Den virtuella byrålådan

Det finns saker jag gör väsen om, och det finns saker jag gör mindre väsen om.  Ett exempel på det senare är att jag inom snart ska bli publicerad i en fysisk boksak. Jag är ett av de nya kapitlen i den reviderade versionen av Kunskap Kommunikation Kontroll, och om ingenting oväntat inträffar så borde jag finnas på ett digitalt bibliotek nära dig.

Ni som känner att en tjuvstart är en bra start kan läsa den oreviderade upplagan via länken ovan. Nu är jag förvisso inte med i den versionen, fast å andra sidan så uppvägs det av att du bevisligen läser mig här och nu.

Now, anledningen till att jag vill att så många digitala bibliotek nära dig som möjligt - är att de andra bidragen till antologin är långt bättre än mina, och att den ordmagi som de andra författarna besitter ska sätta in mina ord i ett sammanhang av brahet. Länkar ihop de kreativa delarna i kretsloppet, så att säga. Och detta fungerar bara om folk läser boken i fråga, så det blir något av ett delmål att den når ut till så många som möjligt. Ergo biblioteken - folk går till bibliotek för att läsa böcker, trots allt.

Vi skulle kunna säga att jag har en strategi på gång här. Och att mitt inträde på den svenska bokmarknaden hänger på denna.

Och vad händer? Jo, det kommer förslag om att begränsa utlåningen av E-böcker till ett exemplar åt gången.

...guys, really? Det är ungefär så nära motsatsen till min strategi en kan komma. Det är konkurrens jag inte behöver.

På tal om konkurrens, så finns det gott om konkurrens på dagens marknad. En författare konkurrerar ju trots allt med teve, radio, internet, sport, skolan, jobbet, diverse hobbys och - inte minst - alla andra författare i världen. Det finns, avrundat nedåt, fler saker i världen än vad en viss given individ hinner med under ens en relativt lång livstid, och det ligger i livets natur att läsandet konkurrerar med allt annat som skulle kunna göras. Ars longa, vita brevis, ni vet.

Sannolikheten för att just en viss given författares alster ska hamna i händerna på en viss given person är, sett i ett konkurrensperspektiv, relativt litet. Och således behövs det en hel del uppmuntran för att alstren i fråga ska hamna i läsfånget.

Att göra det svårare än det behöver vara i onödan är motsatsen till att uppmuntra.

Därmed är alltså förslaget att begränsa utlåningen av E-böcker negativt för mig, vilket jag av naturliga skäl har invändningar mot. Men det är också negativt för författare i allmänhet, vilket jag om möjligt har ännu större invändningar mot.  Jag gillar ju trots allt författare, och det är inte mer än rätt att deras slit belönas av vad det är ämnat att belönas med - läsare.

Ingen tjänar på att våra framtida litterära mästare stängs in i en virtuell byrålåda, trots allt. Allra minst författarna själva.