People in networked markets have figured out that they get far better information and support from one another than from vendors. So much for corporate rhetoric about adding value to commoditized products.
Säg honk om du tänker på samma sak som jag!
Yes! Jag tänker indeed på vår käre utrikesminister, som utan vidare bekymmer studsar omkring i världen och säger de mest oväntade av saker om de mest oväntade av saker. Och som, på något vis, lyckas undvika att säga någonting alls om de mer väntade av de saker som tynger hens rykte.
Så som landet Sudan, vissa oljeföretag och det här med styrelsers ansvar för handlingar som begås i deras företag. Och gasledningar.
Om vi ska tro Bildt själv så är hen en international man of mystery, vars primära och enda sysselsättning är att resa runt i världen och via tyst diplomati övertyga bad guys att bli slightly better guys. Vilket onekligen är en mysig självbild att ha, och det läskiga är att hens strategi förmodligen hade fungerat för tjugofem år sedan.
Som tur är så är nu inte för tjugofem år sedan. Berlinmuren föll, och strax efteråt föll även de murar som omgav den ensamma människan framför teven.
I stället fick vi open source, Occupy och de femtio piratpartier som råkar finnas världen runt.
Det värsta är förstås inte att Bildt är ett värre exemplar på en politiker än de flesta. I jämförelse är hen inte mer än en liten småsyndare. (Vilket onekligen vore ett intressant påstående att konfrontera henom med - ego vs image.)
Skillnaden mellan nu och då är att vi vet om det.
Det är ändå rätt hoppfullt, detta med att det inte längre går att komma undan med att bara säga saker och hoppas på att folk inte tycker att en är viktig nog att ta på allvar. Den enade fronten riktas inte längre utåt, utan uppåt.
Det var inte bättre förr.
Dagens andra elftekolonnare: Erik, Qer, Marie och Christer.
Posts
No comments:
Post a Comment