Det hände dock inte. Diskussionen fastnade en smula i detaljer, och det sista jag hörde från hens håll är följande:
Detta då på grund av min okynnestendens att bruka någonting annat än ärans och hjältarnas språk vid till synes random tillfällen. Vilket i och för sig är ett fullt giltigt stilistiskt påpekande, men såvida det inte är ett uttryck för folkpostmodernismen så känns det som att den övergripande frågeställningen gick förlorad en smula.
Men nu när både stilistik och svenskhet råkar vara på tal samtidigt, så finns det faktiskt en fundering på temat som jag ännu inte riktigt haft tillfälle att lufta. Och det är - hur ställer sig de svenska nationalisterna till de reellt existerande svenskar som bevisligen inte ger ett vitten för hela projektet med ett svenskt nationsbyggande? De som i stället gör någonting helt annat, och spenderar större delen av sin tillvaro i miljöer som inte kan beskrivas som någonting annat än direkt osvenska? Som inte har några direkta problem att hoppa mellan svenska, engelska, tyska, japanska, farsi, navi eller vilket annat språk som helst som råkar vara inom verbalt räckhåll?
Jag talar förstås om alla oss datanördar, som bygger sig en helt ny tillvaro bortom nationalstatens suveräna gränser. Som utan att tveka blandar språk, symboler, referenser och memer till en kommunikativ soppa som skulle få vilken svensklärare som helst att rygga med märgen.
Å ena sidan är vi, bevisligen, etniska svenskar. Utan vidare. Å andra sidan blir det högst problematiskt att säga att det handlar om svenskar i det mer hårdkokta kulturella perspektivet. Dels eftersom kulturen i fråga är mer gränsöverskridande än gränsaffirmerande, och dels - well. Snegla bara en smula uppåt på det där citatet.
Min fråga efter detta är - var går gränsen mellan svenskhet och postsvenskhet, mellan etnicitet och identitet? När övergår en född svensk till att bli någonting annat än svensk? Var slutar Sverige och var börjar - för att nationalisera ordet en smula - internet?
Det tycks mig att om människor kan sluta vara svenska, så kan de lika gärna också bli det. Om svenskheten frikopplats från etniciteten, så blir både inträde och utträde fullt möjliga alternativ för ganska precis vem som helst som är redo att orka sig igenom processen.
Och om svenskheten nu ändå är kopplad till etniciteten, så innebär det att vi har ett allt större antal reellt existerande svenskar som inte längre ens förstår vitsen med Sverige som fenomen. Vilket utgör något av ett bekymmer för en intellektuellt hederlig nationalist. Inte minst som frågan om nationens bevarande måste ställas om från grunden, utifrån utgångspunkten att vi inte längre vet vad det är som ska bevaras.
Jag skulle gärna vilja höra Demofon-Mats spinna vidare på detta tema. Utifrån vilken genre som helst.
Posts
"Rygga med märgen" är en helt fenomenal ordvändning. Helt BTW.
ReplyDeleteSjälv är jag ursvensk så långt tillbaka jag orkar hålla reda på, och jag är en av den stora majoritet som inte ger ett skit för SD's vansinniga försvenskningsprojekt.
ReplyDeleteHade det varit upp till mig så skulle vi haft en helt fri rörlighet över gränserna, utan några restriktioner. Människor är den enda viktiga resurs ett land har. Har man människorna så kan resten fixas, har man inte dem kan inget fixas. Så, jag vill se öppna dörrar och ett varmt mottagande med öppna armar för alla som vill bo i Sverige.
Jag anser dessutom att PP, som en logisk förlängning av sin policy om fritt informationsflöde och sin grunf i mänskliga rättigheter, borde hålla samma policy när det gäller människoflöden. Inga gränser, inga främlingar, inga fiender, alla som vill vara våra vänner är våra vänner. Svårare är det inte.
SD, däremot, skulle jag hurrat om de slängts ut. Det skulle vara rent nödvärn för demokratin.
