K22: Is the system working?

Ett av de mest ofrånkomliga aspekterna av den moderna vardagen är att den domineras av system av diverse slag. Inte bara i den rent fysiska innebörden, med alla dessa komplicerade system för transport - bilen, inte minst - som för både oss och våra saker fram och tillbaka över geografin. Utan även i den mer abstrakta innebörden - så som alla som på något vis drabbats av den ekonomiska krisen kan berätta allt om i detalj.

Det som skiljer ett system från någonting som bara är, rent generellt, är att en del av ett system befinner sig i någon slags relation till de andra delarna av samma system. Vilket är en precis så bred definition som behövs för att förstå att, shit, nästan allting är en del av ett system, på något vis.

Eller, rättare, många system. Ibland samtidigt, ibland under olika delar av sin livscykel.

Låt oss hålla oss kvar vid bilen. Innan den ens blir till på ett konceptuellt plan, så tillsätts någon form av arbetsgrupp för att designa dess aspekter och nyanser. Olika representanter från olika delar av den organisation som bygger bilen i fråga samlas för att kompromissa om estetik, ingenjörskonst, budget, marknadsföring, arbetsrätt och tusen andra saker - redan innan den första ritningen ens är skissad.

Ni anar de komplicerade systemiska samband som lurar i bakgrunden. Det finns tusen komplicerade fält inom estetiken, ingenjörskonsten, budgeten, marknadsföringen, arbetsrätten och what have you som ställer tusen komplicerade krav på den process som leder fram till att en bil blir som den blir. Det ligger i sakens natur att resultatet ibland blir, ah, märkligare än annars.

Efter många om, men och tömda kaffemuggar så skapas till sist en ritning av någon slags bil, och det är dags för fabriksgolvet att skrida till verket. Vilket är ett system med helt andra konkreta krav, begränsningar och möjligheter. Den grundläggande principen är att dela upp byggandet i åtskilda men sammanhängande arbetsmoment, och sedan låta de enskilda arbetarna specialisera sig på dessa moment under arbetets gång.

För arbetaren är det inte överdrivet komplicerat att göra sin grej. Men någon, någonstans, har planerat att fabriken som system först låten bilen genomgå moment 1, 2, 3, 4 - osv tills färdig bil händer. Och kring detta finns ett komplicerat nät av leverantörer, transporter, tjänster och diverse som ser till att det som behövs för varje givet moment finns på plats när det behövs.

När så bilen väl rullat ut ur fabriken så måste den på något vis nå sin tilltänkta användare. I Sovjet fanns det listor med namn på vem, var och när - vilket var ett ineffektivt men ändå system. I våra dagar har vi bilhandlare, reklammakare och ett väl etablerat nätverk av finansiella tjänster som ser till att det går lite fortare för folk att kunna sätta sig i sina nyförvärvade bilar. På något vis lyckas ett pris förhandlas fram mellan tillverkare, försäljare och det där abstrakta system vi kallar "marknaden", och när så sker står långivare redo.

Jag behöver nog inte gå in på hur lånet på bilen är en systematisk orsak till att många stannar kvar på de jobb de tog för att ha råd med de bilar de köpte för att kunna få de lån som de tog för att köpa den där bilen. Järnburen är en bitch på det viset.

Men det är inte över bara för att en har ett billån - det finns ytterligare system innan vi når vardagen. Först måste en skaffa körkort (vilket tydligen är en hel ekonomisk sektor numera). Därefter så finns det ohemult mycket pappersarbete med skatter och försäkringar (med tillhörande myndigheter och företag som hör till). Och för att bilarna inte ska vara engångsvaror så finns det ett synnerligen väl distribuerat nätverk av bensinstationer världen över, med alla de tusentals organisationer och geopolitiska överväganden som hör därtill.

Sedan finns det otaliga industrier kring själva bilismen som fenomen - bilstereotillverkare, bilinredning, drive ins, vägkrogar, avlägset men bekvämt placerade köpcentrum, etc. Och, förstås, bilskroten - dit bilar eventuellt kommer för att dö.

Och, om vi ska nå någon slags slutpunkt, så finns ett stort antal sociala institutioner som helt enkelt inte skulle finnas om bilen inte funnits. Kommunala översiktsplaner över hur marken ska användas innehåller vägar, parkeringsplatser och zoner som baseras helt på att den övervägande majoriteten har bil. Samtliga stadskärnor i västvärlden har byggts om för att bjuda in bilen som ny invånare. Samtliga kulturer har anpassats till bilen som central punkt för hur samhället är uppbyggt. - Det är mer än en klyscha att tala om de som blir hämtade sist på dagis.

Oh, och du måste ha körkort för att få jobb. Det är inget personligt - systemet säger det.

Now, om du nu drabbats av känslan av att - shit, samhället är ju skitstort! - så är du på rätt spår. För varje sak som finns så finns det ett oräkneligt antal system som sett till så att de blev precis som de blev, och oftare än inte så handlar det om sociala system. Som absolut grundbult finns förstås alltid ekologin, men mellan det ekologiska och vår vardag så gömmer sig tusentals mer eller mindre osynliga system av ömsesidigt beroende institutioner som vart och ett på sitt sätt gör sitt för att definiera våra vardagar.

Många gånger är dessa system viktigare för våra liv än den konkreta verklighet vi råkar befinna oss i. Vilket kanske låter märkligt, tills en kommer ihåg att den där ekonomiska krisen faktiskt hände. Trots att en skötte sig exemplariskt, gjorde allt enligt reglementet och på det hela taget var rätt framgångsrik i sitt görande. Det är inte ens agerande som är det viktiga, utan ens agerande i relation till de andra delarna i det system en ingår i.

Och, som SAAB märkte, så hjälper det inte att göra bilar om det bevisligen inte finns någon som kan köpa dem. Hur bra de än råkar vara.

Den stora anledningen till att samhället verkar svårföränderligt ligger i att det inte räcker att förändra en enda del av det. En måste göra många saker samtidigt för att få önskad effekt, och det på ett sådant sätt att alla delar av det reellt existerande sociala systemet rör sig i önskad riktning. Men det är ämnet för kommande inlägg. 

Det här är del tjugotvå i en serie om klass, Piratpartiet och internets inverkan på samhället. Du finner alla tidigare inlägg här.