Hälsosam cynism

Att vara med i Piratpartiet genererar ibland märkliga resultat.

Ett av de mest direkta resultaten är att en över tid får ett väldigt ambivalent sätt att se på nya lagar. Å ena sidan så ligger det i sakens natur att vilja att de är så respektfulla mot integritet och person som möjligt - det är lite det som är poängen, trots allt.

Å andra sidan så vill en att samma nya lagar ska vara så drakoniska, idiotiska och genomusla som möjligt. Det gör saker och ting lättare, och innebär att det inte behövs riktigt lika många överarbetade nätter för att få relevans i människors vardag. Vardagen gör så att säga arbetet åt en, i sin obönhörliga självklarhet.

Det behöver nog inte sägas att denna vardag samtidigt är motsatsen till det en vill uppnå. Ambivalensen ligger i att samtidigt vilja ha både max och min; mellanlägen undanbedes.

Det värsta som kan hända är ju trots allt att det inte blir vare sig det ena eller det andra, utan att det blir så där halvdassigt som saker och ting alltid blir. Det blir inte bättre, men det blir inte omedelbart märkbart sämre heller, och när de indirekta försämringarna väl inträffat så vinns inga poäng av att säga "vi sade ju det". Gradvis blir saker och ting sämre, i enlighet med de förutsett oförutsedda konsekvensernas natur, och lika gradvis så blir en själv desto mer cynisk.

Uppgiven, närmast. Med små nålstick går även de största av institutioner under, och att de råkar vara lagreglerade gör dem inte för stora för att misslyckas.

Men. Vardagen fortsätter, och än är inte lagarna så drakoniska, idiotiska och genomusla att de inte går att leva under.

Det finns värre utgångspunkter, onekligen.