Den kopimistiska skolan

Ni har förmodligen redan hört buzzet om friskoletillståndet som annonserades på blocket. Förvisso togs erbjudandet ned pga samma buzz som gjorde att ni hörde talas om det, så det är inte riktigt aktuellt att snabbstarta en friskola, men det väcker onekligen olika slags tankar.

Så som lämpligheten i att ett tillstånd att tvångsomhänderta barn åtskilliga timmar om dagen kan auktioneras ut till högstbjudande utan egentlig kontroll av köparen. (Nu sade sig förvisso säljaren i just det här fallet att de ställde de striktaste av krav på en eventuell köpare, men det skulle i princip kunna hända på de viset. Och när det gäller lagstiftning så är det den principiella möjligheten som räknas.)

Men för ett kort ögonblick tänktes även tanken - hmm. Snabbstarta en friskola, you say?

Det vore onekligen någonting att råka ha en kopimistiskt inriktad friskola. Vilket kanske låter som en märklig tanke, tills en kommer ihåg vad kopimismen handlar om - remixandet och spridandet av kunskap.

Jag kan höra hur alla som i åratal med bestämda ordalag sagt att lärarens status behöver höjas - nu i all diskrethet börjar skruva besvärat på sig. Det är inte riktigt det de menade, trots allt, men det är ändå svårt att förneka att en rörelse som ser kunskapsspridande som en helig aktivitet skulle uppvärdera lärarrollen något oerhört.

Jag kan också höra vridanden från de som sedan tid urminnes sagt att kunskap borde vara i centrum för skolans verksamhet. Särskilt som det underliggande budskapet i Kopimismen är att kunskap inte är en bristvara. Faktum är att det finns oändligt mycket av den, och att det bara blir mer ju mer den kopieras - och att det egentligen inte finns något sådant som att säga "du behöver inte veta detta".

När intresse för kunskap finns, skapas mer kunskap. Och när den delas, skapas än mer. Det är en god cirkel, som jag tror många pedagoger kan nicka instämmande till.

Nu kanske någon invänder att fokuseringen på att kopierandet och remixandet kommer i vägen för kunskapsinsamlandet. Kunskap måste ju komma någonstans ifrån, eller hur?

Grejen är förstås är att all kunskap kommer från kopierande och remixande. De riktigt gamla texterna för hur en god talare blir till säger uttryckligen att det bästa sättet att hitta sin egen stil är att kopiera de stora talarna på torget, och sedan försöka öva in det i sin repertoar. Och, när tillfälle väl ges, använda sig av det en övat in för att se vad som fungerar och inte fungerar. Kopiera, remixa, använda - kunskap.

Kunskap är som sagt ingen bristvara. Den finns konstant runt omkring oss, och det är genom att ta till sig den genom kopierande och remixande som vi lär oss saker om världen. Der är, på det stora hela, så mänskligt lärande över huvud taget går till - från språket och framåt. Och vi skulle kunna säga att vi alla gått - och fortfarande går - i den kopimistiska skolan.

Men nu ska vi inte skaka om båten allt för mycket. Det finns trots allt inga planer på att starta en kopimistisk friskola, och skolväsendet kan andas ut, i trygg förvissning om att den pedagogiska revolutionen inte står utanför portarna som en annan Hannibal.

Nu finns förvisso Björklund, och det är förvisso principiellt möjligt att köpa sig ett tillstånd att driva en friskola utan några som helst kvalifikationer alls. Och lärarlegitimationen ska utfärdas av ett privat företag, i akt och mening att pressa priserna för distributionen av den begränsade mängd kunskap som finns till hands. Men just den kopimistiska eventualiteten är fortfarande lite för framtida för stunden, så känn ingen oro.

Vi lever trots allt i både nya tider och märkliga tider.