Våga vara modern

Ni kanske eller kanske inte märkt det, men på sistone har en del av den amerikanska kritiken av allt som är modernt börjat ta sig hitåt. Inte den systematiska kritik som försöker ta ett helhetsgrepp om moderniteten och utgå därifrån (även om dess mindre sympatiska kusin folkpostmodernismen börjat göra vissa intåg), utan en mer specifik kritik som borrar sig in på vissa frågor och sedan aldrig, någonsin, ever släpper taget.

Exemplet par excellence är förstås abortfrågeställarna. Om ni inte hört talas om deras senaste upptåg, så gick det i all korthet ut på att dela ut informationsmaterial innehållandes bilder på foster i olika stadier av utomkroppslighet. Och med fenomenala grader av direkt äckel - jag har inte sett bilderna, men från andras reaktioner att döma sluter jag mig till att det rör sig om blod, slem och större delen av det där biologiska om vi helst inte vill se.

De lyckades inte helt göra ett gott intryck, med andra ord. Vilket är någonting de delar med sina amerikanska kollegor, som enligt uppgift slänger bomber snarare än infofoldrar mot abortkliniker.

Ett annat exempel är antivaccinationsrörelsen, som är omotiverat stor på andra sidan gölen men som hittills inte är annat än marginella röster häröver. Den fick ett uppsving under den senaste massvaccinationen, av naturliga skäl, men håller låg profil mellan varven.

För att inte tala om alternativmedicinens shamaner, som tar varje tillfälle att ta ett tillfälle med sina mer eller mindre innehållsrika preparat. Kombinationen avreglerade apotek, receptfrihet och ett allmänt vurmande över ordet "valfrihet" bådar inte överdrivet gott.

Det finns förvisso några scientologer också, men de är oerhört bredvid poängen.

Now, jag är inte den som backar undan för lite kritik av moderniteten och det moderna samhället, men by god, om det ska kritiseras så måste det göras med en respekt för att det faktiskt medfört vissa förbättringar på vissa områden. Aborter räddar (sociala) liv från att förfalla ner i (social) fattigdom, och är nog den främsta förbättringsåtgärden någonsin när det gäller att förhindra barnfattigdom. Vaccin är dokumenterat effektivt på att utrota sjukdomar, och vi kan nog vara överens om att världen är en bättre plats med färre sjukdomar i den. Och traditionell medicin - dess inneboende nackdelar till trots - är ändå att föredra framför alternativ som inte kan fungera ens i teorin.

Den som vill kritisera moderniteten har gott om specifika aspekter att välja mellan. Kapitalismen, reifikationen av sociala relationer, anomin, den ekologiska okänsligheten, det imperialistiska likformandet av lokala kulturer - det finns gott om saker som är allt annat än svåra att hitta fel hos.

Men denna nyvaknade fokusering vid ytliga aspekter och sakfrågor är obegriplig för mig. Om det vore en retorisk övning skulle jag förstå det - det finns en utmaning i att välja obskyra frågeställningar och försöka få liv i dem. Men retoriska övningar tenderar att arbeta inom diskursetiska ramar; en vill inte fläka upp bilder på foster mot allmänheten och associera sig med dessa för all framtid av rent pedagogiska skäl. De hängivna är all in, och det med besked.

Denna fokusering är, än mer, oroande. Inte minst som den är så väldigt fokuserad, och lämnar resten av moderniteten därhän. Som om målet är att förstöra de fåtal goda saker som moderniteten fört med sig och lämna allt annat orört. Som om de tagit Hobbes på orden, sett samtiden och tänkt: "nä, det ska faen inte finnas någonting annat än allas kamp mot alla, och inte ens påtagliga framsteg ska få förändra detta!"

Now, som sagt, jag är inte den som tackar nej till lite rejäl modernitetskritik. Men visa gärna lite god smak genom att välja de delar den misslyckats med att lyckas snarare än de där delarna där vi faktiskt kan titta varandra i ögonen och underförstått samtänka att det faktiskt var sämre förr. På den gamla onda tiden var livet ensamt, fattigt, elakt, brutalt och (lyckligtvis) kort, och även om vi lever i en ny ond tid så finns det ändå gamla ondheter som helt enkelt inte är moderna längre.

Och när vi nu har nya ondheter att hantera, så vore det väl ändå fenomenalt första steg att inte återuppliva de gamla.