När världen är dum i huvudet

För tid sedan ställde Emma en ytterst relevant fråga. En sådan som kan väcka en mitt i natten och få en att grubbla tills håret faller av och/eller katten vaknar. Vi skulle kunna summera den så här:

Hur kommunicerar jag när det visar sig att alla i hela världen är dumma i huvudet utom jag?

Now, om det någonsin funnits en vardagsanknuten diskursetisk fråga så är det den. Vi har alla sådana ögonblick där det är den stora frågan i våra liv, och ibland tar de lite längre på sig att gå över än annars. Och som diskursetisk fråga så är det fullt möjligt att gå till Habermas och få svar som envisas med att vara relevanta även när vi är lite mer välvilligt inställda till omvärlden.

Habermas har fyra stora punkter för hur en bör försöka agera i sin kommunikation, och deras generella användbarhet ligger i att om du följer dem så undviker du oftare än inte att hamna i det där läget till att börja med. Och dessa är som följer:

1. Var relevant. Dina läsare, lyssnare eller samtalspartners är alltid i någon form av dialog med dig. Med dina ord skapar du ett sammanhang som hjälper dem förstå vad du menar och vill, och genom att bygga på detta sammanhang skapar du eventuellt en förståelse. Om du - särskilt i direkta samtal - bryter detta sammanhang genom att dra in någonting random eller irrelevant så säger du mellan raderna att det sammanhang och den förståelse din dialogpartner byggt upp inte är värt någonting. Det är inte bara en indirekt förolämpning, utan även ett effektivt sätt att kraschlanda kommunikationen.

2. Var sann. Notera att det inte står "tala sanning". Att vara sann i sin kommunikation är att föra den på ett sådant sätt att läsaren eller lyssnaren kommer fram till en sann, god eller skön plats om hen tror på dig. Eller, om du befinner dig i en ledarskapsposition, att agera på ett sådant sätt att dina medmänniskor känner tilltro till det de gör. Ta din roll som medmänniska på det allvar som krävs, och var den hjälp som behövs för att dina nära ska kunna ta sig vidare med det de gör.

3. Var uppriktig. När du ger dig in i diskussioner, så gör det med en uppriktig ansträngning att göra ditt insteg till ett bidrag till diskussionen. Var den som säger - det här är min förståelse, det här är vad jag hör er säga, förstår jag er rätt? Och var uppriktigt ödmjuk när det visar sig att du kanske behöver ändra uppfattning. Gör en poäng av att ha gjort åtminstone någon klokare efter att du sagt ditt, och var uppriktigt tacksam om det råkar vara du.

4. Var rättrådig. Gör det du gör med goda avsikter. Var inte ett troll - använd inte dina retoriska superkrafter för att göra onda saker. Bryt inte relevansen, var inte osann, ge dig inte in i diskussioner i syfte att förvärra dem. Säg jobbiga saker när de är nödvändiga, men gör det inte till en nödvändighet att vara jobbig. Agera på ett sådant sätt att slutresultatet av det du gör blir bättre än om du inte hade gjort någonting alls.

Det kanske låter högtravande, men som Emmas frågeställning visar så är det råd som behövs oftare än en tror. Inte minst som den där känslan av att alla i hela världen är dumma i huvudet oftare än inte beror på att minst en av dessa fyra fallerat någonstans under de senaste timmarnas gång.

Det säga att det enda sättet att förändra världen är att vara den förändringen. Jag hoppas jag lyckas börja redan nu.