Tes nummer två är på sätt och vis en av mina favoriter. Inte bara för att den är näst först, utan för att den sammanfattar saker i all korthet. Se bara:
Markets consist of human beings, not demographic sectors.
Eller, i översättning: det handlar om människor.
Den är bland mina favoriter, i och med att den skuffar undan så väldigt mycket irrelevant sidosnack och fokuserar på det viktiga. Människorna. Vi som ser, hör och läser det som pågår i världen, och som allting i slutändan ändå handlar om.
Det moderna samhället är väldigt effektivt på att dela upp saker i sina beståndsdelar. Vilket märks både i teori och praktik. I teorin är analysen det främsta instrumentet, där alla intressanta fenomen delas upp i mindre delar som förstås var för sig. Vilket kan illustreras av marknadsundersökningar av diverse slag - vad tycker målgrupp x om saken?
Men också på ett mer övergripande plan. Vi vet att det finns ett samhälle, och att detta är stort som stryk. Vi vet också att detta är uppdelat i ett antal ömsesidigt beroende system (vägnätet, bankväsendet, skolan, etc), som vart och ett för sig innehåller mindre subsystem, och så vidare. Och längst ned i dessa system finner vi praktiken - de där sakerna som faktiskt görs dagarna i ända. Vilket vanligtvis tar sig formen av jobb och yrken, men även (icke att förglömma) i form av omsorgsarbete och hobbysysslor.
Ni som är intresserade av systemteori vill förmodligen gå vidare på hur de diverse systemen och subsystemen bråkar med varandra och därigenom orsaker en oändlig mängd problem för människor. Men det är aningen bredvid poängen, som mer handlar om att det är lätt att fastna i det där systemtänket. En specialiserar sig på sin lilla del av helheten, och bygger sig ett mentalt bo i denna.
Now, ingen kan överblicka helheten av det hela. Själva den mänskliga livslängden är för kort för att ens sätta sig in riktigt ordentligt i ett enda subsystem, och helheten är aningen större än dess delar. Så att försöka skaffa sig en uttömmande bild av helheten i alla dess aspekter och nyanser är något av ett ickeprojekt.
De reellt existerande sociala institutionerna har många gånger som mål att forma eller omforma människor till specialister om något specifikt något - särskilt då utbildningssystemet, av naturliga skäl. En blir allt mer sällan bildad, rent generellt, utan snarare utbildad till någonting speciellt. Och om en inte är överdrivet kreativ så kan en också spendera sitt liv åt att vara detta speciella någonting - särskilt om en lyckas få ett jobb som just den specialitet en är utbildad till. Rent systemiskt blir en oerhört uppmanad att hitta sin metaforiska skomakarläst och hålla sig till denna.
Detta leder till att det upplevs att det går att generalisera om olika delar av samhället. Eller, rättare, om olika segment av det. Mekaniker är på ett visst sätt, humanister ett annat, lärare ett tredje och ensamstående asiatiska mödrar med stora ambitioner för sina barn ett fjärde. Kort sagt - marknadssegment uppstår. Och företag, organisationer, partier eller what have you utgår från dessa när de närmar sig marknaden med vad de gör.
Detta märks inte minst i uppenbart målgruppsanpassad reklam. Som när jag fick ett brev från polisen där de uppmanade mig att lära mig mer om deras verksamhet och ge input om denna utifrån min uppväxt i förorten. Vilket hade kunnat vara en bra strategi för att bygga grund för en konversation, om det inte vore för att jag bott på landet tills jag flyttade till förorten året innan.
Ni anar att det fanns något av en nackdel med deras tillvägagångssätt.
Det finns också vissa problem med den institutionella ambitionen att utforma människor till utbytbara delar i det samhälleliga maskineriet. Allt tal om att anpassa utbildningen till arbetsmarknaden är ett uttryck för detta, och vad det egentligen säger är att det är det reellt existerande systemet som sådant som är huvudpersonen i sammanhanget.
Vilket det i mångt och mycket egentligen är - fråga bara Saab vad de tycker om den ekonomiska krisen.
Men under alla institutionella uppmaningar, under alla politiska prioriteringar och under all retorik om det eviga framstegets eviga triumfer - så döljer sig den där gnagande sanningen om att det inte är det det handlar om, egentligen. Att det, i grund och botten, egentligen handlar om människor.
Och att det är mer än bara en slogan för att få ett försprång på en delmarknad inom ett av samhällets många, överdrivet komplicerade subsystem.
Eller några fler röster än det där andra partiet som inte heller tror på det de säger.
Andra nittiofemmare: Marie, Qer, Christer och Erik.
Helgens texter och spellista
-
Mina senaste texter:
*• Undantagstillstånd i den svenska övervakningsstaten »*
*• Nya EU-kommissionen och internet »*
*• Chat Control 2 – vad händer nu?...
1 day ago
Jag tolkar tes 2 som att det bör råda politisk kontroll över marknaden, och att människor i sin tur bör idka kontroll över politiken genom feedbackprocesser. Klassisk liberal demokrati. Salus Populi Suprema Lex Esto. Systemen är till för människan, inte tvärtom.
ReplyDeleteSom redaktör vill jag invända att du tolkar min tolkning av tes 2; teserna i sig själva är ett autonomt sammanhang utanför det jag säger om dem. Men det är aningen hårklyvande.
ReplyDeleteNåväl. Jag måste erkänna att jag snarast har haft Frankfurtskolans skriverier i bakhuvudet, med en smula Bauman som krydda. Systemet reifierar sig självt, och individerna måste anpassa sig till de befintliga strukturerna vare sig de vill det eller inte. Och det hela är aningen bortom individernas direkta kontroll - även om de råkar vara politiker.
Jag diggar att du gör en liberal läsning av min modernitetskritik. Det händer inte så ofta. ^^