Whether delivering information, opinions, perspectives, dissenting arguments or humorous asides, the human voice is typically open, natural, uncontrived.
Vilket bäst översätts med "människor är vanligtvis ärliga och spontana". Vilket, indeed, är det rekommenderande och det hoppfulla i det hela. Som rekommendation är det likt Jockes stående motto - "var ärlig och gör bra skit" - och innebär något av en förstärkning av gårdagens poäng. Som förhoppning är det precis vad det låter som - och oftare än inte så stämmer det också, om en bara ger människor chansen att vara det.
Vilket internet onekligen gör. En behöver inte vara expert på sociala medier för att förstå att bloggar, twitter och liknande möjliggör en aldrig tidigare möjlig nivå av mellanmänsklig kommunikation. Och att kontrasten mellan tiden Före och tiden Efter deras intåg är enormt obegriplig för de som inte upplevt bäggedera. Före var det helt enkelt omöjligt för personen på gatan att göra sig hörd utanför sin omedelbara fysiska närvaro; Efter så kan vem som helst publicera fler tankar än våra föregångare ens visste om att de tänkte.Oftare än inte är vi ärliga i det vi gör. Vissa gör sig förvisso till och trollar sin omgivning, men den övervägande trenden är att vara mer ärlig än en behöver. Vilket onekligen oroar alla som tänkt tanken att ansiktsboken vet mer om oss än de behöver veta.
Jag tror i ärlighetens namn att tesernas författare inte tänkte sig att någonting sådant som ansiktsboken hade kunnat växa fram. I alla fall inte i den skala vi ser idag.
Den där ärligheten har som synes två sidor. Å ena sidan rivs så väldigt många murar av typen "men det är väl bara jag som tänker så" - vilket är ett gudabenådat äntligen. Ingenting var värre än det tystnadens fängelse som den ömsesidiga osäkerheten om varandra innebar. (På sätt och vis är det fortfarande så, sorgligt nog.) Å andra sidan finns det någonting sådant som för mycket information. En behöver inte nödvändigtvis veta vad grannen åt till lunch idag heller, trots allt.
Ansiktsboken behöver inte heller veta.
Detta till trots, så lever jag hellre nu än då. Inget må klå den gamla hederliga sociala närvaron som kommunikationsform, men de brutala gränser som dess allenarådande sätter på den ärlighet människor kan visa varandra - nej.
Det ärligaste jag någonsin kan säga är att jag aldrig vill tillbaka till den tiden, till det hålet.
Det var allt annat än bättre förr.
Andra som skriver tes idag: Qer, Marie, Christer och Erik.
Posts
När man vill,om man vill det i någon nämnvärd högre utsträckning alls,upprepa - upprepar jag i ärlighetens namn, vad Popper tyckte om försanthållanden... först och främst då hur relativt och temporalt man bör förhålla sig till anspråk som säger sig mena, om något, vad som i och med det sagda "ÄR" sant om detta något...
ReplyDelete... och om nu det, upprepade anspråket Popper här ovan tillskrivs ha menat, är i sanning överenstämmande med vad Popper faktiskt i sig menade... beror på läsarens "igenkänningsgrad", min och framställningens "trovärdighet", och den "tillit" läsaren känner för mig som person, för människor i allmänhet, samt de olika kontextuella sammanhang vi anser hör till bedömningen av min sanningsenlighet här och nu... det kan vi samtala om och bäst vore ju då att samtala med Popper själv, om det gick för sig...
... nu var det inte sanningsenligheten i min framställning av Poppers mening om försanthållandens allmänt relativa och tillfälligt giltiga karaktär jag ville aktualisera inledningsvis, utan först frågan om hur pass sann utsagan är,att något försanthållet är relativt och tillfälligtvis sant, givet sina villkor... här menar jag, att även om vi inte kan påstå att denna utsaga i sig är ett exempel på ett absolut sanningsanspåk, så tror jag vi kan säga, att den absolut inte är falsk, utan i hög grad är sannolik i nästan alla fall...
Jag tror Popper menade, att det närmaste vi kan
komma en absolut sanning på vetenskapligt vis, är den utsaga som faktiskt uppenbart visar sig vara falsk för oss.
Marknader är inte konverstioner. Tesen är falsk. Men inte uppenbart falsk för alla.
Marknader är topos, platser. Konversationer är väsentligen språkhandlingar och vissa leder till att marknadsplatser skapas.
Marknader handlar väsentligen om varor och ett varubyte realiserat, inte primärt dia logos, inte huvudsakligen genom människors ömsesidiga tillit och muntliga löften till varandra, utan genom penningekvivalensens bedrägliga löfte och trovärdighet.
Marknader handlar inte väsentligen om människor med behov utan bara med människor som förmår förlika sig i och med varuformslogiken: robotar begärsmaskiner,designers och finansiella girigubbar...
De väsentliga handlar i tillitskapande tecken och i hjälpssamhetens och ömhetens tecken på trovärdighet, dia logos med en oväldesretorik bortom allt vad marknadsretorik heter. De väsentliga äro kallade.
Ju förr dess bättre. Förr är vår lyckas möjlighet nu och i morgon.
Som Nietzsche skrev i sin berömda parabel om guds död: det är till marknaden galningen beger sig för att berätta nyheten om att gud inte längre är ibland oss, och att det var vi som höll i mordvapnet.
ReplyDeleteDet är ingen slump att det är marknaden hen går till. Det skulle kunna tänkas att hen gick till akademin, till templet, eller någon annan, mer andlig plats i världen. Men Nietzsche placerar skeendet på en marknadsplats - för att symbolisera vidden av guds död.
Det är där människorna är, trots allt. Efter att dådet är begånget.