Det behöver nog inte sägas att det är ett framsteg att ett samhälle är tillräckligt rikt för att klara av att försörja sina invånare. Det borde nog vara en ganska självklar sak, och det vore direkt förolämpande för alla inblandade att förklara varför. Och när den där arbetslöshetssiffran går upp, så är det i all enkelhet en indikator på att samhället blivit så pass mycket rikare av de senaste hundra årens effektivitetsökningar att vi inte längre behöver tvinga in alla i arbete. Samhället har råd med folk som bor och äter ändå.Att ha råd med välfärd kan inte vara en dålig sak.
Det är av den anledningen som jag ställer mig så pass frågande till kampen mot arbetslösheten. Varför kämpa mot någonting som i sig självt är gott? Varför göra livet svårt för folk när det är så mycket lättare att distribuera det reellt existerande överflödet?
Varför skapa onödiga bekymmer, när det finns tillräckligt att äta för alla?
Nej, i stället för att se arbetslöshet som ett bekymmer så borde vi se det som en stolthet. Som en stor signal till världen att - hey, vi är tillräckligt rika för att ge mat till alla! Vi har fattat att livet går ut på att inte vara hungrig, inte vara hemlös och inte vara orolig för att bli hungrig och hemlös i morgon! Och kan agera på detta!
Det är så vi borde se arbetslösheten. Och det är än mer så vi borde se kampen mot arbetslösheten. För vad är väl det, om inte en kamp mot tanken att det finns tillräckligt mycket av livets viktiga för att alla ska kunna ta del av det?
Att det finns ett överskott av livets nödvändigheter innebär inte att det finns ett underskott av arbete. Det innebär bara att begreppen "liv" och "arbetsliv" behöver skiljas från varandra, och att tillgången till det förra behöver göras till någonting annat än medverkan i det senare.
Detta borde inte vara en radikal ståndpunkt. Snarare borde det vara radikalt att försöka fortsätta säga att vi är så pass fattiga att vi inte har råd med så pass grundläggande saker som att hålla våra medmänniskor vid liv.
Jag kan bara hoppas att arbetslösheten fortsätter att öka. En mättad mage i taget.
Posts
Om varje invanare hade lika mycket oavsett om han har job eller inte har job och om man inte skulle sätta arbetslösa "pistolen" pa halsen (de maste söka job annars far de ingen ersättning och har ingenting att leva av och förlorar sin bostad) sa skulle jag halla med dig. Men inte ens utbilda sig far man efter sin egen vilja om man är arbetslös för da förlorar man ersättningen. Vi är tyvärr ännu langt ifran en kravlös inkomst för alla (Basis Income).
ReplyDeleteDet finns onkligen fortfarande utrmme för förbättring. Bättre tider ligger framför oss. ^^
DeleteHehehe, ett perspektiv som jag missat. Tack för den :)
ReplyDelete/Smen
:3
DeleteOm du inte arbetar, men jag gör det, då försörjer jag dig. Det tycker jag är ok om det är så att du inte kan arbeta - om du är för sjuk, handikappad, för ung eller för gammal. Men om du kan arbeta och inte gör det, då vill jag hellre arbeta mindre och slippa försörja dig. Jag vill kunna använda min tid till att pilla mig i naveln, skriva blankvers och tänka stora tankar. Därför vill jag att du producerar ditt eget uppehälle när du har förmåga att göra det.
ReplyDeleteJag ser därför ditt resonemang som föga konstruktivt för att hantera problemet. Däremot håller jag med om att arbetslinjen är ett problem. Det skapas en massa arbeten och en massa arbete som är onödigt, imporoduktivt eller till och med destruktivt. Samhällsutmaningen ligger i att fördela mängden arbete mellan människor så att var och en kan skaffa sig inkomster som stämmer överens med den materiella standard vederbörande vill ha.
