Mattias Bjärnemalm: En reflektion om två resor

Jag sitter på flyget mot Paris där jag ska mellanlanda innan jag flyger vidare mot Strasbourg. Jag började skriva den här texten i min mobils lilla memo-program eftersom jag beslutat att lämna min sakta döende laptop hemma. Men efter att jag fyllt mängden tecken man fick använda i det programmet styrde jag om till mobilens dokumenthanterare. Även om det tar aningens längre tid att skriva i mobilen än på en dator, så är jag inte orolig för att jag inte ska hinna klart med texten innan jag är framme. Jag har en tre timmar lång transitväntan i Paris, och för övrigt ger det långsamma skrivtempot mig tid att faktiskt reflektera över det jag skriver.

Jag är på väg mot Strasbourg för att medverka vid Amelia Andersdotters installation som EU-parlamentariker. Redan på hösten 2009, då det stod klart att hon skulle tillträda så fort medlemsländerna lyckats enas kring övergångsreglerna till den ordning som dikterats i Lissabonfördraget, kom Andersdotter och jag överens om att jag skulle fungera som hennes kanslichef i Bryssel den dag hon väl tillträder. Då detta nu slutligen skett så kommer nästa vecka därmed bli min första riktiga arbetsvecka i Andersdotters tjänst, och även om jag har haft gott om tid att förbereda mig så är det inte utan en hel hop nerver jag nu reser ner till Strasbourg.  Jag har visserligen bott ett år i Bryssel och där sett det mesta man kan se av parlamentet där, men det här är första gången jag ska få uppleva den hektiska Strasbourgcirkusen.

Det har gått två och ett halvt år sedan EU-valet och de framgångar piratpartiet upplevde där. Sedan dess har vi upplevt både motgångar och medgångar. Ett uselt riksdagsval här i Sverige, som tog andan ur många av de nya medlemmar vi fick i samband med framgångarna runt EU-valet men som samtidigt skyndade på det organisatoriska och politiska nytänk som partiet var i skriande behov av, följdes av framgångar i Berlin för vårt tyska syskonparti som skapade blandade känslor av stolthet och avundsjuka hos oss som under flera år slitit i världens äldsta piratparti. Men nu ska vi alltså få dubblera vår representation i Europaparlamentet. Det är både stort och en aning skrämmande på samma gång. För nu ökar givetvis kraven på att vi måste leverera resultat härifrån. Och även om det genomslag som Christian Engström uppnått i parlamentet och i den gröna gruppen är beundransvärt så finns det ingen naturlag som säger att med dubbel representation kommer dubbelt genomslag.

För min egen del funderar jag ofta kring hur mycket tid jag kommer ha åt arbete på hemmaplan framöver. Jag är mitt uppe i partiets diskussioner om bibliotekspolitik som med e-bokens genomslag plötsligt blivit högaktuellt. Jag har även ett, mer eller mindre självpåtaget uppdrag att utreda möjligheterna för partiet att starta upp en folkhögskola baserad på en pedagogik som tar avstamp i piratrörelsens värderingar kring öppenhet och deltagarkultur. Åt vårt ungdomsförbund försöker jag ordna ett sommarkollo i juli nästa år någonstans i mellansverige. På detta ligger även mitt uppdrag som styrelseledamot i partistyrelsen. Det är en enorm tur att mycket av partiets interna arbete koordineras över internet så att jag kan delta på distans från Bryssel. Och otur att Belgien ligger ungefär ett årtionde efter Sverige när det gäller just tillgång till internet.

Flyget är på väg att landa i Paris och jag tar en paus från skrivandet för att fokusera på tuggummituggande och att försöka få en glimt av Paris från ovan. Det känns lite tråkigt att mitt första besök i vad som ska vara en fantastisk stad enbart kommer bestå av en lång väntan på flygplatsen.

-----

Jag sitter på De Gaulle-flygplatsen i Paris och tittar ut genom terminalens fönster. Det är grått och regnigt, men jag saknar inte iskylan jag lämnade i Uppsala. Vinter har aldrig riktigt varit min grej. Flygplatsen är en av de större jag har varit på och det tog ett tag att hitta rätt. Men jag har gott om tid. Det är fortfarande drygt två och en halv timme till jag flyger vidare till Strasbourg. Jag passar på att avnjuta en kall öl och ett par medhavda mackor medan jag förstrött bläddrar i dagens Le Monde som jag inte förstår ett ord av. All tid som jag lagt på att försöka lära mig franska via ljudböcker till trots så kan jag inte läsa en mening som är längre än tre ord. Men jag har beslutat mig för att lära mig franska. Det får ta den tid det tar.

Jag antar att jag kommer att vänja mig vid flygplatser de närmaste åren. Utöver de återkommande resorna till Strasbourg planerar jag att åka hem till Sverige minst en helg i månaden. Det är mer eller mindre ett måste om jag ska kunna sköta mina åtaganden på hemmaplan. Och det vore inte helt fel att lyckas hålla kontakt med släkt och vänner trots utlandsvistelsen.

Att hålla kontakten med Sverige är även en relevant del av jobbet. Ska Piratpartiet kunna göra nytta i EU krävs stöd och intresse hemifrån. Så räkna med fler bloggposter och twittringar om vad som försiggår i parlamentet. Och håll utkik efter min kommande livsstilsblogg Brysselkoll. Där kanske det inte kommer finnas så mycket matnyttigt kring det politiska spelet i EU, men förhoppningsvis ska där finnas allt man kan tänkas vilja veta om hur det vardagliga livet inne i parlamentet faktiskt ser ut. Eller åtminstone ett och annat långrandigt epos om det glamourösa livet i väntsalarna på Europas flygplatser.