Vardag utan vardag

Det finns människor som på allvar tror att det pågår en världsomspännande muslimsk konspiration mot västvärlden, där den till synes individuella eller familjebaserade migrationen från sydöst till väst egentligen är en del av en koordinerad plan. Målsättningen är att kolonisera väst och destabilisera förmågan att stå emot en kommande muslimsk invasion genom att dels orsaka så mycket bekymmer de bara kan när de är här, och än mer utgöra en självklar beredskapsbas när invasionstrupperna kommer.

Lite tillspetsat, förstås.

Now, nu skulle vi kunna argumentera för varför världen inte ser ut så, och försöka idka lite wannabespontanrehabiliteringsterapi, men det vore i all ärlighet lite dödfött. Dels för att jag alienerat de människor som skulle behöva en sådan läsning rätt rejält under årens lopp, och dels för att det inte fungerar  Vilket innebär att jag antingen kan skriva en sådan text för att få oss icketroende att känna gemenskap i vårt sunda förnuft, eller göra någonting annat.

Detta någonting annat är att ställa frågan: vore det inte coolt om det faktiskt fanns en sådan konspiration?

Tänk på saken. Om den fanns så skulle helt plötsligt alla andra problem i vardagen vara fenomenalt sekundära. Oviktiga. Det är ju ett krig i luften, ett krig vi måste förbereda oss på! Glöm alla de där skitproblemen som du dras med i vardagen - de är oviktiga, de behöver inte skötas, de är irrelevanta, när kriget kommer är det ingen som vare sig kan eller vill minnas dem.

En behöver inte ha monumentala vardagsbekymmer för att önska sig en bättre tillvaro. Och om denna involverar gemensam mobilisering gentemot en kommande fiende - hey, en tager vad en haver.

Nu behöver konspirationen inte finnas för att ha konkreta sociala effekter. Om folk går omkring och tror på den så har den effekter i alla fall - den gemenskap som byggs upp inför den kommande invasionen är på riktigt även när invasionen inte kommer, trots allt. Vilket gör det desto viktigare att förstå varför folk tror på den.

Ungdomsarbetslöshet, alienation, uppluckrade könsnormer, dystra framtidsutsikter, besvärliga familjeförhållanden, social misär, fritt fallande ekonomi, fattigdom, generell anomi -

En behöver inte ha monumentala vardagsbekymmer för att önska sig en bättre tillvaro.

Vore det inte smidigt om det faktiskt fanns en sådan konspiration, så att vi slapp tänka på all den skit vi har att hantera till vardags? Och är det inte tragiskt att en sådan konspirationsteori kan användas för att, hur tillfälligt och ohållbart det än må visa sig vara, göra vardagen lite uthärdligare?

Det finns människor som tror på allvar. Kanske bara för att de måste tro på någonting.