Du blir försörjd av andra även om du arbetar. Det har inget med ens personliga insatser att göra, utan är ett oundvikligt resultat av den avancerade arbetsdelning som ett samhälle som vårt oundvikligen producerar. Oavsett om jag arbetar 24 timmar om dygnet eller är idealbilden av en latmask så försörjs jag av andra - utan vidare pardon.
DeleteDetta beror på att det mesta (betalt) arbete utförs för marknaden, snarare än för specifika kunder. Det löpande bandet rullar inte för att NN ska få en produkt dagen därpå, utan för att mätta en abstrakt efterfrågan - och sålunda finns det ingen anledning att arbeta lagom mycket. Mer -> pengar -> rationellt. Det är inte fråga om någons uppehälle - förutom för den individ som uppbär lön.
Det som främst produceras under arbetets gång är arbetstid. Om vi bara ser till vad folk behöver rent biologiskt så krävs det bara att ett litet antal människor faktiskt gör saker - antalet bönder i vår del av världen är inte ens en majoritet av landsortsbefolkningen. Socialt finns det dock ett behov av arbetstid, eftersom den enda socialt accepterade vägen till överlevnad är förvärvsarbetet.
Resultatet är att det finns tillräckligt av allt utom social organisation. Vi har allt människor behöver för att leva, och i ett hav av överflöd så visar det sig att det enda vi har underskott på är - arbetstid.
Det är i det perspektivet vi behöver se ickeproblematiken i arbetslösheten.
Du har gått vilse i ditt resonemang. Vi behöver mycket mer än mat för att överleva. Bostäder, uppvärmning, el, vatten, sanitet, transporter (som i sin tur kräver vägar, järnvägar, logistiksystem etc.) Sedan har vi lyxkonsumtion som utbildning, daghem, sjukvård, åldringsvård och annat som inte är strikt nödvändigt för vår överlevnad, men som gör tillvaron mindre plågsam. Ovanpå detta så har vi rent onödiga saker som kultur, underhållning och andra nöjen. Det krävs arbete för att producera även dem, och jag skulle uppleva livet som betydligt torftigare om ingen skapade dem.
DeleteSå länge maskiner inte kan tillfredställa alla våra behov så är det den delen av befolkningen som arbetar som försörjer den delen av befolkningen som inte arbetar. Som del av den arbetande klassen så vill jag minska min arbetsbörda snarare än att försörja ytterligare ett antal människor som inte arbetar alls. Tyvärr finns det inget stöd för detta i samhället. Försök hitta ett kvalificerat arbete där du jobbar mindre än full tid. Övertid är snarare normen. Det är ett strukturellt problem som inget politiskt parti intresserar sig för. I jakten på högre standard och full sysselsättning är det ingen som funderar över hur vi fördelar arbetsbördan mellan individer. Det är alltid grupper och kollektiv i resonemangen.
Jag känner igen det resonemanget. Jag skrev till och med ett inlägg utifrån uppdelningen vad som behöver göras, vad som bör göras och vad som görs ändå. De två första kategorierna har tillräckligt med folk - det ekonomiska systemet tycks inte kraschlanda totalt idag heller - och allt som har med arbetsskapande att göra sker inom ramen för överflödsproduktion.
DeleteEller, med andra ord: det som behöver göras görs, och alla nya jobb kommer att behöva uppfinna sin nödvändighet. Exempelvis genom att motiveras med kampen mot arbetslöshet.
I slutänden kanske det visar sig att åtgärder som Fas 3 blir den störste av alla arbetsgivare, i och med att kampen mot arbetslöshet/för full sysselsättning tar prioritet över allt annat. Såvida vi inte börjar tänka att det finns annat än arbete här i livet.