"ärans och hjältarnas språk"
Det roliga med den frasen, som myntades av Tegnér, är att det finns ett ursvenskt ord i den, "och". Resten är låneord från lågtyskan...
Varför använda utrikiska ord, när det finns en adekvat svensk vokabulär. ;)
ReplyDeleteSmickrande att du tillägnat mig ett eget blogginlägg.
ReplyDeleteNu anser jag att det är skillnad på ett språk man använder i en rent rekreationell subgrupp och det man bör använda i mer allmänna och offentliga sammanhang som politisk debatt, nyhetsuppläsning i radio och TV, akademiska och byråkratiska dokument osv.
Dessutom har nationell stolthet, svenskhet osv inte bara en dimension. Men det är naturligtvis en minuspost i den totala sammanräkningen om man inte har någon känsla för att slå vakt om det svenska språket.
Språket utgör en grundbult i en nationell, kulturell, etnisk gemenskap och det är ingen slump att den som velat assimilera bort en sådan grupp (t ex kurderna i Turkiet) har förbjudit gruppen att använda sitt språk.
Som nationalist anser jag att det är viktigt att slå vakt om det svenska och då naturligtvis också språket. Det betyder inte att jag är isolationist eller emot kulturellt utbyte eller emot Internet.
Däremot är jag stark motståndare till att ge upp min svenska identitet till förmån för nån slags mångkulturell rinkebysvensk rappande förortsidentitet eller digital cyberspace-identitet. Jag inser dock att hänge sig åt sådant kan utgöra en del av en ung människas väg mot vuxenlivet.
lol.... Dagerlind som skriver artiklar på Avpixlat om hur alla utom just Sd är landsförrädare försöker läxa upp dig för omogenhet.
ReplyDeleteOkej, Mats - ett gemensamt språk är tämligen nödvändigt för att bygga en gemensam nationell identitet, så långt är jag med. Men det är inte tillräckligt. Vilket bl.a. leder till att de av oss som inte ser en nationsidentitet som en viktig komponent av vår personliga identitet (eller, med andra ord, oss ickenationalister) inte ser något egenvärde i att bevara det svenska språkbruket rent, svenskt, och obesudlat - språket är ett kommunikationsverktyg, och om situationen medger att det berikas genom korsbefruktning med andra dylika verktyg finns det inga absoluta skäl att avstå.
ReplyDeleteNow, detta att jag behärskar det svenska språket är förstås en ofrånkomlig del av min identitet - men det innebär inte att "svenskhet" är en identitetsfaktor jag framhåller som grundläggande eller viktig.
Givetvis har jag inget intresse av att försöka hindra dig från att använda vårt gemensamma språk som en grundbult i din identitet - men du ska heller inte tvinga mig att bygga min identitet på samma sätt som du. Det skulle vara jämförbart med hur turkarna i ditt exempel försöker tvinga kurderna att överge sitt eget identitetsbygge och bli välassimilerade turkar.
Anders: väl illustrerat.
ReplyDeleteSharpless: hela första stycket är något av en alludering till den sentensen. Fast skvallra inte. ;)
Mats: det luriga är att ett delat språk strängt taget inte är nödvändigt för att en geografisk region ska fungera. I alla fall inte där moderniteten tagit fasta ordentligt, och de rutinartade umgängesformerna i vardagen inte nödvändigtvis behöver något vidare djup för att inträffa.
Det är, exempelvis, helt möjligt att leva i urbaniserade områden utan att kunna särskilt mycket språk alls. De flesta interaktioner i vardagen är helt ritualiserade, och det till den grad att en bara behöver gå igenom rörelserna för att komma vidare.
Sålunda är den, moderniteten.
Med det sagt så slår det mig att du inte riktigt berör den stora punkten i inlägget ovan, nämligen den allt större klyftan mellan etnicitet och identitet. Vid någon punkt divergerar de tu så pass mycket att nationalism med nödvändighet måste bli mångetnisk - inte vara för att allt fler etniska svenskar identifierar sig med någonting annat, utan även för att ickeetniska svenskar anammar identiteten. Det blir desto svårare att ta någonting för givet när det gäller svenskhetens väsen, onekligen.
