K20: Med framtiden i bagaget

Det här med att summan av mången rationella handlingar tenderar att bli irrationellt, är oftast inte särskilt tröstande för den som drabbas av detta. Särskilt inte när undertonen är att det inte bara finns en anledning, utan dessutom en i sammanhanget bra anledning till att de drabbas av den plötsliga orättvisa de drabbats av.

Ett av de allra största exemplen på detta genom historien är den effektivisering av jordbruket som följde samtidigt med den industriella revolutionens startskott. Ingen kan förneka att det var - är - rationellt för bönderna att använda effektivare metoder för att jordbruka. Det ligger närmast i sakens definition, särskilt för bonden i fråga.

När dessa nya metoder spred sig över nejden så uppstod ett fenomen som sällan skådats tidigare: det finns för lite arbete att utföra i förhållande till de pigor och drängar som finns till hands. Och det på stor skala. Miljontals människor flyttade från land till stad i jakten på arbete, och helt plötsligt drabbades städerna av den utmaning det innebär att det helt plötsligt finns väldigt många fler invånare.

En av de mindre omtalade aspekterna av detta är att brännvin ibland lovsjungs som en av urbaniseringens viktigaste verktyg. Inte för att fabriksägare kunde betala arbetare i brännvin i stället för pengar (vilket hände), utan för att det är smått traumatiskt att slitas upp ur sina agrara rötter och slungas in i ett stadsliv som varken en själv eller staden egentligen förberett sig på.

Det glöms ofta bort, men industrialiseringen och urbaniseringen utgjorde dramatiska förändringar i människors sätt att leva. När det välkända och sedan tid urminnes inarbetade livet på jordbruket - slitsamheten och eländigheten till trots - byttes ut mot det anonyma, kalla och ovissa livet i staden, var det många som helt enkelt tappade hoppet och tog till flaskan för att kunna härda ut.

Det är inte helt otänkbart att den tidiga urbaniseringen hade förfallit i revolt, revolution och generellt slumpmässigt våldsverkande om det inte hade varit för att så många helt enkelt söp ner sig för att klara omställningen.

Efter någon generation eller så nyktrade den nyframväxta arbetarklassen till sig, och började bilda fackföreningar och liknande institutioner.  Vilket utgjorde en del i den (ibland våldsamma) process som omställningen från den förmoderna jordbruksekonomin till den moderna fabriksekonomin innebar. Och, på så väldigt många olika vis, fortfarande innebär - vi blev aldrig riktigt på det klara med vad det innebär att leva i ett kapitalistiskt system där det dagliga lönearbetet spelar alla huvudroller som finns, och den politik som förs idag är på tusen olika sätt en direkt fortsättning på den som fördes då.

Det syns inte minst på Socialdemokraternas och Moderaternas politiska retorik. Även om de tonat ner nykterheten på sistone.

Now, det vore långsökt bortom rimlighetens gräns att säga att bönderna kunde förutsäga att deras effektiviserade jordbruksformer skulle leda till (eller, rättare, vara en stor bidragare till) en omfattande omvälvning av de mest fundamentala strukturer som samhället vilade på. Vad de tänkte på just där och då var förmodligen mer i stil med vad människor alltid tänker - hur vardagen ska skötas, hur problemen ska hanteras och allt det där som pågår medan de gör det de gör. Det finns förstås aspekter och nyanser, men på det stora hela lär tonvikten lagts på att se till så att även nästa skörd händer - och det så billigt, bra och bärkraftigt som möjligt.

Ni ser mönstret.

Nyligen så har någonting nytt dykt upp i denna vår värld. Alla gamla strukturer är förvisso kvar och har sina effekter, men de har mer och mer börjat naggas i kanten av en ny uppstickare. Någonting som på rent rationella grunder obönhörligen kommer att innebära radikala och omfattande förändringar av samhället, vare sig det är redo för det eller inte. Och det är en precis lika stor revolution för de villkor samhället vilar på som en gång den industriella revolutionen var.

Givetvis är det internet jag talar om. Och givetvis är det skrämmande bortom allt annat att den samtida politiken inte har tid för någonting annat än de problem som skapades av den förra revolutionen. Den är för upptagen med att effektivisera de institutioner som hanterade den tidens problem - Arbetsförmedlingens tredje fas är ett aktuellt exempel - för att hinna se att det samhällsbild den utgår ifrån blivit daterad.

Det gamla uttrycket om att kartan gäller när kartan och terrängen inte överensstämmer är sällan så dystopiskt som när det gäller problemhanterande institutioner.

Det är sådant som får en att börja oroa sig för vad den nya tidens brännvin kommer att vara, när gamla samhällsformer luckras upp och nya utkristalliserar sig i de gamlas frånfälle. Och hur många generationers ångestladdat supande det kommer att behövas innan det blir möjligt att börja lösa de oundvikliga konflikter som den nya tiden kommer att medföra. Och, än mer, hur våldsamt motståndet behöver börja bli när brännvinet inte riktigt räcker till.

När den globala byn blir den globala staden så duger det inte att fråga varför Jeppe super. Alla vet nämligen redan nu att hen kommer att göra det, och den politik som inte gör sitt yttersta för att motverka detta redan nu kommer att få akuta problem framöver.

Och det kan redan nu sägas att Jeppe inte kommer att tröstas nämnvärt av att både Socialdemokraterna och Moderaterna hade ytterst rationella valtaktiska skäl att fortsätta låtsas som om internet bara var en fluga på väggen i klassrummet. 

Det här är del tjugo i en serie om klass, Piratpartiet och internets inverkan på samhället. Du finner alla tidigare inlägg här.