Energi och förtroende som svårligen kommer att växa tillbaka. För att inte tala om att min självbild tar sig en törn - det är inte smickrande att tänka på sig själv som en lagbrytare.

Ett ännu större bekymmer är att det inte bara är jag som tvingats att tänka i såna här banor. De flesta under tjugofem har anledning att tänka i precis samma förebyggande tankegångar, och de allt hårdare lagarna mot fildelning innebär att det finns allt större anledning att göra precis det. Allt fler har allt större skäl att tänka att de är kriminella, och de har allt fler rationella skäl att agera som om de vore det.

Det största av dem är att de de facto och de jure är det. Med en snar fängelsevistelse som ytterst reell möjlighet.

Min misstanke är att deras energi och tilltro till rättsväsendet kommer att ha lika långsam återväxt som mina.

Å ena sidan har vi denna generation - min generation - som växer upp med dessa befogade tankebanor. Som utan vidare kan ta för givet att polisen har fullt fog att inte vara på vår sida när bevisen får tala för sig. Som lär oss att det enda rätta är att gömma oss, eftersom de sociala normer som tillhör vår tidsanda är kriminaliserade.

Å andra sidan har vi det inte helt övertygande argumentet att framtidens kultur garanteras av att vi lever under dessa förhållanden. Alla ungdomar, alltid.

Kan vi, vänligen, ta oss förbi villfarelsen att det på något vis är en bra sak att kriminalisera en hel ungdomsgeneration? Snälla?