Jacob Hallén
DeleteDu är alltså emot nuvarande system med fas 3 o.dyl., men säger kategoriskt nej till varje form av medborgarlön av moraliska skäl, om jag förstår dig rätt? Denna moraliska absolutism framstår då som viktigare för dig än att införa ett system som FAKTISKT skulle möjliggöra det du säger dig vilja ha: bättre arbetsdelning (utan planekonomi, förmodar jag). Om ALLA har rätten och möjligheten att välja mindre arbete och överleva ändå, blir ju arbetsdelningen en automatisk effekt. Mindre söktryck på för få jobb. Du kan då gå hem och pilla dig i naveln, om du vill, och någon annan kommer att ta ditt jobb och din lön (om det inte rationaliseras bort), men du får ändå så att du klarar dig. Men VILL du inte avstå från din plats i produktionen och lönehierarkin, varför ska du vara så emot att någon annan gör det? Tror du att det blir BÄTTRE för de arbetande ju fler som måste kämpa desperat för att få eller behålla ett jobb?
stefan hallgren
DeleteAllt välstånd kommer av att man blandar arbete med kapital (fysiska ting), och detta välstånd tillfaller av naturen de som utför arbetet och/eller äger kapitalet. Det enda skälet till att det blir bättre för de som utför detta arbete om de betalar andra människor för att inte arbeta är således om detta förskjuter andelen välstånd som tillfaller de som arbetar på bekostnad av de som äger.
Men om man nu anser att det är önskvärt att kapitalägarna får mindre utdelning för sitt kapital (t.ex. för att man anser att deras ägande är orättfärdigt), varför inte bara konfiskera det? Allt som ägarna äger, äger de därför att de som inte äger väljer att respektera deras äganderätt.
David Bergkvist
DeleteDen som vill argumentera kommunistiskt får väl göra det, men det är inte vad jag gör, och det är inte vad traditionella liberala idéer om medborgarlön gör
Och nej, allt välstånd kommer inte av att man mixar sitt arbete med naturresurser, en del kommer från arv och andra ackumulerade systemeffekter, såsom produktivitetsökning genom teknikutveckling och rationalisering (= minskade mänskliga arbetsinsatser). Men vill man ändå låtsas som att det fortfarande är 1600-tal kanske man borde fundera på hur man ska hitta nytt land med fri tillgång till naturresurser åt alla arbetsvilliga men arbetslösa. Amerika, Australien m.fl. är ju redan upptagna.
Jag skrev "kapital", inte "naturresurser". Naturresurser är en form av kapital, men det finns andra (närmare bestämt resultatet av tidigare blandning av arbete och kapital). Arv är ingen källa till välstånd, eftersom det inte bara upptår rika människor som går och dör så att folk får ärva. Och teknikutveckling och rationalisering är ju en form av arbete och kapital, så det är knappast ett motargument.
DeleteSå faktum kvarstår: du vill ha välstånd? Ja, då måste du antingen arbeta eller äga eller så måste någon annan göra det åt dig, och du njuta av frukterna av deras arbete och ägande.
Att arbetslösa inte kan hitta nytt land att nyttja är naturligtvis beklagligt (det fanns det för övrigt inte på 1600-talet heller), men det ändrar inte ovanstående faktum.
Min kommentar var främst inriktad mot din slutkläm, att det blir bättre för de som arbetar om de slipper konkurrens på arbetsmarknaden genom att betala folk för att inte arbeta. Men detta antyder ju då att det finns någon annan källa till välstånd som man tillsammans med de arbetslösa kan tillvarata.
Låt oss ta ett enkelt exempel: Låt oss säga att jag är den enda som arbetar och äger allt kapital. Då råder hård konkurrens om mitt arbete (eftersom alla andra är arbetslösa). Enligt ditt resonemang så får jag därmed lägre "lön" än om det inte rått konkurrens, och därför borde jag dela med mig av mitt välstånd, så att de andra inte längre konkurerar om min "lön". Problemet med detta resonemang är dock att det antar att någon sjysst person kommer och ger mig "lön" (och skulle gett mig mer om det rådde mindre konkurrens), men det gör det ju inte: allt välstånd jag har kommer ju från mitt egna arbete och ägande.
