Mer extremism, tack

Det sägs ofta att den extrema högern och den extrema vänstern liknar varandra mer än de inte gör det, och att de på något vis lyckas smyga in på samma dansbana när de väl lämnat de mer konservativa meningsfränderna bakom sig. Det brukar dessvärre oftare än inte sägas som någon slags truism, som inte behöver vare sig motiveras eller nyanseras. Vilket är lite småsynd, eftersom en missar möjligheten att påpeka exakt vari det extrema ligger.

Det som förenar de tu är ett ifrågasättande av staten som legitim politisk ordning. Högern - det vill säga den lite nyare nyliberalismen - har som huvudprincip att människors fri- och rättigheter är okränkbara, och det ingår i statens funktion att kränka sådana till vardags, exempelvis genom beskattning. Vänstern, å sin sida, ser problem i att staten med nödvändighet baserar sig på våld för att kunna göra det den gör, och därmed inte riktigt är så fri från förtryck som saker borde vara.

Bägge argumenterar därmed för att någonting behöver göras med relationen stat/medborgare. Lite skissartat kan vi säga att högern ser en minimal stat som ett ideal, medan vänstern är mer inne på ett avvecklande helt och hållet. Give or take; de är trots allt inne på samma dansbana, och lokala variationer förekommer.

Det som förenar de tu är en känsla av att status quo är allt annat än optimalt. Inte minst som staten är allt annat än minimal eller avskaffad. Tvärtom verkar den bli större och mer etablerad för var dag som går.

Om vi får för oss att slänga in Piratpartiet i den här kontexten så kommer det att framstå som direkt konservativt i sin approach. Det ligger i sakens natur, i och med att vi började med de mest extrema varianterna av både höger och vänster. Men vi kan inte säga att det inte finns likheter heller, särskilt inte som den stora huvudfrågan ligger i minskad statlig inblandning i vissa delar av vardagen.

Huruvida detta är höger eller vänster är en evig fråga.

Dock. Det intressanta här är att vi genom att lägga fokus på statskritiken får den mindre reformrevolutionära politiken att framstå i ett annat ljus. Helt plötsligt handlar det inte längre om vad kommunen ska göra för sina medborgare, utan om kommunen över huvud taget ska finnas. Vilket är en fråga som borde vara mer relevant och mer ramaskriframkallande än vad den är i dagsläget - ty det är när en börjar ta saker för givna som en börjar tycka dem vara självklara.

Och vare sig frihet, demokrati eller rättigheter är särskilt självklara saker. Staten, däremot, står alltid redo med beväpnade män och kvinnor i uniform som med inlärd självklarhet kommer använda våld vid de tillfällen där stat och medborgare inte riktigt kommer helt överens.

Ibland är det bra att bli påmind om att vardagen är lite mer extrem än vi ger den cred för.