#95teser #6 - Massmedierna var fåmedier

Ibland får dessa teser mig att tänka lite mer än vanligt på vad det är jag håller på med, egentligen. Och, än mer, hur. Och #6 är inget undantag - se bara:

6. The Internet is enabling conversations among human beings that were simply not possible in the era of mass media.

Eller, för att översätta: " 6. Internet möjliggör konversationer mellan människor som helt enkelt inte var möjliga i massmediernas [gammelmediernas] tidevarv". Eller, i kortform: massmedierna var fåmedier.

Begreppet "massmedier" är egentligen något av en oxymoron. Massorna hade egentligen ingen tillgång till medierna på massmediernas tid - bara till massmediernas slutprodukter. Vilket var nog så revolutionerande jämfört med den ännu mörkare tiderna före dessa, men det var ändå en väldigt begränsad tillvaro för den som ville få ut sitt budskap.

Låt oss, exempelvis, tänka tanken att starta upp någonting som liknar 95 teser på den tiden. Vad skulle behövas för att det hela skulle kunna hända?

Det första bekymret är förstås att ytterst få ens hört tals om den bok vars inledande teser vi utgår ifrån, än mindre läst den. Och det finns inte överdrivet många kanaler för att ta reda på mer om den - det finns trots allt bara så många ex av den på biblioteket.  Vilket innebär att vi redan från början agerar i ett tillstånd av informationsunderskott, med allt det innebär.

Det andra bekymret är att det inte är helt uppenbart hur de som faktiskt skulle kunna bli intresserade kan komma i kontakt med varandra. Hur göra, och hur göra för att de inte ska avfärda idén som någonting absurt, ogörbart, obegripligt?

Det tredje bekymret ligger i samordningen. Hur hålla kontakten, utbyta tankar, hålla engagemanget vid liv? Hur hålla den aktiva kommunikationen igång i brist på latent sådan? Och hur göra det på ett sådant sätt som inte dödar det hela i formalia, krav och regler?

Det fjärde bekymret är att det är svårt att sätta saker i pränt, rent fysiskt. Inte minst som en måste vänta på att allt är sammanställt och redigerat, och konverterat till pappersformat. Vilket är långt mer jobb än det ser ut att vara - särskilt utan de verktyg vi idag tar för givna.

Det femte bekymret ligger i att få ens någon annan än de inblandade att läsa det skrivna. Och, än mer, att skapa någon slags forum för respons, kritik och raffinering. Det hela fastnar i byrålådan - bokstavligen och metaforiskt.

Att jämföra med idag, där en fattig student kan få det hela att hända utan mer investering än tid, engagemang och en övertygelse om att det kan göras.

Nu finns dessa bekymmer förvisso fortfarande kvar, i viss mån. Men de är långt mindre handikappande än de än gång var - vilket är någonting jag skickar en tacksamhetens tanke till varje dag.

Mina kamrater i den nya tiden:  Qer, Marie, Erik och Christer.