Nu är förstås exemplet ovan inte speciellt verklighetstroget, eftersom det ju som bekant finns fler än jag som arbetar och/eller äger kapital. Men oavsett hur många ytterligare personer man lägger till, så blir resultatet aldrig att det kommer någon sjysst person från någon annan dimension och ger folk "lön", utan allt välstånd kommer fortfarande av de som arbetar och äger, och de har således fortfarande ingen anledning att dela med sig av detta välstånd (annat än altruistiska skäl).
Självklart kan man fortfarande argumentera för medborgarlön, t.ex. av sympati för de arbetslösa. Men just argumentet att medborgarlön resulterar i lägre konkurrens och därmed högre "löner" är inkorrekt.
OK, jag utgick automatiskt från John Lockes definition av den naturrättsliga grunden för ägandet som eget arbete mixat med fria naturresurser. Även om man kan hålla med om detta (och bortser från arv och ångmaskiner och historiska landstölder från typ indianer), så återstår problemet vad man ska göra när de fria naturresurserna tar slut. John Locke går inte närmare in på detta, men Thomas Paine gjorde det i Agrarian Justice, där han alltså formulerar den filosofiska liberala grunden för någon typ av citizen's dividend (it is a right, not a charity). Sedan kan man förstås ha andra filosofiska grunder för och emot.
DeleteI Thomas Paines exempel är f.ö. inte medborgarlönen finansierad genom skatt på arbete, men på just landägande. Det kan givetvis appliceras på storskaligt ägande av vilka begränsade men eftertraktade naturresurser som helst: skog, olja, fiskevatten, eller för den delen dricksvatten i torra områden. Det är alltså sådant ägande som begränsar andras fria tillgång till råvaror att mixa sitt arbete med som det är naturrättsligt sett legitimt att beskatta för omfördelning.
I övrigt ser jag det inte som särskilt meningsfullt med semantiska hårklyverier av typen "vad är verkligt välstånd?" Uppenbarligen behöver alla vissa basala saker, och uppenbarligen har den liberala-socialdemokratiska sk välfärdsstaten under kalla kriget lyckats bäst med att eliminera den värsta fattigdomen jämfört med tidigare samhällen, eller totalitära.
Att lönerna stiger med brist på arbetskraft och sjunker med överutbud är väl också ett tämligen väl dokumenterat empiriskt fenomen. Möjligen kan ett totalreglerat kommunistiskt samhälle ändra på den saken, om man nu vill ha ett sådant, vilket inte jag vill.
Vad gäller ditt exempel, så förstår jag det öht inte.
Jag har inte ägnat mig åt semantiska hårklyverier om vad som är verkligt välstånd. Jag bara konstaterar att allt (ekonomiskt, kanske bör anges) välstånd, verkligt eller ej, kommer av blandningen av arbete och kapital.
DeleteJag bestrider inte att "lönerna" påverkas av arbetskraftutbudet. Jag bestrider att detta faktum någonsin kan vara ett argument för att försöka påverka arbetskraftutbudet genom införandet av medborgarlön.
För om en arbetande person lägger X kr på att minska arbetskraftutbudet, och detta ökar lönen med Y kr och Y råkar vara större än X, så måste ju de där Y-X kr komma någonstans ifrån. Och eftersom varken t.ex. Gud eller staten eller likande som kan tillverka välstånd, så måste de komma från de enda andra som är inblandade i välsståndsskapande, nämligen kapitalägare. Men om man anser att kapitalägare är taskiga typer som bör skinnas på detta sätt, varför inte bara sluta respektera deras äganderätt?
Mitt exempel är till för att belysa just detta: om det inte finns någon utomstående entitet som kan komma och dela ut en massa välstånd som denne frammanar medelst magi, utan allt välstånd kommer från en själv eller ens medmänniskor, så finns ingen anledning att försöka minska arbetskraftutbudet i hopp om att den icke-existerande utomstående entiteten ska känna sig pressad att frammana mer välstånd.