Hela projektet ned etniska gemenskaper är, på det stora hela, under brutala angrepp från modernitetens fortsatta intåg. Vilket är en smula ironiskt, eftersom den tidiga modernitetens insisterande på att bygga upp nationalstater ju som bekant var flitig på att mer eller mindre tvinga på folk ett officiellt riksspråk.
Men men. Jag tror jag stannar där, innan jag blir både övertydlig och långrandig. ;)
Anon: yo. ^^
Cernael: och som vi vet efter mången oväntad vändning i kommunikationen så tenderar saker och ting att anta nya innebörder när vi som minst anar det. Vilket iofs hände även när köttvärlden var dominerande, men än mer nu. ^^
Väl testat. ^^
ReplyDeleteHej Piratdrottningen,gör här ett nytt försök att dela med mig av mina tankar kring nationalism och de funderingar du luftar i denna bloggpost.
ReplyDeleteNär det gäller språkbruk och huruvida man vill använda sig av engelska etc är en kvasidebatt,och har inget med nationalism att göra enligt mig,jag blandar själv in engelska i mitt språkbruk emellanåt.
Vi rör oss vidare ifrån ovanstående ickefråga och känner på dina funderingar istället.
För mig personligen så är det illavarslande att counterjihadismen och dess smaklösa hets mot islam tillåtits att ta en sån plats bland "nationalister"jag gillar det inte av flera skäl.Det viktigaste skälet är enligt mig att den inte är nationalistisk,den är snarare en del av den neo-konservativa rörelsen och den har ingen positiv effekt på nationalstaten som jag ser det.
Som nationalist har jag inga problem med att "etniska" svenskar inte känner sig som svenskar,eller att man inte bryr sig om sin kultur eller Sverige som nationalstat,så måste det vara,alla människor måste själva bestämma vad man känner och vem man vill vara.
Nationalismen för mig handlar inte om att tvinga på folk mina åsikter tankar och känslor,det handlar om nationalstaten,kulturen,folket,och hur man på bästa sätt förvaltar det svenska folkets intressen.Jag är av den åsikten att de senaste 30 åren med kulturrelativism massinvandring EU-inträde och den efterföljande centraliseringen av svenskarnas makt över samhällsbygget har varit till skada för Sverige/folket.
Jag tycker inte att det varit en bra ide att politiken skapat ghetton med människor som har liten eller ingen möjlighet att realisera sina drömmar,jag som svensk gillar inte att min frihet i allt högre grad "regleras" ifrån imperalister i Bryssel.
Så är läget idag och det svenska folket har röstat om allt detta,sån är demokratin och jag är en demokratisk nationalist,men jag utövar min rättighet att tycka annorlunda.
De kommande 30-åren kommer att vara omtumlande för det svenska folket,mer omtumlande än de 30 föregående tror jag.
Nationalismen har kommit för att stanna,och den behövs inom svensk politik som motvikt till kulturrelativismen och Frankfurtskolans försök att helt krossa nationalstaten och upplösa viktiga normer i samhällsbygget.Jag vill inte se att Sverige slutar som en provins i "världsstaten",såsom globalisterna/imperalisterna önskar sig.
Vill bara klargöra Piratdrottningen att jag inte tror på någon illusion om ett "etniskt homogent" samhälle,tvärtom så finns det plats för olika tankar,människor och folkslag i Sverige,men grundtanken med Sverige måste vara att Sverige är svenskt.
Så är det inte nu,och akademiker håller till och med på att teoretiserar och relativiserar frågan om svenskar ens existerar som folk,jag anser att det är en förfärlig utveckling och jag vill inte tänka på hur illa det kan sluta.
Jag avslutar med några rader ifrån giganten Vilhelm Moberg.