(Att jag skriver "lön" inom citatitionstecken beror för övrigt på att jag finner ordet missriktat: om man lönearbetar så är "lönen" man får för detta en delmängd av frukterna från ens eget arbete blandat med någon annans kapital, inte någon slags belöning).
Du gillar inte medborgarlön, fine, men din filosofiska grund för att ogilla den, om det nu inte bara är en reflexmässig moralkänsla, tycks mig oklar. Nu bestrider du alltså inte det du tidigare sa att du bestred: att lönerna kan stiga med minskat arbetskraftsutbud - och en medborgarlön skulle sannolikt ge ett minskat arbetskraftsutbud, det är ju precis därför det moralistiska argumentet alltid kommer upp. Vem ska göra skitjobben osv? Ja, vem? Kanske de som är beredda att göra skitjobben för högre lön än vad skitjobben ger om alla måste söka dem?
DeleteAtt det finns andra drivkrafter för höginkomsttagare, som ändå ofta gör vad de gillar som yrke, är ju självklart. Men den dag deras jobb rationaliseras bort, eller deras lön bantas ner radikalt, eller deras barn inte får in en fot på arbetsmarknaden, så kanske en villkorslös grundtrygghet vore bra för dem också, istället för fas 3 o.dyl., vilket alltså är det alternativ vi har nu.
Och som sagt produktivitetsökning genom teknikutveckling är en REALITET, och den har tillkommit BÅDE genom statligt finansierad grundforskning och privata entreprenörer. Datorer & Internet är utmärkta exempel på det. Varför ska då bara några kapitalägare få hela vinsten av produktivitetsökningen? Ett samhälle som vill ha en industriell bas, dvs massproduktion, måste också ha en bas för masskonsumtion, dvs massorna måste ha råd att konsumera, och då kan man inte bara ha en nedåtgående inkomstspiral med nedpressade löner och avskaffade skattefinansierade trygghetssystem, för det kommer bara att sluta med en massa working poor, som i det närmaste är livegna till arbetsgivare, och varken har tid eller råd med någon fri masskonsumtion. Det blir 1800-talet i repris - men utan gratis land i Amerika för dem som vill odla upp det.
Jag har inte sagt att jag inte gillar medborgarlön. Jag sade att ditt just argument, att medborgarlön resulterar i lägre konkurrens och därmed högre "löner" är inkorrekt. Och med detta menade jag inte att det är felaktigt att det blir högre "löner", utan att detta faktum är irrelevant vad medborgarlön anbelangar. På denna punkt har jag alltså inte ändrat mig, utan det är bara du som missförsod vad jag menade, så jag förtydligade mig.
DeleteAtt det kan vara trevligt för höginkomsttagare att det finns en medborgarlön i händelse att de blir av med sin inkomst må vara sant, men det är inte det argumentet för medborgarlön jag ifrågasätter.
Våldsmonopolet/staten har inga rättigheter, så om det finansierar grundforskning som leder till allmänt tillgänglig kunskap som i sin tur medför att arbetande och/eller ägande personer tillsammans skapar mer välstånd än de annars skulle ha gjort, så har de ingen som helst skyldighet att dela med sig att detta välstånd till våldsmonopolet. Och om våldsmonopolet anser att det visst behöver ta del av detta välstånd så kan ingen hindra det från att göra det på det vis våldsmonopolet alltid använder. Detta faktum har dock inget med medborgarlön att göra.
Nej, det måste inte finnas någon bas för masskonsumtion. Det må förvisso vara trevligt för "massorna" att masskonsumera, men konsumtionen fyller i sig ingen ekonomisk funktion. Varje krona som används till att tillverka konsumtionsvaror är en krona som inte används till forskning och investeringar (dvs ökning av världens totala kapital).
Din tes om "nedåtgående inkomstspiral med nedpressande löner" etc som slutar med en massa livegna "working poor" bygger i hela sin beskrivning på grundantagandet att vissa människor av naturen endast kan försörja sig på lönearbete och inte kan äga kapital (notera t.ex. hur du använder "lön" som synonym till "inkomst"). Om man istället noterar att alla människor kan äga kapital, och att det faktum att de inte gör det idag är ett lösbart problem, så blir slutsatsen en helt annan.
Faktum är att det är ditt underförstådda antagande att vissa människor av naturen endast kan lönearbeta (och att politiken bör anpassas så att lönearbetet är så gynsamt som möjligt), som leder till det elände du beskriver. För om det finns två grupper människor, en som bara kan arbeta och en som både kan arbeta och äga kapital, så kan resultatet inte bli annat än att den förstnämnda gruppen blir livegen i förhållande till den andra. Det enda som återstår att avgöra är hur eländigt dessa livegna får det. Själv föredrar jag dock att ingen är livegen framför att de livegna har det relativt gott ställt.
Logikens lagar säger dock att OM sänkt arbetskraftsutbud leder till högre löner OCH medborgarlön leder till sänkt arbetskraftsutbud SÅ leder medborgarlön till högre löner - för dem som har jobb. Om ordet "lön" i medborgarlön förvirrar dig kan vi kalla det medborgardividend eller negativ skatt eller förenklat grundtrygghetssystem utan fas 3 o.dyl.
DeleteSjälvfallet måste en massproduktion ha en avsättning för att vara lönsam, men nej, det måste inte vara en civil masskonsumtion. Det kan vara krig också, och har i de flesta fall varit det ända fram till den socialliberala staten efter WW2. Sådana stater går inte i krig med varandra. Men tidigare fick alltså industrin avsättning för sin massproduktionskapacitet genom att sälja krigsmaterial till sina stater, och för att detta material skulle konsumeras, och inte bara läggas på hög och bli omodernt, så behövdes det ju krig också. Så det var den gamla lösningen. Om modellen med den civila masskonsumtionen ska avskaffas, så kanske den gamla kommer tillbaka.
Självfallet kan alla människor äga kapital, och bör göra det också, enligt min uppfattning. Men det blir onekligen svårare att ackumulera detta kapital om man ska arbeta ihop det från scratch på global minimilön och samtidigt bo i ett högkostnadssamhälle. En del av den liberala medborgarlönstanken är just att ALLA medborgare bör ha en ägarandel av samhället. Och om inte i form av pengar, så i form av land och vatten som går att vara självförsörjande på, just för att slippa livegenskapen för mat & husrum.
Jag bestrider inte att medborgarlön leder till högre löner för de med jobb. Jag bestrider att detta är ett argument för medborgarlön. Högre löner utan motsvarande högre produktion av välstånd innebär inte att världen blir bättre.
DeleteÄven om man räknar saker som t.ex. investeringar och forskning som "civil masskonsumtion" och antar att det enda alternativet till "civil masskonsumtion" är krig, så följer inte att det måste vara just "massorna" måste ägna sig åt "civil masskonsumtion". T.ex. skulle kapitalägarna, som du avser bör skinnas genom förhöjda löner följande införandet av medborgarlön, kunna ägna sig åt denna "civila masskonsumtion" själva, helt utan att "massorna" blandades in. Förvisso inser var och en att det är önskvärt av humanitära skäl att alla människor har en viss levnadsstandard, men det är ett helt annat argument än att de behöver det för att ekonomin ska gå runt.
Varför skulle kapitalägarna vilja använda sin produktivitet till att sälja vapen till stater? Till att börja med måste jag fråga var staterna får pengarna för detta ifrån? Stater kan ju inte producera välstånd. Förvisso kan staten ägna sig åt inflation, men pengar i en inflationsvaluta har ju inte kapitalägarna någon nytta av. Då är det ju mycket bättre för kapitalägarna att använda sin produktionskapacitet till tillverka ännu mer produktionskapacitet och/eller forskning och andra investeringar. Jag inser naturligtvis att stater trots allt lyckas att köpa en massa vapen, men att förklaringen till detta skulle vara att det finns en massa överbliven produktionskapacitet håller ju inte.