"Sverige är vårt, det är sex och en kvarts millioner levande svenskars land. Men det är även de dödas land, deras som byggt upp det åt oss från början och lämnat oss sitt verk att förvalta och förkovra. De döda är åtskilliga millioner flera än vi. De har mycket att säga oss nu, och vi är skyldiga att lyssna till dem. Vi lyssnar till dem genom att minnas vad de uträttat och genom att värdesätta deras strävan. De kan icke mera värja sitt verk. Det åligger oss."
"Svenskarna har förvärvat sig rätten till sitt land. Sverige är vårt sedan årtusenden med odlarens och brukarens självklara rätt, genom fädernas offer i blod, genom den särpräglade kultur, som har skapats här."
"
Vad Sverige i dag är, det har döda och levande svenskar gjort det till, och ingen annan. Sverige är idag vårt genom svensk strävan. De levande svenskarnas uppgift är att bevara det och förkovra det genom att fortsätta denna strävan – på frihetens grund."
Ps jag har surfat runt på din blogg Piratdrottningen och du har många vettiga åsikter,även fast jag inte instämmer i allt ;)
mvh DIF117 aka Christian H.
Hej där! Glad att se att saker äntligen fungerar. :)
ReplyDeleteJag håller helt med dig om att kontrajihadismen är destruktiv - den är på sätt och vis lika imperialistisk som de anklagar muslimerna för att vara. Vilket inte riktigt är en poäng dess förespråkare tenderar att lyssna till.
Jag skrev för tid sedan att om en rent nationalistisk rörelse skulle kunna göra sig gällande, så behövde den kontrajihadska front som PI utgjorda försvinna. Nu försvann iofs PI, men då bara för att ersättas av det i det närmast identiska Avpixlat. Men huvudpoängen kvarstår - en nationalistisk rörelse skulle må väldigt mycket bättre utan det öppna muslimhatet.
Med det överenskommet, så går det att se den förändring av samhället som pågår som ett resultat av andra processer än invandringen. Segregation är, exempelvis, inte någonting som bara sker på etniska grunder - det sker minst lika effektivt på basis av klass. Vilket uppdelningen i arbetar- och rikemansområden visar.
På samma sätt är det med de processer Marx och Frankfurtskolan försökte beskriva och kritisera. De förespråkar inte de förändringar som sker i samhället, utan är långt brutalare i sin kritik av dessa än vad den samtida nationalistiska rörelsen någonsin varit. Det räcker med att ta Marx uppfattning om alienation - dvs att folk spenderar sina yrkesliv åt att göra saker som inte har ett dyft med deras tankar, kultur eller övriga liv att göra - för att se att det egentligen inte behövs några invandrare för att kulturen ska hotas.
Den ekonomiska verkligheten hotar kulturarvet helt på egen hand, så att säga. Vilket är lite ironiskt, eftersom Frankfurtskolans kritik av moderniteten på så många olika sätt överensstämmer med vad en nationalistisk rörelse skulle säga. (Förutom tanken om att nationalism är bra, då. Men en behöver inte hålla med om de delarna för att ta del av resten.)
Inte ens EU-kritiken behöver invandrare för att stå på egna ben. Det räcker med ett uns politiskt intresse för att tänka tanken att, ey, folket vi röstar på borde också vara de som stiftar våra lagar, tack så mycket.
Så för att knyta ihop säcken - en nationalism frikopplad från kontrajihadmonstret skulle mycket väl kunna använda senare versioner av marxismen för att formulera sina krav bättre. Nationalstatens förfall är mer ett resultat av globala ekonomiska processer än någonting annat, och marxismen kan kritisera sådant. En behöver inte bli hardcorevänster, men det hjälper att snegla vänsterut och känna igen sig i de delar som beskriver ens vardag.
Fast börja inte med att läsa deras böcker. Lyssna i stället på den här sammanfattningen av det hela, och utgå därifrån. Du kommer märka att du förmodligen håller med om mer än du inte gör.
...och tack för ett engagerande samtal! :3