Men om det nu är så att kapitalägarna är taskiga typer som ska motarbetas politisk väg, är det då inte mycket enklare att helt sonika strunta i deras äganderätt? Metoden att införa en medborgarlön så att de ska tvingas betala högre löner till lönearbetare, så att dessa kan bygga upp ett eget kapital käns aningen långsökt i det läget.
Du bestrider alltså inte att medborgarlön har denna effekt, men du bestrider att detta argument är ett argument därför att du inte gillar det som argument.
DeleteEtt fåtal kan inte per definition ägna sig åt masskonsumtion, eftersom de inte är tillräckligt många. Vad de kan ägna sig åt är lyxkonsumtion, dvs lyxbilar, lyxbåtar, guld, tavlor o.dyl. Men det räcker inte som konsumtionsbas för massproduktion av t.ex. basal köksutrustning, mat, enklare bostäder, billiga kläder, eller mindre lyxbetonade bilar & båtar & datorer m.m.
Utan en civil massproduktion/konsumtion är massorna fattiga, helt enkelt, som på 1800-talet, när de fick bli ekonomiska flyktingar till Amerika, eftersom åtminstone lönerna var högre där pga brist på arbetskraft till nya fabrikerna. Dessutom var möjligheterna att förvärva ett eget stycke land bättre för dem som var villiga att dra väst och peta undan några kvarvarande indianer.
Var får staterna pengar till vapen? Skatter och avgifter och försäljningsmonopol, förmodar jag. Utan omfördelning blir det förstås mer pengar över till vapen dessutom. Detta är ju bara ännu ett historiskt faktum. Europas stater har varit i ständiga krig eller hot om krig med varandra sedan de bildades ända fram t.o.m. WW2., och krig är en form av masskonsumtion (av vapen, ammunition, uniformer, logistik och nya uppfinningar), och således en föregångare till den fredligare varianten civil masskonsumtion.
Det handlar inte om att kapitalägare är elaka och vill ha krig, de vill ha marknader för sin produktionskapacitet för att den investeringen ska vara lönsam. Det är politiken som bestämmer om massproduktionen ska kanaliseras i krig, förtryck eller civil masskonsumtion. Liberala demokratier tenderar att föredra civil masskonsumtion.
Jag bestrider att "lönerna blir högre" är ett giltigt argument. Detta eftersom det inte spelar någon roll i sig om löner är höga eller låga, utan det måste finnas motsvarande ekonomisk välstånd.
DeleteDin definition av masskonsumtion är väldigt flyktig. Å ena sidan finns bara två alternativ: civil och krigisk masskonsumtion, men å andra sidan måste den civila masskonsumtionen bestå i bilar, båtar, guld och tavlor. Vad räknar du forskning, infrastruktur och fabriker som? Inte konsumtion alls, utom som investeringar? Det får du gärna göra, men i så fall så behövs ju ingen "konsumtion" i samhället, utan allt välstånd kan användas till investeringar.
Ja, om folk inte kan konsumera så är de fattiga, och det är naturligtvis inte önskvärt. Om ditt argument för medborgarlön helt enkelt varit att du inte vill att folk ska vara fattiga och medborgarlön är det enklaste och bästa sättet att lösa detta på, så hade jag mina invändningar mot detta resonemang varit mindre. Men nu gör du ju även gällande att ekonomin behöver denna konsumtion.
Om staterna får pengar till vapen på skatter, avgifter och försäljningsmonopol så har ju inte kapitalägarna något intresse av dessa pengar. Skulle du själv sälja en kniv till den rånare som just rånat dig, så att du får tillbaka en del av pengarna rånaren rånade?
Om man gör observationen att det rått krig ända fram tills folk började masskonsumera, så följer inte att sambandet prompt är att masskonsumtion motverkar krig. Det kan istället vara så att krig motverkar masskonsumtion, eller att något tredje, t.ex. demokrati, både främjar masskonsumtion och motverkar krig. Och då kan du ju inte säga att det samband du tycker dig se är ett "historiskt faktum", utan snarare är det en "historisk hypotes".
Varför vill kapitalägare ha en "marknad"? Jo, av ett skäl: för att tjäna pengar. Men då måste det ju finnas någon annan som har en massa pengar som kapitalägarna vill åt. Men om situationen är att kapitalägarna tjänar alla pengar och de som arbetar bara får lite brödsmulor som betalt, så har ju kapitalägarna inget som helst incitament att arbeta för att en stat ska komma och norpa åt sig en massa pengar (som rimligtvis tas från kapitalägarna eftersom ingen annan äger något som kan beskattas) i hopp om att få tillbaka dessa pengar. Om ovanstående situation skulle leda till krig, så lär det snarare bero på att folket, som svälter, börjar kriga i syfte att få tag på mer brödsmulor, än att kapitalägarna vill sälja vapen.
Med detta menar jag alltså inte att en situation där kapitalägarna tjänar alla pengar och de som arbetar bara får lite brödsmulor som betalt är önskvärd (t.ex. kan man fråga sig hur det kommer sig att inte alla både äger kapital och arbetar). Men att det skulle leda till krig på just det sätt du beskriver kräver att alla inblandade konsekvent agerar mot sitt egna, och omvärldens, intresse. Om människor av naturen varit anti-utilitarisker som osjälviskt agerar för att maximera mänsligt lidande utan häsyn till deras eget välbefinnande, så hade jag kunnat köpa din tes.
Det här blir mitt sista svar med hänsyn till blogginnehavaren.
DeleteJa, kapitalägare vill tjäna pengar på sitt kapital genom att investera i sådant som de TROR (men inte 100-procentigt kan veta) ger avkastning. Således, om de tror att en viss uppfinning kan sälja till många på marknaden, så kan de vara villiga att investera i den, annars inte. Persondatorer blev en kommersiell dundersuccé på 90-talet, men kanske inte hade kunnat bli det ett par decennier tidigare, när tekniken fortfarande var för outvecklad. Om inte skattefinansierad försvarsrelaterad forskning hade fortsatt utveckla den hade den således aldrig blivit denna kommersiell succé.
Det var likadant med de första flygplanen. Tack vare WW1 kunde flygplanstillverkare sälja denna idé till stater som köpte idén att de kunde behöva dessa i kriget. Ingen civil kommersiell marknad fanns på detta tidiga stadium för flygplan.
Forskning är i sig inte konsumtion, om den inte sker som en ren hobby, vilket förstås mycket av tidig forskning gjorde, tack vare att det fanns gentlemen som hade tid och pengar över för sådant. Att fler skulle kunna uppnå ett sådant tillstånd genom medborgarlön - och dessutom skynda på utvecklingen av teknik och nya företagsformer - kan jag inte se som dåligt på något sätt, även om jag inser att det är realpolitiskt omöjligt pga moralabsolutistisk arbetslinje, som hellre ser de arbetsbefriade massorna i fas3-kedjor.
Plötsligt inser jag varför borgarna började vurma kollektivavtal samma dag som de kom till makten. Utan avtal störtdyker lönerna, då tillgången på arbetskraft är hög. Persson på sin tid löste det med att förtidspensionera ner arbetslösheten, men han var ju då ansatt av den borgerliga oppositionen som ville luckra upp kollektivavtalen.
ReplyDeleteSå har man lärt sig någonting idag också.
/Smen
För att samhället skall vara tillräckligt rikt för att försörja alla medborgarna med mat, tak och annat basalt, så krävs det återanvändning av tidigare arbete, i form av recept, algoritmstyrd och komparativt och adaptivt reglerade maskinella utrustningar, och totaloptimerad logistik i kvalitetssäkrade kretsloppsföden från "jord till bord". Och för att nå dit så måste bl.a. en stor del av de infrastrukturella och sociotekniska systemen genomgå omfattande förändringar och optimeringar.
ReplyDelete